• Elenic

    Marsbebis 2016

    Skrev ju igår om att magen pajjat ihop och det har totalt fortsatt idag. Det här var verkligen något nytt. Jag har ju läst om att det är vanligt inför förlossningen, och jag har ju bf imorgon, men jag har inte varit med om det vid tidigare graviditeter. Då har jag varit lika envist stenhård även under förlossningarna...

    Man kan ju hoppas på att det här är någon sorts tecken iaf på att jag kanske inte har 15 dagar kvar. Maken repar hela dagen idag och imorgon med sin kör och storbarnen är hos sin pappa, så jag får iaf lugna dagar hemma den här helgen - skönt! Ikväll ska vi ut och äta middag med massa vänner och det blir kul, men jag känner mig så stor och klumpig. Från att ha känt mig fin och smidig hela graviditeten (ovanligt fin och smidig, brukar mer känna mig som en valross när jag är preggo) så svullnade jag upp i torsdags och får nu inte på mig ringarna, nyckelbenen är försvunna och skorna känns plötsligt lite för små. Trodde jag skulle klara mig från vätska den här gången helt faktiskt...

    Hur mår ni andra som fortfarande väntar?

  • Elenic
    Frida Li skrev 2016-03-19 14:18:36 följande:

    Det är svårt att klaga, man vill helst att de bara ska SE på en att man är trött o sliten nu på slutet. Men mannen, dottern o morfar fick jag iväg till biltema. Jag känner mig lite piggare o har fått på mig smink o klippte snedlugg på mig själv. Klippte mig för tre veckor sedan o har funderat på snedlugg igen ett tag... Sen tvättade jag min smink necessär o alla borstar, jag vill bara känna mig snygg o fräsch!! Jag försöker iaf!!:)


    Jag håller med, man vill inte behöva säga något. Men som Reflexen sa, ibland är det just det som behövs - att man är rak och tydlig med sina behov.

    Och haha, jag är som du och vill fixa mig och känna mig snygg och fräsch. Har färgat håret, fixat naglarna, gett mig själv pedikyr, BUS:at och försöker hålla mig allmänt snygg. Försöker ha minst ett ärende ut bland folk varje dag för att ha en motivation att klä upp mig, sminka mig och fixa håret - så känner jag mig iaf normal och fin. :)
  • Elenic
    Smilla80 skrev 2016-03-19 15:45:01 följande:

    Nu har vår efterlängtade tredje lilla goding kommit till världen! De stolta storebröderna har fått en lillasyster. En punktlig dam som föddes på självaste BF-dagen! Kom in till förlossningen vid kl. 22 igår kväll, vid koll kl. 22:30 var jag öppen 4 cm - och drygt 2 timmar senare var hon ute. Allt har gått bra och vi är SÅ lyckliga! Lycka till nu alla ni andra som det snart är dags för!! Kram


    Åh vad häftigt, grattis! Låter som en härligt bra förlossningsupplevelse!
  • Elenic
    AKF skrev 2016-03-20 10:22:46 följande:

    Grattis Santine och Smilla till era små underverk!

    Kan känna igen det där med männen... Det har varit lite så här ibland också. Men också mycket omtanke. Igår när min man gick ut med dottern var hans sista ord; vila nu - städa inte! Alltså det betydde så mycket de orden!

    Elenic: jag har också börjat svullna rejält först nu, fingrarna känns stora och har börjat domna, fötterna och tårna svullna och så känner jag mig väldigt varm. Vi får vara glada att det inte kom tidigare. (Och jag är glad att jag inte varit höggravid mitt i sommaren...) Men det är ju jobbigt att inte kunna känna så så fin och smärt som du gjort hittills! Jag är väl inte såå smärt, men jag har accepterat att jag gått upp en del och får satsa på kroppen sen när jag kan röra mig, ta långa promenader och träna igen.

    Vad är era bästa tips för att komma i form efter graviditeten? Jag brukar träna på Friskis men har ett fryst kort pga komplikationer nu under grav och innan det var formen rätt kass - så det känns som en uppförsbacke nu. Har pendlat i vikt hela livet men nu när jag passerat 35 och närmar mig 40 orkar jag inte med det längre, jag vill hitta formen och hålla den, må bra och orka mer. Tacksam för pepp!


