Är du svartsjuk?

Jag kan inte minnas något tillfälle då jag varit svartsjuk på mina partners. Det är så lätt enligt mig: om dom tabbar så - varsågod att gå.

Jag kan ändå inte kontrollera deras varje steg. Nej, svartsjuka är ett virus som kostar oerhört mycket energi både för den svartsjuka och för partnern.

Kan man inte rå för sin svartsjuka så tror jag det finns hjälp att söka. Kanske parterapi eller liknande?

Det kan hända ibland när mina hjärnspöken spelar mig ett spratt! Men jag vet att min man inte tittar på nån annan. Vi kan gå förbi snygga brudar som kollar in min man men min man ser inte öht. I början kunde jag säga, fy fan va hon glodde och ändå kollat min man under tiden och han undrade vem och jag såg att inte la nån notis om bruden som kollade in honom. Även när vi varit ute på krogen så har brudar kommit fram och raggat upp honom men han har vänt sig mot mig och sagt, det här är min fru, har jag inte suttit vid samma bord har han ändå visat dom att jag är hans fru och att inget intresse finns.
Jag är inte vacker och definitivt ingen skönhet men kan se snygg ut i smink, däremot har jag en stark självkänsla. Tjejerna däremot som raggat på min man är oftast väldigt vackra men har haft dålig självkänsla. När min man har avböjt deras inviter så har de gått till attack mot mitt utseende. Hur fan kan du va med henne, jag är ju mycket snyggare. Och det är väl där problemet ligger hos de snyggare brudarna. De ser bara till utsidan och har ett skralt innehåll. Ändå kan mina hjärnspöken spela mig ett spratt emellan åt men att kalla det svartsjuka, nä jag blir inte svartsjuk. Han kan få vem han vill men har valt mig. Han kanske inte är mig trogen, det är inget jag vet om iaf. Men skulle så vara fallet är jag värd någon bättre.

Nej inte ett dugg, inte min man heller.

Både jag och min sambo kan bli lite svartis, men vi låter det inte påverka varandra negativt. När vi blir det så visar vi inte det utan berättar de först efteråt när det gått över, och då brukar vi mysa och skratta åt de.

Nej inte alls, inte maken heller.

Om man inte är det minsta svartsjuk på sin partner så betvivlar jag att man har så starka känslor för denne. Har man starka känslor och stark kärlek till någon så gör det helt naturligt ont när denne verkar visa intresse för någon annan. Om man inte är det minsta svartsjuk är frågan om man egentligen älskar varandra, i min värld ter det sig känslokallt.

Jag är trygg i mig själv och i mitt äktenskap, min självkänsla är bra. Googla på svartsjuka, läs på Wikipedia.

Jag kan nog vara svartsjuk om jag är osäker på själva relationen till min partner just då. Det beror ju även på hur ens partner beter sig mot andra människor.

Har man en svacka i förhållandet där sexlivet inte fungerar bra, man bråkar ofta och annat som tyder på att relationen kanske inte kommer att hålla så länge till är det nog lätt att bli svartsjuk om ens partner börjar bete sig flörtigt mot andra personer.

När relationen fungerar bra så måste man ju kunna lita på sin partner och har man bestämt att man ska vara monogama och inte bete sig alltför flörtigt mot andra så är nog svartsjuka inte något direkt problem för min del.

Fast skulle min partner sitta i massa andra mäns knä, kramas och pussas med dem och liknande skulle jag inte tycka att det känns ok. Likaså skulle jag säkerligen bli svartsjuk om man hade ett öppet förhållande och hade sex med andra och därför skulle jag inte välja att ha en sådan typ av relation.

Så i stora drag är jag väl inte svartsjuk i en monogamt förhållande som fungerar bra och där man tar hänsyn till varandras känslor. Men under andra omständigheter kan jag troligen vara svartsjuk. Alltså fick det bli "annat" som svar från min sida.

Svartsjuka förststör många förhållanden.  Det är helt omöjligt att leva utan strid när någon är svartsjuk. Mång tror att svartsjuka är om tanke om den andra personen.
Det är helt fel. Den personen som är svartsjuk vill istället kontrollera den andra personen så den personen inte får möjlighet att göra slut.  Den som  är svartsjuk tillämpar hot och krämsel eller slår personen så den stannar kvar. Det finns inget gott med att vara svartsjuk. Jag hade en kvinna och hon var så notorisk svartsjuk att hon ringde till min chef när jag inte svarade i telefon på jobbet. När jag kom hem på kvällarna efterjobbet så förhörde hon mig i flera timmar om vilka personer jag har träffat under dagen. Om jag råkade nämna att jag har talat med en kvinna under dagen. Hon tolkade det som att jag hade knullat den kvinnan. Min svartsjuka sambo hade svårt att skilja på vem man talar med i jobbet och privat. Min svartsjuka kvinna var stilig och elegant med fina kroppsformer men socialt var hon en katastrof att leva med. Min sambo berömde sig själv på att hon var bra på att knulla och det skulle räcka för mig.  Hon trodde att det räckte med att hon var sexig och hade hög utbildning inom sjukvården. Jag talade med henne att hon måste söka hjälp. Jag vet att hon besökt en psykolog några gånger.
Jag stod ut i 2,5 år med henne. Efter en tid så flyttade hon från den stad vi bodde.