• Anonym (orolig mamma)

    Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.

    Vi skildes för 3 år sedan efter 19 år tillsammans. Mina känslor var slut sedan 5 år tidigare. Båda har gått vidare. Jag har träffat en ny som jag inte introducerat för dottern ännu. Skyndar långsamt helt enkelt.

    Exet har de senaste två åren träffat två kvinnor som han berättat om för mig och som han velat introducera för vår dotter efter bara ett par månader. Han hävdade att relationerna kändes helt rätt och hade allt han önskat sig. de tog slut. Nu är vi inne på tjej nr tre som han berättat om för vår dotter efter bara två månader och velat  introducera henne direkt.

    Dottern är 11 år. Hon har sagt till sin pappa att hon är ledsen över situationen, sörjer skilsmässan och att det är jobbigt för henne att träffa hans nya och hennes barn (ungefär samma ålder), att hon inte känner sig redo. Lärarna har initierat samtal med henne på skolan och sagt att hon inte är koncentrerad. Dottern berättar att hon är ledsen och tankarna flyger iväg.

    Det är ett bar som med all tydlighet visar att hon mår dåligt över situationen. Jag har varit tydlig med att hon inte gör mig ledsen på något vis och att jag bara vill hjälpa henne.

    Hennes vilja är tydlig. Hon vill inte träffa pappans nya och hennes barn.
    Många samtal, hon mår dåligt och han lovar att han ska ge henne ro.

    De åker iväg på höstlovet 5 dagar, kom hem och hon var förtvivlad över att pappan sagt att hon ska träffa hans nya och att hon med sina två barn följer med på deras skidresa. Dottern vill inte. Hon mår dåligt i det. Efter dotterns många tårar, gick han med på att de ska få göra sin resa själva.

    Jag var tvungen att be honom komma så vi kan prata med henne. Hon säger tydligt att hon inte vill. Han pressar henne hårt.

    Jag tycker det är fruktansvärt fel att han är så på, att han inte respekterar hennes vilja, att han försöker tvinga dottern att träffa hans nya. Ett barn som tydligt visar att hon inte vill just nu, att hon vill ta det i sin takt, behöver mer tid tycker jag man ska lyssna på.

    Han har så svårt för det. Tror att jag ligger bakom hennes vilket inte alls är sant. Jag har varit tydlig mot båda om att om dottern vill så har jag inget emot att hon träffar hans nya. Han har inför mig frågat dottern om det stämmer och hon kunde bekräfta.  

    Dottern är min oro. Ledsen. Pressad. Jag försöker underlätta för henne. Hon behöver tid. Jag tycker att nu när hon vet om den nya och det varit så stökigt så ska hon ska få vara i fred nu tills hon visar själv att hon vill träffa dem. Men exet vill köra sitt race och fortsätta prata med dottern.

    Nånstans känner jag att hon har rätt att välja när hon ska träffa nya människor och att hon inte ska tvingas in i det. Hon måste få ro.

    Hur kan jag skydda dottern?
    Hur kan jag hjälpa henne?

    Jag vill undvika familjerätten, men om det blir en sista utväg, vad behöver jag tänka på för att få dotterns röst hörd? Lyssnar man på 11-åringars vilja?

  • Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 09:18:32 följande:

    @Mia Nej, hon har inte alls fastnat i sorgeprocessen. Övergående kris. Inget konstigt för barn.  Hon vill välja när det ska ske. Jag har uppmuntrat och sagt snälla ord om den nya, men också sagt att dottern ska lyssnas på och att ingen får tvinga henne till något.

    Dotter sätter gränser. Vilket är jättesunt. Hon hindrar inte pappan i hans nya liv, men säger: "Ska jag träffa din nya, vill jag vara med och bestämma vilken dag och hur".

    Vill hon sen tillbringa tid med den nya och hennes barn är upp till henne. Det väljer hon själv.

    Vuxen väljer relation och tvingas inte stanna i en vuxen relation för barnens skull. Barn har samma val i den nya situationen.

    Dottern kan inte välja om pappan ska träffa den nya, men hon kan och absolut ska få välja om och när hon vill träffa, umgås eller bo med den nya.

    Det MÅSTE man lyssna på. Egoföräldrar som är förblindade och nykära verkar uppenbart inte ha förmåga att sätta sina barn främst.

    Att han tvingar på sin relation skadar dottern och framförallt hennes syn på sin pappa. Han har förlorat så mycket. Tråkigt att se ett barn bli besviken på sin förälder.


    Dottern väljer givetvis vem hon själv umgås och socialiserar med men hon bestämmer såklart inte vem pappan umgås med. Och om pappan umgås med sin nya flickvän så slipper ju dottern inte henne.

    Man väljer sällan sin grupp (arbete, skola etc). Man väljer oftast inte ens sin familj och släkt. Det är bra att lära sig att kunna umgås med alla (så länge dessa andra är respektfulla).

    Mitt råd till dig ts vore att du slutar ha en massa irrelevanta åsikter om exets nya liv och backar. Inte helt omöjligt att du förvärrar dotterns reaktioner genom att vara för förstående och bara förvärrar situationen.

