Tänkte att detta kunde vara en tråd för oss som försökt få barn i ca tio månader :) om en v får vi reda på om vårt tionde försök lyckades? I vilket fall har vi tänkt att ta hjälp i september då vi försökt ett år.
Syftet med denna tråd är att vi ska följas åt från tio månader och framåt. Hur ni går vidare, gör en utredning, tar hjälp från någon fertil klinik eller fortsätter som vanligt på egen hand osv till VÅRT PLUSS :)
Ni är starka tjejer <3
Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.
Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.
Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.
KRAM till er alla 
Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.
Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.
Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.
KRAM till er alla
Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.
Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.
Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.
KRAM till er alla
Uppdatering från mig:
Tog Lutinus vagiatorier i en dag o fick en hemsk jobbig biverkning (som enligt läkare o läkemedelsverket inte hörde ihop m vagiatorierna) restless legs men DYGNET RUNT :( Usch o fy va otäck känsla! Det stack, kröp o typ domnade bort i hela vänsterbenet o höll i sig konstant trots att jag gick o gick o gick. Slutade med Lutinus o nu 1,5 dygn senare är det i stort sett helt borta så jag vågar iaf inte ta de där igen :( Jag som typ tjatat till mig progesteron o så blir det så där.
Igår började jag blöda brunt o igår kväll tog jag ett digitalt test som visade Gravid 1-2 så hcg verkar på väg ur. Så det blev alltså ett 4e missfall för oss.
Hur fan ska man orka fortsätta kämpa? Vart hittar man orken o tron till att det kommer vända nångång? Alternativet att leva utan barn finns inte på världskartan för mig, så man måste ju fortsätta kämpa o orka på nåt sätt.
KRAM till er alla
Så himla tråkigt att läsa emzerus :'( Kan inte ens förstå, bara hemskt. Tycker Nenna9 har kloka råd, tar till mig dem också <3
Här har "bim" passerats. Tycker mig ha juvlig (j*vlig) PMS, så ska försöka hålla mig ifrån gravtest o vänta ut mensen. Allmän bläkänsla just nu. Men nog ska väl vindarna vända så småningom. Blä, men hopp! <3
Så himla tråkigt att läsa emzerus :'( Kan inte ens förstå, bara hemskt. Tycker Nenna9 har kloka råd, tar till mig dem också <3
Här har "bim" passerats. Tycker mig ha juvlig (j*vlig) PMS, så ska försöka hålla mig ifrån gravtest o vänta ut mensen. Allmän bläkänsla just nu. Men nog ska väl vindarna vända så småningom. Blä, men hopp! <3
Tack snälla ni för ert stöd o era fina ord o råd! <3 Tror också att vi kan behöva en lite paus o komma ikapp med tankarna, sörja "klart" o samla energi på nåt vis så att vi orkar kämpa vidare och inte tappa bort varandra på vägen. Sista året o framför allt de sista 3 månaderna har vi mest pratat om barn, graviditet, symtom o gravtest mm o jag är rädd att vi liksom kan börja förlora varandra mitt i allt det här.
Jag är en sån som vill prata massor och min man lyssnar men han har inte så stort behov att prata om allt hela tiden. Så jag ska försöka prata mer med en kurator o min syster tex. Så att jag o min man kan börja prata om annat o inte älta försök, ältester mm HELA tiden.
Vi bokade in en spaweekend också om 2 helger där vi bara ska rå om varandra o ha det mysigt tillsammans vilket känns riktigt skönt! <3
Tack för att ni finns, riktigt skönt att kunna ventilera i den här tråden o få så fint stöd! <3
Tack snälla ni för ert stöd o era fina ord o råd! <3 Tror också att vi kan behöva en lite paus o komma ikapp med tankarna, sörja "klart" o samla energi på nåt vis så att vi orkar kämpa vidare och inte tappa bort varandra på vägen. Sista året o framför allt de sista 3 månaderna har vi mest pratat om barn, graviditet, symtom o gravtest mm o jag är rädd att vi liksom kan börja förlora varandra mitt i allt det här.
Jag är en sån som vill prata massor och min man lyssnar men han har inte så stort behov att prata om allt hela tiden. Så jag ska försöka prata mer med en kurator o min syster tex. Så att jag o min man kan börja prata om annat o inte älta försök, ältester mm HELA tiden.
Vi bokade in en spaweekend också om 2 helger där vi bara ska rå om varandra o ha det mysigt tillsammans vilket känns riktigt skönt! <3
Tack för att ni finns, riktigt skönt att kunna ventilera i den här tråden o få så fint stöd! <3
Och lite uppdatering från mig:
Imorse lämnade sambon spermaprov. Jag fick i fredags gå och lämna ytterligare ett blodprov för att komplettera sköldkörteln som de tyckte var lite konstigt. Nu ringde hon upp mig precis och det ser inget bra ut. Har jättelågt på tsh 0,2 men väldigt högt på t4, 35. Sköterskan vill inte säga för mycket utan en annan endokrinolog läkare ska ringa mig i veckan då han vill träffa mig. Känns sådär att höra:(. Vet inte om det räcker med att sätta in medicin då det ändå är så olika värden. Hade det ena legat inom ramen hade det vart ok för då vet man ju hur man ska behandla. Men 2 avvikelser... Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Tungt:(
Och lite uppdatering från mig:
Imorse lämnade sambon spermaprov. Jag fick i fredags gå och lämna ytterligare ett blodprov för att komplettera sköldkörteln som de tyckte var lite konstigt. Nu ringde hon upp mig precis och det ser inget bra ut. Har jättelågt på tsh 0,2 men väldigt högt på t4, 35. Sköterskan vill inte säga för mycket utan en annan endokrinolog läkare ska ringa mig i veckan då han vill träffa mig. Känns sådär att höra:(. Vet inte om det räcker med att sätta in medicin då det ändå är så olika värden. Hade det ena legat inom ramen hade det vart ok för då vet man ju hur man ska behandla. Men 2 avvikelser... Vet inte hur jag ska ställa mig till detta. Tungt:(