Kan han kasta ut mig ur mitt hus??

Men du kan ju inte bo i ett hus som du inte har råd med. Det kan ingen. Och din situation blir ju varken bättre eller sämre av vart din man skulle bo. Du är bara missunnsam. Det är inget smickrande personlighersdrag.

Vad exakt har du skrivit på för avtal? På vilket sätt har ni avtalat bort sambolagen?

Står ni båda eller bara en på lagfarten?

Sluta blanda ihop korten!! Känsla räcker inte långt här. Vem har betalat för huset. Han eller du? Har han betalat så får du flytta.

[quote=75926653][quote-nick]Anonym (Orolig) skrev 2015-10-27 09:16:09 följande:[/quote-nick]

Ja de gör vi.

[/

Hur mycket har du hittills lagt in i huset?

[quote=75926965][quote-nick]Anonym (Orolig) skrev 2015-10-27 10:51:45 följande:[/quote-nick]

Jag kommer ändå inte kunna bo kvar i huset själv om de nu skulle bli så. Men jag vill ju inte heller att han ska få bo kvar om inte jag får de. Jag vill i så fall att vi säljer de. Jag är så dålig på de här och har ingen koll. Har inte trott att jag skulle behöva tänka på sånt heller. De är lite knackigt i relationen men jag hoppas ju att de ska bli bra igen!!

[/

Vad spelar det för roll om han bor kvar? Låter mer som om du är ute efter att bråka...?

"Avtalat bort sambolagen" betyder i normalfallet att den inte gäller helt enkelt. Separerar paret äger var och en sitt utan vare sig någon hälftenrätt till bostad och bohag enligt sambolagen och inte heller någon möjlighet till /viss/ ekonomisk utjämning av egendom som en fru/make kan begära.
Man delar alltså upp egendomen på samma sätt som om man delat bostad med en kompis. Vad det innebär för huset beror på hur man gjort när man köpt det och ev separat avtal samborna emellan angående just det.

Har du lite skam i kroppen så tar du och betalar din del av kontantinsatsen till honom.

"vill ju inte heller att han ska få bo kvar om inte jag får de"
"Har inte trott att jag skulle behöva tänka på sånt heller"

Hur gammal är du egentligen?

NEJ.

Ja, det verkar mindre moget med "får inte jag ska inte du heller". (Och kommentaren om lägenhet=fängelse framstår som konstig för den som skattar sig lycklig att ha hittat lägenhet i stan (både dyrare och mer svåråtkomliga än de hus de flesta utanför storstadsregionerna bor i). Fast det är väl inte vad saken här gäller? Det framgår inte att deras knackiga relation skulle bero på att hon inte betalt kontantinsats. Och om relationen redan är dålig framstår det inte som någon god idé att trassla ihop sin ekonomi mer med mannens. Eller menar du att hon skulle utverka äganderätt till huset den vägen om hon inte har det nu och SEDAN separera??
Sedan beror det ju på hennes ekonomi och ORT om hon ens har råd med det. Där jag bor ligger kontantinsatserna på hus (icke lyxvarianter) på runt en halv miljon om man inte ska flytta miltals från stan till orter utan vettiga kommunikationer. Har man inga pengar sparade (vilket jag utgår från att hon inte hade eftersom hon inte bidrog till kontantinsatsen och föräldraledighet brukar inte höja inkomsterna) är hälften av det inget man snyter ur näsan på ett par år. Stor skillnad om man bor i landsdelar där själva huset går att få för den summan.

En god start är väl att reda ut hur ägandet egentligen ser ut. Vilket inte går utan att läsa innantill i huspapperna. Och fundera över ifall eventuella egna utlägg för huset (renovering etc) går att påvisa i papper och få ersättning för om sambon är ägare.

Varför? Om sambon ÄR ägare (vilket inte vi kan veta utifrån uppgifter i tråden) kan han be henne flytta. Då de avtalat bort sambolagen kan hon inte åberopa större behov av bostaden heller (vore för övrigt meningslöst då hon inte har råd att lösa ut honom). Ägaren kan inte tvinga ett ex att flytta på sekunden lika lite som en inneboende, men om h*n inte verkar flytta inom rimlig tid kan ägaren begära avhysning. Om man nu skulle vilja gå så långt med ett ex man har barn med...

Om ni ska separera o har barn kanske det är bättre att mannen får bo kvar så barnet slipper slitas upp från allt samtidigt?