Anonym (orolig mamma)

Äldre 30 Oct 00:14

263 svar

Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat introducera henne direkt.

Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.

Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

Hur kan jag skydda dottern?
Hur kan jag hjälpa henne?

Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

Anonym (orolig mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Oct 11:43

#61

Anonym (Man äger inte sina barn.) skrev 2015-10-30 11:31:46 följande:

Givetvis inte , utan på grund av att han aldrig lyssnade på mig och respekterade mig oavsett vad det handlade om.

Det är tråkigt att höra om hur det gått för er med er pappa. Jag förstår precis vad du pratar om och det är verkligen fallet precis här.

Det är uppenbart att meningarna är delade i två läger.

1. Vuxna barn med den erfarenheten avråder och visar att de vill bli respekterade och lyssnade på. Här sätter man barnet i centrum på ett sunt sätt. Att få vara med och bestämma om sitt liv, sätta egna gränser, säga ifrån när något känns olustigt är sunda förhållningssätt.

2. Vuxna som är de nya sambos attackerar och tror att det handlar om papporna och mammans svartsjuka på deras nya liv. I centrum står pappan och den nya kvinnan. Barnen ska lära sig att de inte kan bestämma någon del av sina liv och sätter de gränser, ska detta kvävas. De ska vara lydiga och underlätta för föräldrar oavsett hur det känns för dem. Barns känslor kan man strunta i.. @sextiotalisten och @qwerty Skänt att ni inte kommer nära mitt barn.

Jag är klar med analysen.

I vilken förändringsprocess som helst är det så att människor som känner sig delaktiga i sin förändring och kan påverka delar av den tar det bättre. det är vad dottern ber om.

Tack och varm kram till alla er som är vuxna barn från liknande situationer som delat av era erfarenheter. Smärtsamt att höra. Jag hoppas för min dotter skull att pappan inser att han behöver vara mjukare med dottern och att deras relation blir oskadd.

Anonym (orolig mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Oct 11:48

#62

Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 11:35:23 följande:

Jag tycker att du är en slapphänt och dålig förälder om du bara låter henne få som hon vill och utan diskussion tillåter henne att flytta hem till dig (permanent) bara för att pappan träffat en ny.

Det verkar som om du försöker samarbeta med dottern istället för med pappan och det är inte hälsosamt för dottern.

Min uppgift är att stödja dottern och uppmuntra hennes kontakt med pappan. Inget annat.

Jag har ingen rätt alls att blanda mig in i pappans liv. Jag har inget med hans nya relation eller liv att göra. Jag får och ska inte störa den. Jag har inpå samma sätt inte heller vara hans bundsförvant i att få dottern att göra något hon inte vill för att det påverkar hans nya liv.

Ni är lustiga.

Regndamen

Äldre 30 Oct 11:48

#63

Anonym (a) skrev 2015-10-30 11:42:54 följande:

Folk måste sluta låta barn styra livet. Barn bestämmer inte.

Nej, jag håller med. Barn ska lära sig hålla käft och göra som de blir tillsagda. Annars får man straffa dem ordentligt.

Anonym (a)

Äldre 30 Oct 11:50

#64

Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:43:11 följande:

Det är tråkigt att höra om hur det gått för er med er pappa. Jag förstår precis vad du pratar om och det är verkligen fallet precis här.

Det är uppenbart att meningarna är delade i två läger.

1. Vuxna barn med den erfarenheten avråder och visar att de vill bli respekterade och lyssnade på. Här sätter man barnet i centrum på ett sunt sätt. Att få vara med och bestämma om sitt liv, sätta egna gränser, säga ifrån när något känns olustigt är sunda förhållningssätt.

2. Vuxna som är de nya sambos attackerar och tror att det handlar om papporna och mammans svartsjuka på deras nya liv. I centrum står pappan och den nya kvinnan. Barnen ska lära sig att de inte kan bestämma någon del av sina liv och sätter de gränser, ska detta kvävas. De ska vara lydiga och underlätta för föräldrar oavsett hur det känns för dem. Barns känslor kan man strunta i.. @sextiotalisten och @qwerty Skänt att ni inte kommer nära mitt barn.

Jag är klar med analysen.

I vilken förändringsprocess som helst är det så att människor som känner sig delaktiga i sin förändring och kan påverka delar av den tar det bättre. det är vad dottern ber om.

Tack och varm kram till alla er som är vuxna barn från liknande situationer som delat av era erfarenheter. Smärtsamt att höra. Jag hoppas för min dotter skull att pappan inser att han behöver vara mjukare med dottern och att deras relation blir oskadd.

Varför startar du denna tråd om du har klart för dig vad du vill? Varför pratar du inte bara med väninnor som kommer hålla med dig i varje ord du säger? Här försöker vi diskutera och se det från olika vinklar. Jag har följt tråden och upplever inte att man talar om svartsjuka och att pappan och kvinnan ska stå i centrum. Men barn kan inte hela tiden diktera villkoren, och enligt mitt (och vissa andras) perspektiv känns det osunt att du backar upp henne på det sättet som för att ändra situationen, istället för att göra det bästa av de förutsättningar som nu står till buds. Perspektivet kommer från olika håll, från personer som jag tex , som inte själva är mammor men som lever som styvmammor. Självklart förstår alla här att du bara vill ditt barns bästa och att du skulle ge upp allt i ditt liv för ditt barn (inklusive en härlig samborelation). Många av oss andra lever inte genom barn eller kan förstå hur man kan ge upp sitt liv för dem på det sättet, speciellt när man är den enda av två föräldrar som gör det, medan den andra går vidare. Lycka till att söka medhåll från ditt håll och fortsätta göda din ståndpunkt. Jag tror det är bättre att stötta lilltjejen och vara öppen och glad utifrån givna förutsättningar. Lyssna på henne och hör inte bara vad du vill höra från henne.