    Ps. Vad då en krisreaktion?? Är du medicinskt skolad eller? Gå till en läkare och få diagnos på henne lägg ner. Det är klart alla barn (och vuxna) reagerar på förändringar men barn behöver verktyg att hantera "kriser" och inte lära sig undvikande beteende.
  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 09:07:25 följande:

    Ja, det är svårt. Tack till er med mer nyanserade svar.

    Det är omöjligt att i kort text återge hela situationen så jag förstår att flera missuppfattat.

    Dottern har inte fastnat i sorgeprocess. Jag tror bara att det här är en övergående krisreaktion. Inget konstigt. Det kommer gå över. Hon ber om att få vänja sig vid tanken och vill vara tillfrågad när hon ska träffa någon. Rimligt.

    Hon verkar mest må dåligt över han är så på och okänslig. "Vad är det han inte förstår när jag säger att jag behöver vänja mig vid tanken?".

    Han fortsätter tjata på henne om det. Jag vill inte att hon ska komma till ett läge där hon inte vill gå till honom av oro över nya påtryckningsamtal. Hon behöver sin pappa. Jag tror tyvärr att vi börjar närma os den punkten.

    Hon har känt till de tidigare kvinnorna; det har han berättat om. I de fallen bad jag honom avvakta lite innan han vet att de tar ett nästa steg. I båda fallen gick han med på det motvilligt efter konflikter och sen tog relationerna slut efter ett par månader. Med facit i hand var det klokt, för det är precis därför man ska avvakta lite. Han har två gånger visat att han var för tidigt ute.

    Den här gången motsätter jag mig inte alls, även om jag kan tycka att det är tidigt. Jag har verkligen inget emot det. Vill inte vara anklagad att jag styr hans liv; så det gör han som han vill med.

    Jag har uppmuntrat henne att träffa den nya och sagt att de kan bli bra; de kanske är jättetrevliga.

    Om exet kan jag tycka att det är fruktansvärt egoistiskt!! Om de nu har hela livet fram för sig, vad gör då veckor eller någon månad som det handla om?

    Han har all fokus på sin nya relation och sig själv och verkar helt strunta i dottern.

    Det är helt klart att det skadar henne och hans relation med henne. Hon springer ju förtvivad till mig.

    Som vuxen vill man gå vidare. Tough luck för alla oss separerade - man är inte själv. Om separationen kan man som vuxen bestämma själv. Det är inte ett barns uppgift att hålla ihop ett misslyckat äktenskap. Det är på samma sätt inte ett barns uppgift att fungera som klister för mitt eller hans nya relation heller. Vi ska och kan gå vidare. Det är dock inte under samma förutsättningar som när man är utan barn.

    Familjerätten som jag varit i kontakt med är helt på dotterns sida. I värsta fall blir det enda utvägen om hon fortsätter må dåligt över att han pressar henne.

    Hon måste få känna stöd och har tackat så många gånger att jag hjälper och stöttar henne. Vill att hon alltid ska känna tryggheten. Jag finns där för henne, oavsett var hon är för tillfället.


    Vilken viktigpetter du verkar vara. "Med facit i hand"..?? Ingen lever med facit i hand.

    Och familjerätten har inga åsikter om hur föräldrarna uppfostrar och tar hand om sina barn så länge det sker inom lagens gränser så försök inte få till det att familjerätten anser att du har rätt och pappan fel.

    Du är väl medveten om att det mycket väl kan komma en dag då ditt ex lessnar på dina åsikter och ditt domderande. Om jag skulle vara exet skulle jag i alla fall ruttnat för länge sedan. Du gynnar ert samarbete på sikt genom att försöka hålla dig saklig.
  • sextiotalist
    DVQ skrev 2015-10-30 10:01:34 följande:
    Så gjorde min pappa och idag när både jag och mitt syskon är vuxna träffar vi i princip aldrig pappa och hans fru. Mitt syskon har brutit med dem, jag träffar pappa någon enstaka gång utan frun.

    Jag antar att du kan tvinga ett barn att träffa din nya men du kan aldrig tvunga dig till en bra relation med ditt barn.
    Så det var en vana för er att om ni inte fick som ni ville så drev ni saken till sin spets. För det är så jag tolkade svaret
    Självklart hade man tagit reda på varför, men var det ett trotsigt "jag vill inte", så går man in som förälder och styr.

  • sextiotalist
    Anonym (qwerty) skrev 2015-10-30 10:21:24 följande:
    Dottern väljer givetvis vem hon själv umgås och socialiserar med men hon bestämmer såklart inte vem pappan umgås med. Och om pappan umgås med sin nya flickvän så slipper ju dottern inte henne.

    Man väljer sällan sin grupp (arbete, skola etc). Man väljer oftast inte ens sin familj och släkt. Det är bra att lära sig att kunna umgås med alla (så länge dessa andra är respektfulla).

