• miamarina84

    Vi som försökt 10 månader

    Tänkte att detta kunde vara en tråd för oss som försökt få barn i ca tio månader :) om en v får vi reda på om vårt tionde försök lyckades? I vilket fall har vi tänkt att ta hjälp i september då vi försökt ett år.

    Syftet med denna tråd är att vi ska följas åt från tio månader och framåt. Hur ni går vidare, gör en utredning, tar hjälp från någon fertil klinik eller fortsätter som vanligt på egen hand osv till VÅRT PLUSS :)

    Ni är starka tjejer <3

  • Svar på tråden Vi som försökt 10 månader
  • lillskrutten
    emzerus skrev 2015-09-15 19:28:00 följande:

    Åh va härligt att höra om någon det gått bra för trots upprepade missfall! Tack <3

    Jag skulle ha fått progestron vid denna graviditet, läkaren sa att jag skulle ringa direkt när jag plussade o så skulle hon skriva ut recept på det. men jag ringde o ringde o ringde o fick aldrig nå recept, började sen blöda men testen fortsätter att öka o symtomen med o jag ska nu mäta hcg på torsdag o ev efter det få progestron utskrivet. kan ju inte annat än tänka "tänk om jag fått progestron direkt, kan det ha hjälpt till?". Nu vet jag ju inte än om hoppet är ute, hoppas ju så att vårt lilla mirakel kämpar på där inne trots blödning <3


    Då du precis som min kompis uppenbarligen har lätt att bli gravid borde de kunna skriva receptet i förväg.

    Hon vet ju såklart inte om det var tack vare det men hon lever med den tanken då det plötsligt gick vägen.

    Håller tummarna att lillen klarar detta, annars hoppas jag de gör på annat sätt nästa gång.
  • emzerus
    lillskrutten skrev 2015-09-15 19:45:25 följande:
    Då du precis som min kompis uppenbarligen har lätt att bli gravid borde de kunna skriva receptet i förväg.

    Hon vet ju såklart inte om det var tack vare det men hon lever med den tanken då det plötsligt gick vägen.

    Håller tummarna att lillen klarar detta, annars hoppas jag de gör på annat sätt nästa gång.
    Ja jag tycker också det, hoppas få prata med läkaren snart så att jag får en chans  att ställa mina frågor. Hittills har jag bara pratat med en sjuksköterska (eller flera olika) och ingen kan ju riktigt svara på mina frågor.

    Förstår att hon känner som så att det var pga progestron o trombyl gjorde susen, så skulle jag med tänka :)
  • miamarina84
    WhiteRose skrev 2015-09-15 15:07:57 följande:

    Någon här inne som börjar närma sig 13 månader av försök...?


    På vårt tolfte försök. Vi får se den 23 :/
  • Leonas
    WhiteRose skrev 2015-09-15 15:07:57 följande:

    Någon här inne som börjar närma sig 13 månader av försök...?


    Jajjemen, sluta med ppiller i slutet av augusti 2014 och försökt bli gravid sedan dess. Inga plus i sikte här. Planerar att kontakta vården ang utredning efter bim, eller om bm: beräknad mens, passar bättre(?). Så vi är ett gäng i de svängarna nu. Hoppas på att vår trend bryts snart! <3 :)
  • lillskrutten

    Tänk om jag fick en slant varje gång nån frågade/hintade att det är dags att skaffa barn. Har lust att skrika rätt ut att jag inte kan bli gravid så sluta fråga!

  • emzerus
    lillskrutten skrev 2015-09-16 11:20:18 följande:

    Tänk om jag fick en slant varje gång nån frågade/hintade att det är dags att skaffa barn. Har lust att skrika rätt ut att jag inte kan bli gravid så sluta fråga!


    Ja fy det är verkligen hemskt!! :( Man förstår ju att folk inte gör det för att vara elaka men samtidigt så förstår jag inte varför folk ens SKA fråga om en sån privat sak.
    En gång fick jag den frågan av en vikarie på mitt jobb, en person jag knappt ens pratat med, som undrade om det inte var dags snart. Jag hade precis fått mens o den månadens försök var alltså misslyckad o jag var redan rejält nedstämd o då sa jag faktiskt till henne: " det kanske inte är så lätt för alla" och så gick jag därifrån. Kanske inte var det snällaste att säga men just det har jag god lust att få ur mig när man får frågan o just den gången bara kom det. Annars brukar jag svara i stil med " jo vi vill ha barn men det kommer när det kommer".

    Kram!
  • lillskrutten
    emzerus skrev 2015-09-16 12:44:50 följande:

    Ja fy det är verkligen hemskt!! :( Man förstår ju att folk inte gör det för att vara elaka men samtidigt så förstår jag inte varför folk ens SKA fråga om en sån privat sak.

