• Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • LFF

    Har dottern sagt att hon aldrig vill träffa pappas nya eller är det (som jag uppfattat det) bara det att hon inte vill träffa pappas nya just nu och inte vill ha med den nya och hennes barn på sin och pappas resa? För det är ju en enorm skillnad!

    Om det är att hon aldrig vill träffa pappas nya så måste även du hjälpa till så att hon gör det ändå och bildar en egen uppfattning och relation till denna. Om det bara är att hon inte vill just nu men senare, ja då håller jag fast vid att pappan ska lugna ner sig och vänta lite med introducerandet av den nya. Och eftersom detta är pappans tredje relation, där dottern vetat om de andra men inte träffat dem, så kan jag förstå att hon vill vänta och se om denna människa kommer vara kvar i pappans liv. 

    Till er som frågar om tidsgräns. Ja, ett halvår eller så är väl en hyfsad tid att ha haft en relation innan man börjar introducera den nya för barnen? Två månader tycker jag personligen är alldeles för kort tid.

  • Anonym (orolig mamma)

    Klart de har rätt att uttrycka sin vilja och att det ska ges betydelse.

    Jag hade inte velat vara den föräldern som med tvång håller mitt barn hos mig om hon uttrycker att hon inte vill eller mår bra i det.

    Det hade jag känt som att jag våldför mig på henne.

    jag hade kämpat för att skapa en situation som hon är tillräckligt nöjd med hos mig. Men jag skulle aldrig hålla ett barn mot dess vilja.


    DVQ skrev 2015-10-30 12:31:05 följande:

    Ok. Just bestämmelsen 12 år hade visst tagits bort för ett par år sedan. Däremot gäller fortfarande att barn får mer och mer att säga till om ju äldre de blir. Läs t ex här: lawline.se/answers/11641

    Ett urklipp för de som är för lata för att läsa allt: "Av praxis går dock att utläsa att om ditt barn är i den åldern och har normal mognad för sin ålder och uttrycker en klar vilja, att hon vill att du ska ha vårdnaden över henne, kommer detta vid en rättslig bedömning att tillmätas stor betydelse"

    Jag upprepar: Domstolar tillmäter äldre barns vilja "stor betydelse". 


  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:31:19 följande:

    Mycket utrymme ändå. Hon har sportaktiviteter, kvällar med kompisar, träffar övriga familjen... Hon kommer helt säkert aldrig släppa sin pappa ändå.

    Nja alltså du har fel i att man inte har att göra med hur man fostrar barnen. Det gör vi tillsammans!!!

    Inte ett par men föräldrar tillsammans.


    Så du hade tänkt leva särboliv genom att passa på att ha en snabbis med särbon på någon restaurangtoa medans dottern har basketträning? Tror du många särbos är nöjda med det i längden?

    Sedan har jag faktiskt försökt påpeka för dig flera gånger att det är pappan du ska samarbeta med (gällande barnet) och inte dottern (mot pappan).
  • Konservativ
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 11:22:17 följande:

    Och när ska pappan fatta att van inte kan tvinga på ett barn något de inte vill???

    Han träffar en ny utan att någon skuldbelägger honom för det.

    Ingen bestämmer över honom. Varför ska han bestämma över andra?

    Är det nån som vill styra och ställa över andras liv och val är det uppenbart bara han.


    Man måste väl skilja på att respektera andra och att bestämma över andra? Pappan kan ju respektera dottern men i slutändan är det ändå han som måste fatta besluten. Vuxna måste bestämma vissa saker vare sig de vill eller inte.
  • Anonym (orolig mamma)

    Hon har bara sagt att hon inte känner sig redo och behöver lite mer tid att vänja sig vid det, inget annat.

    Om resan sa hon: "Det var pappas och min resa. Jag har aldrig träffat dem så berättar han utan att ha frågat mig att de ska följa med. Det är människor jag aldrig träffat. Det är inte som helt nya kompisar - han kanske vill att vi ska vara som familj och det tar mig tid."

    Det är alltså pappans press som skapar problemet.

    Jag känner henne, det går över. Helt säkert. Det är en öppen tjej.

    Hon mår mest dåligt över att han inte lyssnar på henne, gör påtryckningar och verkar helt sakna insikt om hur det kan kännas för henne.


    LFF skrev 2015-10-30 12:32:59 följande:

    Har dottern sagt att hon aldrig vill träffa pappas nya eller är det (som jag uppfattat det) bara det att hon inte vill träffa pappas nya just nu och inte vill ha med den nya och hennes barn på sin och pappas resa? För det är ju en enorm skillnad!

    Om det är att hon aldrig vill träffa pappas nya så måste även du hjälpa till så att hon gör det ändå och bildar en egen uppfattning och relation till denna. Om det bara är att hon inte vill just nu men senare, ja då håller jag fast vid att pappan ska lugna ner sig och vänta lite med introducerandet av den nya. Och eftersom detta är pappans tredje relation, där dottern vetat om de andra men inte träffat dem, så kan jag förstå att hon vill vänta och se om denna människa kommer vara kvar i pappans liv. 