    Mitt råd till dig ts vore att du slutar ha en massa irrelevanta åsikter om exets nya liv och backar. Inte helt omöjligt att du förvärrar dotterns reaktioner genom att vara för förstående och bara förvärrar situationen.

    Ps. Vad då en krisreaktion?? Är du medicinskt skolad eller? Gå till en läkare och få diagnos på henne lägg ner. Det är klart alla barn (och vuxna) reagerar på förändringar men barn behöver verktyg att hantera "kriser" och inte lära sig undvikande beteende.
    Som jag tolkar det hela, så verkar den flickan vara ovanligt känslig och kanske van att få omgivningen att göra som hon vill.
    Just krisar när en förälder träffar en ny, nja, det tror jag är väldigt ovanligt, att de reagerar (ibland negativt och ibland positivt) på förändringar är inget konstigt.
    Men som du skriver, man kommer möta många sammanhang där man får träffa folk som man inte väljer själv.

  • Anonym (qwerty)

    Det absolut bästa du kan göra är att bekräfta dotterns känslor men ändå uppmuntra henne. Och apropå introducerandet av nya partners säga att du litar på pappans omdöme.

  • LFF
    Anonym (oj) skrev 2015-10-30 09:47:48 följande:

    .

    Man FÅR ha känslor, men man måste också tänka på andra och inte bara på sig själv. 


    Men det gäller ju även för pappan att förstå! Och att introducera den nya kärleken efter bara ett par månader och inte ha nån som helst förståelse för dotterns känslor är ju galet!
  • sextiotalist
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 09:18:32 följande:

    @Mia Nej, hon har inte alls fastnat i sorgeprocessen. Övergående kris. Inget konstigt för barn.  Hon vill välja när det ska ske. Jag har uppmuntrat och sagt snälla ord om den nya, men också sagt att dottern ska lyssnas på och att ingen får tvinga henne till något.

    Dotter sätter gränser. Vilket är jättesunt. Hon hindrar inte pappan i hans nya liv, men säger: "Ska jag träffa din nya, vill jag vara med och bestämma vilken dag och hur".

    Vill hon sen tillbringa tid med den nya och hennes barn är upp till henne. Det väljer hon själv.

    Vuxen väljer relation och tvingas inte stanna i en vuxen relation för barnens skull. Barn har samma val i den nya situationen.

    Dottern kan inte välja om pappan ska träffa den nya, men hon kan och absolut ska få välja om och när hon vill träffa, umgås eller bo med den nya.

    Det MÅSTE man lyssna på. Egoföräldrar som är förblindade och nykära verkar uppenbart inte ha förmåga att sätta sina barn främst.

    Att han tvingar på sin relation skadar dottern och framförallt hennes syn på sin pappa. Han har förlorat så mycket. Tråkigt att se ett barn bli besviken på sin förälder.



    Hur kommer de lösa sig om de flyttar ihop? Dvs det kommer komma en dag, om förhållandet är seriöst, att din dotter inte kan välja bort hur hon vill.
  • Anonym (orolig mamma)

    Ja precis så tänker både dottern och jag. Hon säger att han är helt okänslig.


    LFF skrev 2015-10-30 10:38:58 följande:

    Men det gäller ju även för pappan att förstå! Och att introducera den nya kärleken efter bara ett par månader och inte ha nån som helst förståelse för dotterns känslor är ju galet!


  • Anonym (qwerty)
    Anonym (orolig mamma) skrev 2015-10-30 10:42:28 följande:

    Ja precis så tänker både dottern och jag. Hon säger att han är helt okänslig.


    Exakt på vilket sätt är pappan okänslig?
  • LFF

    Min pappa introducerade sin (blivande) fru för mig genom en skidresa. Jag hade knappt vetat om att han träffade någon (han bodde utomlands vid tillfället men vi pratade i telefon och skrev brev. Vi kan väl säga att det inte blev någon jättehit. Någon månad senare blev hon gravid, på sommaren gifte de sig och på hösten, mindre än ett år efter att jag träffat henne första gången kom mitt halvsyskon. Jag var ett par år äldre än TS dotter.

    Under de efterföljande åren, innan de flyttade till hennes hemland, var min och pappas relation inte den bästa kan vi väl säga. Istället för att vara där varannan helg sågs vi ibland men inte alls med samma regelbundenhet som innan han flyttade utomlands. Jag och hans fru gick inte helt ihop. Det dröjde ungefär 18 år innan hon och jag fick en vettig relation, allt pga hur PAPPA hade hanterat det hela. 

    Nu är de skilda men hon och jag mailar varandra lite då och då. Min och pappas relation har väl egentligen aldrig återhämtat sig helt och hållet även om jag älskar honom. 

    Så, att tvinga ett barn att träffa sin andre förälders nya tidigt, i synnerhet om barnet inte vill, kan slå helt åt helsike fel i relationen både mellan den nya och barnet och barnet och föräldern. Jag vet eftersom jag har levt genom det.

Svar på tråden Pappan tvinga vår 11-åring att träffa hans nya tjej.