Marsbebis 2016

Jag bryr mig och oroar mig en del för vikten. Gick in i den här graviditen med övervikt och det känns jobbigt. I början hade jag en bra dialog med bm och jag skulle ta promenader etc. Sedan bröt allt ut, tröttheten var extrem, illamåendet, huvudvärken och som spiken i fogkistan: Foglossningen!

Äter bra, varierat och inte mkt onyttigt, men rör mig för lite och känner mig mest som en padda. Imorse fick jag kommentaren: "Oj, nu är du verkligen gravid!"

Så, grattis till alla som kan röra sig, träna och som går upp lite eller så 'lagom mkt' som man ska.

AKF

Äldre 17 Nov 16:49

#1616

Madski skrev 2015-11-17 13:47:45 följande:

Usch, vad jobbigt det låter! Inte kul när man allt går emot dig, orättvist! Men kämpa på, mitt tips är att köpa ett aktivitetsarmband så får du ett bättre hum om vardagsmotionen.. Jag har på mig mitt all vaken tid vilket sporrar mig när jag känner mig låg/trött.. Jag har också extrem trötthet till och från och brukar försöka gå ut lite på lunchen för att få frisk luft och lite promenad, brukar hjälpa en del mot tröttheten, men kanske svårt iom din foglossning? Har du testat sånt där bälte? Kämpa på, imorgon är en ny dag och förhoppningsvis känns allt lite bättre då!?? Och till dom som kommenterar vikten, säg något spydigt tillbaka ;) du kan alltid skylla på hormonerna, haha.. Styrkekramar!

Tack!

Vissa dagar funkar lunchpromenader, men ibland (som idag) kan jag knappt gå pga att bäckenet liksom låser sig och det känns som knivar i baken. Fick t.o.m ta taxi mellan två möten idag trots att jag alltid går den sträckan.

Jag har inte testat bälte än, jag har ont så långt ner... Hjälper det då? Bältet verkar stötta högre upp? Ni som har erfarenhet sv bälte, vad säger ni?

AKF

Äldre 18 Nov 11:34

#1621

Elenic skrev 2015-11-17 17:05:38 följande:

Åh, känner med dig..Bara för att jag säger att jag inte oroar mig betyder det inte att jag inte bryr mig. Idag t.ex. har jag en sån där dag när jag känner mig jättefet, jätteful och bara superuschig. En annan dag kan jag känna mig fin. Oftast hänger det ihop med om jag hunnit/kunnat/orkat träna, om jag fått snälla eller dumma kommentarer på sistone, om jag hittat bra kläder att ha på mig. Jag har ju aktivt valt att INTE väga mig alls den här graviditeten just för att inte oroa mig, och det tror jag verkligen hjälper. Har också bestämt mig för att se till att ha fina kläder (har lånat det mesta men köper en del) och absolut inte klämma ner mig i för små kläder (inget gör att man känner sig tjockare..).

Massor med styrka och kärlek till dig ? jag är säker på att du ÄR fin och att du, när allt det här är över, kan hitta motivation till att ta upp promenader och sånt igen. Kram!

Tack för fina ord!

Det är sant att det är väldigt olika från dag til dag. Jag väger mig inte heller hos barnmorskan den här gången. Egentligen tror jag inte att jag gått upp så mycket, men känslan finns där och det är olustigt att inte känna igen sig själv. Jag försöker tänka att bebisen mår bra och jag har ju inte högt blodtryck eller liknande som riskerar vara farligt för graviditeten, det brukar ju annars vara vanligt. Jag har tvärtom mkt lågt blodtryck.

Tack och mycket styrka tillbaka! Kram!

AKF

Äldre 18 Nov 21:30

#1629

Smilla80 skrev 2015-11-18 13:31:11 följande:

Försök att inte ha så för höga krav på dig själv o inte pressa dig för hårt! Du duger precis som du är och du gör så gott du kan! Kram

Tack gulliga du! Kram

AKF

Äldre 19 Nov 10:06

#1632

Carabellis kusp skrev 2015-11-19 01:22:55 följande:

Vi har talat mycket om fysiska problem i graviditeten, om svårt med relationen och annat som gör tillvaron tung. Jag är i en annan dimension just nu. Fysiskt mår jag ganska bra, men psykiskt? Mitt i natten vaknar jag och kan inte somna om, dagarna präglas av att jag känner mig jagad, hög puls, ont i mellangärdet, spända käkar, gråt som kommer så fort jag står ensam i duschen eller kör bil. Jag ser vägen till BF som en backe uppför samtidigt som jag känner att jag faller fritt. Vem är jag nu? Vem kommer jag att vara då?

Tack för att du berättar!

Jag kan känna igen mig, mer förra graviditeten än den här.

Jag fann stöd i att jag gick på samtal då, inte genom MVC men via remiss från läkare någon månad innan jag blev gravid.