    En gång fick jag den frågan av en vikarie på mitt jobb, en person jag knappt ens pratat med, som undrade om det inte var dags snart. Jag hade precis fått mens o den månadens försök var alltså misslyckad o jag var redan rejält nedstämd o då sa jag faktiskt till henne: " det kanske inte är så lätt för alla" och så gick jag därifrån. Kanske inte var det snällaste att säga men just det har jag god lust att få ur mig när man får frågan o just den gången bara kom det. Annars brukar jag svara i stil med " jo vi vill ha barn men det kommer när det kommer".

    Kram!


    Självklart är det ingen baktanke. De är nyfikna och tänker inte på att det kan finnas bakomliggande problem. Jag har fått frågan både av nära och av precis som du folk man inte känner.

    Frågar man vill ni ha barn bör man va beredd på olika sorts svar.

    Jag brukar prata bort det med att vi inte varit tillsammans så himla länge eller som du det får bli när det blir. Sambon har en fem åring så folk kan tycka att han ska få ett syskon.
  • pandoraDiem

    Vi har aldrig nämnt till våra vänner att vi försöker och helt ärligt börjar det kännas lite ensamt att jag inte kan prata med de om något som tar upp en så stor del av mitt liv. På nåt sätt känns det svårare att ta upp det nu, känns lite som en stämningsdödare. Ingen som direkt frågar heller, tror de misstänker att det kan vara en känslig fråga. Men jag vet inte.

    Mensen kom på besök idag också. Känns såklart tufft men väljer att se framåt. Den 29e ska vi på vårt första läkarbesök och förhoppningsvis få svar på proverna vi lämnat.

    Kämpa på tjejer!

  • lillskrutten
    pandoraDiem skrev 2015-09-16 21:59:53 följande:

    Vi har aldrig nämnt till våra vänner att vi försöker och helt ärligt börjar det kännas lite ensamt att jag inte kan prata med de om något som tar upp en så stor del av mitt liv. På nåt sätt känns det svårare att ta upp det nu, känns lite som en stämningsdödare. Ingen som direkt frågar heller, tror de misstänker att det kan vara en känslig fråga. Men jag vet inte.

    Mensen kom på besök idag också. Känns såklart tufft men väljer att se framåt. Den 29e ska vi på vårt första läkarbesök och förhoppningsvis få svar på proverna vi lämnat.

    Kämpa på tjejer!


    Jag har en nära vän jag berättar allt för. Hon har vetat sen dagen vi bestämde när sista p-pillret skulle tas. Men ville inte berätta för fler innan det lyckats. Vilket jag trodde skulle ta kanske tre månader.

    Jag är inte den som är bra att hålla tyst så tre månader kändes nog länge.

    Nu när jag sökt hjälp så har jag berättat för min syster och en kompis till som jag fått veta haft bekymmer själv.

    Det är viktigt för mig att kunna prata av mig om allt och detta är något som tar upp tankarna största delen av dagen. Så skönt att ha nån till att prata med.

    Vill du så tycker jag du ska välja en vän som du vet kommer lyssna och inte döma. Det är jobbigt att gå igenom detta och prata kan göra det lite lättare.
  • emzerus

    Igår lämnade jag blodprov hos kvinnokliniken för att mäta hcg (var då i v 5+3) och idag ringde sjuksköterskan upp med resultatet. 389 var värdet. Jag tycker det verkar lågt :( Men läkaren hade sagt till sjuksköterskan som ringde mig att jag skulle börja ta Lutinus vagiatorier idag o sen komma tillbaka o ta nytt hcg-prov på måndag för att se om det ökar eller inte.

    Blir irriterad på att läkaren själv inte ringer mig då jag har massa frågor o jag har försökt få tag i henne sen förra måndagen :( I bipacksedeln till tabletterna så står dte att man inet ska ta dessa om en läkare misstänker missfall eller utomkvedes. Och missfall är vi ju osäkra på. Nu har jag ändå börjat ta tabletterna men man undrar ju,vad kan hända om det är missfall jag haft o kanske nån rest kvar?

    Ringer nog kvinnokliniken imorgon för att fråga men lär väl fortfarande inte få prata med nån läkare och sjuksköterskan jag får prata med hon kan inte svara på mina frågor :(

    Någon här som kan hjälpa mig i mina funderingar, är 389 för lågt värde i v 5/6 och kan det vara farligt att ta Lutinus vagiatorier om det inte är en graviditet kvar utan att jag haft missfall?

Svar på tråden Vi som försökt 10 månader