    Till er som frågar om tidsgräns. Ja, ett halvår eller så är väl en hyfsad tid att ha haft en relation innan man börjar introducera den nya för barnen? Två månader tycker jag personligen är alldeles för kort tid.


  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:37:48 följande:

    Klart de har rätt att uttrycka sin vilja och att det ska ges betydelse.

    Jag hade inte velat vara den föräldern som med tvång håller mitt barn hos mig om hon uttrycker att hon inte vill eller mår bra i det.

    Det hade jag känt som att jag våldför mig på henne.

    jag hade kämpat för att skapa en situation som hon är tillräckligt nöjd med hos mig. Men jag skulle aldrig hålla ett barn mot dess vilja.


    Barn vet oftast vad de vill men de vet inte alltid vad de behöver.

    Det är månget barn som rymt hemifrån på större eller mindre allvar. Det betyder inte att det alltid är för barnets bästa att slippa hemmet (föräldrabalken poängterar barnen rätt till sina föräldrar eftersom all forskning och kunskap visar på att barn behöver sina föräldrar) utan oftare är det bättre att försöka jobba med problemen istället.

    Om du skulle tillåta din dotter att flytta hem till dig på heltid utan att vara säker på att dottern faktiskt far illa hos pappan så bidrar du (tillsammans med pappan) till att beröva dottern relationen till sin pappa.
  • Anonym (orolig mamma)

    Han kan bestämma över sitt liv.

    Barn kan inte välja skilsmässa eller nya partners. Det är inte deras beslut. Men de kan välja om och när de ska träffa dessa nya och hur det passar de att de umgås.


    Konservativ skrev 2015-10-30 12:46:28 följande:

    Man måste väl skilja på att respektera andra och att bestämma över andra? Pappan kan ju respektera dottern men i slutändan är det ändå han som måste fatta besluten. Vuxna måste bestämma vissa saker vare sig de vill eller inte.


  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:47:18 följande:

    Hon har bara sagt att hon inte känner sig redo och behöver lite mer tid att vänja sig vid det, inget annat.

    Om resan sa hon: "Det var pappas och min resa. Jag har aldrig träffat dem så berättar han utan att ha frågat mig att de ska följa med. Det är människor jag aldrig träffat. Det är inte som helt nya kompisar - han kanske vill att vi ska vara som familj och det tar mig tid."

    Det är alltså pappans press som skapar problemet.

    Jag känner henne, det går över. Helt säkert. Det är en öppen tjej.

    Hon mår mest dåligt över att han inte lyssnar på henne, gör påtryckningar och verkar helt sakna insikt om hur det kan kännas för henne.


    Det är väldigt snabbt påkommet och mycket på en gång.

    Kan du inte föreslå för pappan (mer än det kan du inte göra) att de alla försöker se till att träffas innan skidresan så att de lär känna varandra först (fast det har de kanske redan planerat göra)? Resan skulle ju inte behöva kännas lika mastig då.

    Sedan behöver man inte måla fan på väggen. Kanske får de det superkul tillsammans. Hon får ju en jämnårig med sig på resan och om de har tur klickar de och får det jätteroligt tillsammans.
  • Brumma
    DVQ skrev 2015-10-30 12:31:05 följande:

    Ok. Just bestämmelsen 12 år hade visst tagits bort för ett par år sedan. Däremot gäller fortfarande att barn får mer och mer att säga till om ju äldre de blir. Läs t ex här: lawline.se/answers/11641

    Ett urklipp för de som är för lata för att läsa allt: "Av praxis går dock att utläsa att om ditt barn är i den åldern och har normal mognad för sin ålder och uttrycker en klar vilja, att hon vill att du ska ha vårdnaden över henne, kommer detta vid en rättslig bedömning att tillmätas stor betydelse"

    Jag upprepar: Domstolar tillmäter äldre barns vilja "stor betydelse". 


    Bestämmelsen om 12 år har faktiskt aldrig funnits.

    Ja. Jag vet att barnen skall lyssnas på efter barnets mognadsgrad. Vilket jag faktiskt skrev i inget du besvarade.

    Men fortfarande är att lyssnas på inte samma sak som att det är barnets bästa. Om barnets vilja är ungefär samma som barnets bästa så går oftast rätten på det. Är det inte det så går man oftast på barnets bästa istället.

    Att knappt träffa sin ena förälder är sällan att anses som barnets bästa OM det inte även finns andra orsaker än "jag vill inte"..
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 12:50:46 följande:

    Han kan bestämma över sitt liv.

    Barn kan inte välja skilsmässa eller nya partners. Det är inte deras beslut. Men de kan välja om och när de ska träffa dessa nya och hur det passar de att de umgås.


    Du har rätt i att alla bestämmer över sina egna liv (med det undantaget att föräldrar har rätten att köra över sina barn om de tror att det är för barnets bästa).

    Pappan kan inte tvinga dottern att skapa någon relation till sin nya flickvän. Men har ändå rätten att dela sitt liv med sin flickvän med om han så önskar och det måste dottern acceptera. På samma sätt som pappan i framtiden kommer behöva acceptera dotterns partners, oavsett om han kommer att gilla dem eller inte.
Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.