Har du kunnat berätta om detta för din barnmorska? Om inte då tycker jag att du ska göra det. Det är viktigt att få rätt stöd för att du ska orka.

Många kramar till dig!

AKF

Äldre 23 Nov 18:43

#1654

Carabellis kusp: Hur mår du nu? Jag har också tänkt mycket på dig och det du delade med dig av. Hoppas att du finner stöd i din närhet.

AKF

Äldre 1 Dec 16:24

#1685

Många spår samtidigt här - kul!

Vår dotter har alltid sovit själv förutom någon enstaka natt. Det har passat oss, och henne bäst. Jag kunde inte amma så mycket så vi delade på nattmatningen och hon började sova hela nätter när hon var 3 månader. (Vilket jag inte vågade säga till andra mammor då...) Vi får se hur det blir med den här tjejen... Amningsproblemen är jag ju beredd på nu, så vi köper BabySemp och flaskor innan BF.

När det gäller säng så har vi precis köpt en bedside-crib från Troll på Blocket, känns som ett mkt bra köp!

AKF

Äldre 1 Dec 16:51

#1686

En helt annan sak:

Vi kommer inte åka utomlands den här vintern, bland annat för att jag inte mått så bra och ingen längre resa i sommar för att vi vill ta det lugnt och hitta rutiner och trygghet. Däremot börjar vi redan nu fundera på något för nästa vinter, kanske omkring november då bebisen är omkring 8 månader. Vår andra dotter är 6 år då. Tänker oss en rätt bekväm resa till lite sol och värme på ca 14 dagar, vi är ingen hostel- och backpackerfamilj direkt. ;)

Vi har kikat lite på Mexico bland annat.

Har ni några tips?

AKF

Äldre 1 Dec 21:53

#1689

Missade ditt inlägg förut.

Fy f***n va jobbigt det låter. Och inte ok någonstans.

Vissa människor, oavsett kön, kliver verkligen in i något annat när deras föräldrar är nära. I det här fallet gick det ut över dig på ett sätt som inte är ok alls!

Stor kram!

Elenic skrev 2015-11-30 09:15:15 följande:

Åh FY vilken helg!!! Är så glad att det äntligen är måndag. Har haft svärfar (84 år) på besök. Maken har haft dåligt samvete för att han inte hälsat på och då jag i princip vägrat lägga en helg på att sitta i bil 40 mil tur och retur så föreslog han att svärfar skulle komma till oss istället. Vilket jag sa ok till OM maken då lovade att stå för all markservice. Jag är så sjukt trött och behöver helgerna till att vila, och foglossningen gör att jag verkligen inte vill eller ska stå i köket och fixa med mat och fika hela dagarna. (För när svärfar är på besök förväntas frukost/11-kaffe/lunch/eftermiddagskaffe/middag/kvällsfika... Vi snackar äldre generationen.) Hur tror ni att det blev? Jag har bara stått och lagat mat, bakat, fixat hela helgen. Dessutom är maken mycket bra på att ta hänsyn till sin fars behov, men betydligt sämre på mina. (Typ: Ok att pappa har TVn på på maxvolym "han hör ju så dåligt", men att jag och barnen inte kan sova då är sekundärt. Eller "pappa sitter i framsätet, han behöver få sträcka ut benen", ja - så att jag med foglossning får klättra in mellan barnen där bak, jättebra idé...") Alltså, jag ber om ursäkt för att jag låter supergnällig, kärringaktig och jättebitchig, men jag är verkligen HELT SLUT och dessutom sjukt besviken på att maken är så bra på att se till andras behov men inte mina. Det gör mig genuint ledsen. Har självklart bitit ihop och hållt allt det här inom mig, och därför pyser jag ut lite över er nu.. Tack för att ni orkar lyssna! :)

AKF

Äldre 2 Dec 10:10

#1698

Elenic skrev 2015-12-02 09:49:33 följande:

Alla sätt som passar för alla inblandade parter är ju toppen!

(Måste ärligt erkänna att jag som amningsmamma ibland har känt mig lätt avundsjuk på hela natters sömn och delad nattmatning. Ibland.) Om det ändå är så att du vill ge amningen är ärlig chans tipsar jag om dessa kurser, de är grymma: sensus.se/Sok/

Tack! Det konstaterades att jag har/hade få mjölkkörtlar och låg produktion av mjölk. Och tro mig, jag kämpade mycket och länge med det, pump och amning tills jag blödde och fick hjälp på amningsklinik, men det kom typ några milliliter mjölk varje amning så det var inget att göra. Jag hade rätt teknik och inget annat var fel. Delammade i ca 3 månader, sen var det tomt.

Jag önskar att någon sagt att det kunde bli så, jag var helt oförberedd och mådde väldigt dåligt. Är glad att jag är förberedd den här gången. Medicinskt är det nog inte så vanligt att det blir så här, men det hände mig.

Marsbebis 2016

INNEHÅLL