• Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • sextiotalist
    Anonym (Man äger inte sina barn.) skrev 2015-10-30 10:54:11 följande:
    Håller med.

    Jag har också brutit med min pappa av liknande orsaker.

    Vad är det med er? Skulle era föräldrars liv stanna upp eller har ni noll tolerans för att föräldar är mänskliga (dvs kan göra lite fel).
    Alltså, jag kan köpa att man bryter med en förälder som behandlar en illa, som beter sig direkt illa, men jag har lite svårt att förstå "min pappa introducerade den nya på ett sätt som jag inte gillar och var bekväm med, därför bröt jag"
    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:54:50 följande:
    Men vad spelar längden på pappans och flickvännens förhållande för roll? Behöver barn en mental förberedelsetid från att de får reda på förälderns nya partner och till att de får träffa denna? Hur lång ska den perioden vara?
    Kan vara intressant. Min sambo hade förvisso varit tillsammans i  nästan ett halvår när jag träffade hans barn första gången, men de visste knappt vem jag var då och det fungerade utmärkt .
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 10:56:29 följande:

    Ja, oresonlig föräldrar, allra oftast pappor. Himla tråkigt. Hoppas det inte slutar så här.


    Jada. Håll varann bakom ryggen. Ja vilka hemska män som vågar gå vidare med sina liv. Suck.
  • Anonym (a)
    sextiotalist skrev 2015-10-30 10:53:39 följande:
    Nu vet ju flickan om detta, så det är ju ingen nyhet precis. Någonstans får jag vibbar av att flickan har tagit över kommandot lite (inte hennes fel, absolut inte) och är lite för van att vara den världen kretsar kring.

    Att du inte klickade med din pappas nya var trist, men de skulle väl ändå inte gjort abort för att göra dig nöjd hoppas jag
    Hon har ju varit ensambarn länge och troligen fått ganska mycket som hon vill, så det kan inte alls vara konstigt att hon nu har svårt att dela med sig av sin pappa. Det är ju, som du säger, absolut inte dotterns fel på något sätt. Att dessutom mamma allierar med henne gör ju livet extra tufft för pappan. Antagligen vill han dottern inget illa eftersom han är så mån om att hon ska träffa hans kvinna och så vidare.
  • Anonym (a)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 10:56:29 följande:

    Ja, oresonlig föräldrar, allra oftast pappor. Himla tråkigt. Hoppas det inte slutar så här.


    Vadå oresonliga? Ska pappa inte få träffa någon ny någonsin för att hans ex lägger sig i hans liv och dottern genom modern har lärt sig att man kan styra och ställa över andras liv?
  • DVQ
    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:56:21 följande:

    Bröt du med din pappa för att han skaffade en ny livskamrat? Eller kan det möjligtvis ligga andra saker bakom?


    Nej, jag bröt inte med min pappa för att han träffat en ny livskamrat, vilket framgick i mitt inlägg.

    Mitt syskon gjorde det för att han vägrade respektera oss. Precis som många i den här tråden verkar ha svårt att respektera sina barn. För att han ville släpa med en ledsen 4-åring att tillbringa helgen med honom och hans nya några veckor efter att vi fått reda på att våra föräldrar skulle skiljas. För att han dök upp med sin nya tjej i släptåg till möten där han uttryckligen lovat att vi skulle träffas ensamma.

    Att hans "nya livskamrat" påminner om Glenn Close i Farlig förbindelse har väl inte underlättat kontakten genom åren. Men i huvudsak är det vår pappa vi är besvikna på.
  • Anonym (orolig mamma)

    Snälla @sextiotalist! Vuxna kan välja! Barn kan välja! Ingen har rätt att tvinga på någon människa något de inte vill. Du verkar ha osunt förhållningssätt till barn och människor i din omgivning.

    Dottern är så stor att hon kan välja var hon vill bo. Det kan bli så att hon väljer bort att bo med dem. Till mig är hon alltid välkommen.

    Den tryggheten ska ett barn ha.

    Hon tvingar inte sin pappa att lämna sin nya. Han kan och får inte tvinga henne att bo med dem.

    När den dagen kommer, ska hon känn min uppmuntrn att umgås och bo hos pappa. Men jag kommer inte överge henne. Mitt hem är öppet och hon får sätta sig själv i fokus - välja det som passar henne bäst:


    sextiotalist skrev 2015-10-30 10:42:05 följande:

    Hur kommer de lösa sig om de flyttar ihop? Dvs det kommer komma en dag, om förhållandet är seriöst, att din dotter inte kan välja bort hur hon vill.


  • sextiotalist
    DVQ skrev 2015-10-30 11:13:00 följande:
    Nej, jag bröt inte med min pappa för att han träffat en ny livskamrat, vilket framgick i mitt inlägg.

    Mitt syskon gjorde det för att han vägrade respektera oss. Precis som många i den här tråden verkar ha svårt att respektera sina barn. För att han ville släpa med en ledsen 4-åring att tillbringa helgen med honom och hans nya några veckor efter att vi fått reda på att våra föräldrar skulle skiljas. För att han dök upp med sin nya tjej i släptåg till möten där han uttryckligen lovat att vi skulle träffas ensamma.

    Att hans "nya livskamrat" påminner om Glenn Close i Farlig förbindelse har väl inte underlättat kontakten genom åren. Men i huvudsak är det vår pappa vi är besvikna på.
    Jag har väldigt svårt att se en liknelse mellan en 4-åring som precis upplevt sina föräldras separation och kastas in i något nytt, mot en 11-åring,vars föräldrar varit separerade väldigt länge och dessutom vet om att pappan träffat en ny.
    Jag upprepar qwertys fråga, hur länge ska det vara en karens?
  • Anonym (orolig mamma)

    Näää querty. Vi lämnade varandra i omgångar. Gemensamt beslut. Mina känslor dog för 9 år sedan när jag blev kär i en annan. Vi försökte i alla fall i 5 år efter det.. Drömmer inte alls om mitt ex. Kan inte tänka mog ett liv med honom. Totalt osexig och intressant för mig:

    Har en ny kärlek själv och är lycklig. Skyndar långsamt med dottern utan tvång och press.


    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:59:40 följande:

    Ts, vem avslutade ert äktenskap? Och drömmer du fortfarande om den kärnfamiljen ni hade?


  • Anonym (orolig mamma)

    Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

    Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

    Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

    Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.


    Anonym (a) skrev 2015-10-30 11:03:59 följande:

    Vadå oresonliga? Ska pappa inte få träffa någon ny någonsin för att hans ex lägger sig i hans liv och dottern genom modern har lärt sig att man kan styra och ställa över andras liv?


  • Anonym (Man äger inte sina barn.)
    sextiotalist skrev 2015-10-30 10:59:55 följande:

    Vad är det med er? Skulle era föräldrars liv stanna upp eller har ni noll tolerans för att föräldar är mänskliga (dvs kan göra lite fel).

    Alltså, jag kan köpa att man bryter med en förälder som behandlar en illa, som beter sig direkt illa, men jag har lite svårt att förstå "min pappa introducerade den nya på ett sätt som jag inte gillar och var bekväm med, därför bröt jag"Kan vara intressant. Min sambo hade förvisso varit tillsammans i  nästan ett halvår när jag träffade hans barn första gången, men de visste knappt vem jag var då och det fungerade utmärkt .


    Precis som DVQ skriver.

    Det handlade inte om att min " pappa" introducerade sin nya utan att han aldrig lyssnade på mig , och inte respekterade mina känslor och åsikter oavsett vad det gällde.
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.