Nej, livet blev inte helt som jag tänkt mig. Jag skulle inte sitta här, 33 år gammal och fortfarande inte mamma.
Nu har vi aktivt försök få barn i 1,5 år. Vi har gjort en fertilitetsutredning, som inte visade något och står nu i en lång kö i väntan på IVF.
Jag är otålig och längtar ihjäl mig, min sambo tar det mer med ro, "det löser sig". Hade varit skönt att få prata med och följa andra i samma situation, hjälpas åt att orka hela vägen:)
Det är ju en sorts väntan i det också som är jobbig, men det kanske ändå känns lättare när man är igång? Vad tyckte du om äggplocket? Var det jobbigt? Känner mig lite orolig inför det.....
Okej, ja det gick ju snabbt:) Men skönt ändå at det gick naturligt. Var det er första graviditet?
Ja, visst är det med blandade känslor. Det är ju en liten sorg i sig att man inte lyckats bli gravid naturlig väg och detta känns ju lite som "sista hoppet" (för ett biologiskt barn). Å andra sidan är det ju många som lyckas med IVF så jag tror det gäller att ha en positiv inställning, nu blir det barn:) Blir det inte så, så får man ta det då. Det är tillräckligt tufft ändå.
Japp, har ätit min kur nu och inväntar ägglossning. Med pergotime är det ajajaj....men som sagt, vad gör man inte;)
Lite nyfiken på att få veta lite mer om er alla:)
Själv är jag 34 år och bor i Västergötland. Jag jobbar som lärare och bor med min sambo i hus. Vi har varit tillsammans i 4,5 år och har försökt få barn sedan sommaren 2014, jag slutade dock med p-piller sommaren 2013, men vi försökte aldrig bli gravida under det året. Jag tycker om att röra på mig genom promenader, jogging, skidåkning men även att laga mat och umgås med vänner. I stort sett alla våra vänner har barn och jag upplever att man hamnat i ett lite konstigt läge med umgänget. Det är ju inte så att man blir naturligt medbjuden på utflykter till lekplatsen och ärligt talat så tycker jag just nu inte att sådana aktiviteter är jätteroliga, det är ju skillnad om man har egna barn. Längtar tills att få ha min egna familj, men även att få bli en större del i den sociala gemenskapen igen. Tycker det känns lite jobbigt och ensamt att gå igenom det som jag och många av er går igenom nu. Känner ingen som har gjort IVF och har ingen att direkt prata med. Skönt att ni är några som delar av med er här:)
Ingen?:)
Lite nyfiken på att få veta lite mer om er alla:)
Själv är jag 34 år och bor i Västergötland. Jag jobbar som lärare och bor med min sambo i hus. Vi har varit tillsammans i 4,5 år och har försökt få barn sedan sommaren 2014, jag slutade dock med p-piller sommaren 2013, men vi försökte aldrig bli gravida under det året. Jag tycker om att röra på mig genom promenader, jogging, skidåkning men även att laga mat och umgås med vänner. I stort sett alla våra vänner har barn och jag upplever att man hamnat i ett lite konstigt läge med umgänget. Det är ju inte så att man blir naturligt medbjuden på utflykter till lekplatsen och ärligt talat så tycker jag just nu inte att sådana aktiviteter är jätteroliga, det är ju skillnad om man har egna barn. Längtar tills att få ha min egna familj, men även att få bli en större del i den sociala gemenskapen igen. Tycker det känns lite jobbigt och ensamt att gå igenom det som jag och många av er går igenom nu. Känner ingen som har gjort IVF och har ingen att direkt prata med. Skönt att ni är några som delar av med er här:)
Åh, grattis, vad spännande? Hur gick det med äggolocket? Hur många ägg fick de ut? Längtar så tills vi är igång med den processen så att det börjar hända något. Jag fick mens häromdagen så har varit och hämtat mitt fjärde och sista recept på pergotime, känns inte jättehoppfullt men iallafall något i väntan på IVF.
Lycka till nu, hoppas på ett plus snart:)
Jag blir 32 i år och min sambo är 31. Vi har försökt bli gravid sedan okt-13 utan att ha lyckas. Jag gillar att träna alla möjliga saker samt umgås med vänner. Men lika som för dig är våra närmaste vänner just nu gravida och ska ha nu under våren. Känns väldigt tungt att vara med domen och se deras magar växa, stålsätter mig varje gång. Men vill ändå inte tappa kontakten. De vet att vi har börjat med IVF. Hade äggplock förra veckan och har fått ett embryo återfört. Nu väntar vi bara på resultatet. Dagarna går så seeeegt! Känns som en evighet till testdag som är nästa helg!
Åh, grattis, vad spännande? Hur gick det med äggolocket? Hur många ägg fick de ut? Längtar så tills vi är igång med den processen så att det börjar hända något. Jag fick mens häromdagen så har varit och hämtat mitt fjärde och sista recept på pergotime, känns inte jättehoppfullt men iallafall något i väntan på IVF.
Lycka till nu, hoppas på ett plus snart:)
Åh, så tråkigt! Hoppas på bättre tur denn gång:) Får man påbörja IVF 2 så snabbt efter alltså? Det visste faktiskt inte jag. Här har det hänt grejer också:) Fick en återbudstid på Sahlgrenska för 1,5 vecka sedan och då var vi där på vårt första besök! Fick lite andra besked än vad vi fått från vår läkare på hemmaplan, som menat att "allt ser bra ut". Jag hade tydligen en mindre äggreserv än väntat för min ålder och min sambo hade dåliga spermier, så det blir IVF med icsis för oss. Har påbörjat det långa protokollet med suprecur spray idag, preliminärt äggplock vecka 16!
Hur går det för er här inne?
Vårt första ivf försök misslyckades och vi fin inga ägg till frysen. Så i veckan startade vi vårt andra försöka, så får vi se hur det går.
Äggplocket var ändå helt ok, jag trodde verkligen det skulle vara värre. Så det känns lugnare denna gång. Första gången fick vi ut 10ägg varpå 8befruktades. Nu har jag högre doser så får vi se hur det går denna gång.