MammAmma

Äldre 30 Oct 11:50

#65

Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:43:11 följande:

Det är tråkigt att höra om hur det gått för er med er pappa. Jag förstår precis vad du pratar om och det är verkligen fallet precis här.

Det är uppenbart att meningarna är delade i två läger.

1. Vuxna barn med den erfarenheten avråder och visar att de vill bli respekterade och lyssnade på. Här sätter man barnet i centrum på ett sunt sätt. Att få vara med och bestämma om sitt liv, sätta egna gränser, säga ifrån när något känns olustigt är sunda förhållningssätt.

2. Vuxna som är de nya sambos attackerar och tror att det handlar om papporna och mammans svartsjuka på deras nya liv. I centrum står pappan och den nya kvinnan. Barnen ska lära sig att de inte kan bestämma någon del av sina liv och sätter de gränser, ska detta kvävas. De ska vara lydiga och underlätta för föräldrar oavsett hur det känns för dem. Barns känslor kan man strunta i.. @sextiotalisten och @qwerty Skänt att ni inte kommer nära mitt barn.

Jag är klar med analysen.

I vilken förändringsprocess som helst är det så att människor som känner sig delaktiga i sin förändring och kan påverka delar av den tar det bättre. det är vad dottern ber om.

Tack och varm kram till alla er som är vuxna barn från liknande situationer som delat av era erfarenheter. Smärtsamt att höra. Jag hoppas för min dotter skull att pappan inser att han behöver vara mjukare med dottern och att deras relation blir oskadd.

Anonym (orolig mamma) Trådstartaren

Äldre 30 Oct 11:50

#66

Anonym (a) skrev 2015-10-30 11:42:54 följande:

Folk måste sluta låta barn styra livet. Barn bestämmer inte.

Barn bestämmer över sig själva. Inte över vuxna.

Vuxna bestämmer över sig själva och över barnen i många beslut, men vissa saker får barn välja själva.

Ett av dem är att välja bort umgänge med vem de vill.

Anonym (qwerty)

Äldre 30 Oct 11:50

#67

Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:33:20 följande:

Jag skulle inte få för mig att flytta ihop med en ny kärlek innan min dotter är redo för det. Om det inte skulle fungera för henne, skulle jag ha en särborelation men min nya. Det skulle fungera alldeles utmärkt också. Hon är snart utflugen ändå, då kan jag göra som jag vill.

Så länge hon är kvar hemma hos mig, vill jag och ska anpassa mig till att barn med tilltagande ålder ska få välja själva.

Hon styr inte och ställer, och jag skulle inte göra detsamma mot henne heller. man får vara påhittig och hitta kompromisser.

Det låter som semivettiga åsikter tycker jag.

Men pappan diskvalificerar sig inte som förälder bara för att han inte väljer att göra exakt så som du skulle göra. Och även om han inte är en perfekt förälder (vilket inte du heller verkar vara) så behöver er dotter honom.

Det vore att göra barnet en björntjänst att låta henne göra som hon vill. Hon vet inte vad som är bäst för henne. Det vet fortfarande du och hennes pappa. Och glöm inte bort att du inte har mer rätt än pappan om vad som är bäst för er dotter.

Anonym (a)

Äldre 30 Oct 11:52

#68

Regndamen skrev 2015-10-30 11:48:52 följande:

Nej, jag håller med. Barn ska lära sig hålla käft och göra som de blir tillsagda. Annars får man straffa dem ordentligt.

Har absolut inte sagt att barn ska hålla käft och göra som de blir tillsagda. Barn är barn. Just därför ska barn inte få tro att de vet bättre än vuxna eller kan bestämma vissa saker. De kan få bestämma vilken middag vi ska äta och man frågar dem. Men hur man ska leva livet? Kom igen nu.

Anonym (a)

Äldre 30 Oct 11:53

#69

Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:50:39 följande:

Barn bestämmer över sig själva. Inte över vuxna.

Vuxna bestämmer över sig själva och över barnen i många beslut, men vissa saker får barn välja själva.

Ett av dem är att välja bort umgänge med vem de vill.

Så barnet ska (efter din VÄLDIGT tydliga påverkan på henne) bestämma att hon inte ska bo hos pappa för att en ny kvinna bor där och pappa vill att dottern ska träffa henne?

Påven Johanna

Äldre 30 Oct 11:56

#70

Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:18:05 följande:

Näää querty. Vi lämnade varandra i omgångar. Gemensamt beslut. Mina känslor dog för 9 år sedan när jag blev kär i en annan. Vi försökte i alla fall i 5 år efter det.. Drömmer inte alls om mitt ex. Kan inte tänka mog ett liv med honom. Totalt osexig och intressant för mig:

Har en ny kärlek själv och är lycklig. Skyndar långsamt med dottern utan tvång och press.

Så om din dotter aldrig vill träffa din nya man och dessutom väljer att bo hos dig på heltid så ämnar du inte ha någon relation med den mannen?

Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

INNEHÅLL