Anonym (daf) skrev 2015-10-27 21:41:52 följande:
Har du lite skam i kroppen så tar du och betalar din del av kontantinsatsen till honom.
"vill ju inte heller att han ska få bo kvar om inte jag får de"
"Har inte trott att jag skulle behöva tänka på sånt heller"
Hur gammal är du egentligen?
Ja, det verkar mindre moget med "får inte jag ska inte du heller". (Och kommentaren om lägenhet=fängelse framstår som konstig för den som skattar sig lycklig att ha hittat lägenhet i stan (både dyrare och mer svåråtkomliga än de hus de flesta utanför storstadsregionerna bor i). Fast det är väl inte vad saken här gäller? Det framgår inte att deras knackiga relation skulle bero på att hon inte betalt kontantinsats. Och om relationen redan är dålig framstår det inte som någon god idé att trassla ihop sin ekonomi mer med mannens. Eller menar du att hon skulle utverka äganderätt till huset den vägen om hon inte har det nu och SEDAN separera??
Sedan beror det ju på hennes ekonomi och ORT om hon ens har råd med det. Där jag bor ligger kontantinsatserna på hus (icke lyxvarianter) på runt en halv miljon om man inte ska flytta miltals från stan till orter utan vettiga kommunikationer. Har man inga pengar sparade (vilket jag utgår från att hon inte hade eftersom hon inte bidrog till kontantinsatsen och föräldraledighet brukar inte höja inkomsterna) är hälften av det inget man snyter ur näsan på ett par år. Stor skillnad om man bor i landsdelar där själva huset går att få för den summan.
En god start är väl att reda ut hur ägandet egentligen ser ut. Vilket inte går utan att läsa innantill i huspapperna. Och fundera över ifall eventuella egna utlägg för huset (renovering etc) går att påvisa i papper och få ersättning för om sambon är ägare.