    Trist att höra att du också svullnat.. Får väl trösta mig med det min BM sa för en vecka sen "Näe, det dröjer nog minst en vecka till för dig, du har inte svullnat ännu som man gör på slutet". Så vi får ta det som ett tecken på att det snart är dags! :)

    Ja, jag är faktiskt förvånad över hur fin jag känt mig. Mina två tidigare graviditeter har ju varit en mardröm då jag mått så dåligt över viktuppgången. Att jag inte vägt mig alls denna gång kan ju absolut ha bidragit, att jag gått mer på hur jag känner mig och ser ut än vad vågen säger. Och, att jag faktiskt nästan kategoriskt undvikit mammakläder utan istället köpt stretchiga, tighta kläder i en stl större än normalt och på så sätt inte behövt kompromissa med min vanliga "stil". Sen har jag också känt mig mer älskad och omtyckt denna graviditet (ny man... ;) ) och det har nog betytt massor. Plus att med lite mer år tillryggalagda kanske man har lite mer distans också. :)

    Jag har fryst mitt SATSkort ända till augusti och tänker ge mig tid att komma i form långsamt denna gång. Det jag dock INTE kommer kompromissa med är magmuskulaturen och bäckenbotten, då den är så essentiell för all annan träning och ffa för att slippa värk i rygg och bäcken. Jag tipsar om appen "Mammamage" som är typ ett 10-veckorsprogram som man kan köra igång med typ direkt efter förlossningen (även efter snitt). Den går långsamt långsamt fram för att bygga upp coremuskulaturen. Ladda ner den du med vetja så kan vi peppa och påminna varandra.

    Annars tror jag starkt på långa promenader. Minst en timme men gärna 2-3 timmar om dagen. Superbra, skonsam, lågintensiv förbränningsträning. Vartefter kan man öka tempot till powerwalks, kanske lägga på tyngder på vrister och handleder. Tror också på att köra funktionell styrketräning hemma (finns många bra appar och youtubeklipp på program). Först när man gjort det i typ 3 månader tror jag på att gå tillbaka till gymmet...

    Mina bästa tips för att hålla formen är annars rutiner, rutiner, rutiner. Och att prioritera sin hälsa och sitt välmående. Dvs.att faktiskt sätta träning framför "nyttiga hemuppgifter" osv Vi är typ jämgamla och jag har faktiskt fortfarande samma storlek och kroppsform som på gymnasiet - det ÄR inte omöjligt. Balans är grejen för mig. Äta nyttigt och träna tre till fyra gånger i veckan, varav minst ett styrkepass. Ett träningspass kan bytas ut mot långpromenad eller golfrunda eller liknande på helgen, det behöver inte vara gym liksom.. Och att inte tillåta sig att äta maffomiddagar eller onyttigheter utan att antingen lägga in ett extra träningspass eller att ta en/ett par dagar där man håller igen. Typ om jag vet att det blir en trerätters till middag på stan med vin så kanske jag bara äter fruktsallad med keso till frukost och nån världsanyttig broccolisoppa till lunch. Så att den totala dagsbalansen av intag vs. uttag upprätthålls. Låter kanske tråkigt men jag tycker ärligt talat inte att det är det, jag tycker att det är ganska skönt att känna att jag har "kontroll" och koll.

    Och, inte minst, det som funkar för mig är att INTE väga sig. Men att däremot inte tillåta sig att köpa kläder i större storlek än man tidigare haft. Så börjar jeansen kännas trånga i midjan, ja - då gör man nåt åt det (och köper inte nya jeans ;) ).

    Hoppas att nåt liknande, eller något annat som du hittar, funkar för dig. :)
  • Elenic
    Reflexen skrev 2016-03-20 11:01:17 följande:

    På mig satt kilona hårt förra gången, gick inte ner mkt under amningen. Hade ett antal kilo övervikt sen innan iofs.

    Jag ska försöka gå promenader och kanske köra lite situps och liknande hemma. Kommer med största sannolikhet inte orka skaffa gymkort eller nåt sånt. Har dock en häst som jag vill börja rida, så den motivationshöjaren finns ju. Och gå promenad med en häst är jobbigt!


    Jag har tyvärr samma erfarenhet som du, jag gick inte ner så mycket i början utan först efter ett år var jag tillbaka i min startkropp. Tror min kropp liksom "håller kvar" i reserverna för att säkra amningen på nåt sätt. Först när amningen blivit mer "småsnuttande" och inte helamning verkar jag gå ner.

    Jag tror också på promenader och hemmaträning a la Lofsan som Carabellis skriver om. Stressa iväg till gymmet kan helt klart vänta!

    Motivation är dock en riktigt viktig grej och jag har ju mina scenframträdanden i oktober i Vegas som min morot - då SKA jag vara snygg, stark och och bra flås igen!
  • Elenic
    Frida Li skrev 2016-03-20 11:37:29 följande:
    Fast måla naglarna fick man inte göra nu sa dom när jag var på föreläsning på förlossningen. Ifall man skulle bli sövd o smittad måste de se nageln. Attans! :)
    Ajdå! Det sa de inte till mig.. ;) Och jo, det är väl för den där syresättningsmätaren de sätter på fingret då.. Men tånaglarna tänker jag ha fina ändå, så det så! :)
  • Elenic
    Reflexen skrev 2016-03-20 12:13:22 följande:

    Vad roligt det är att läsa hur olika vi är när det gäller smink och piff! Jag tycker egentligen att det är kul med smink, men sminkar mig otroligt sällan. Jag är mycket i olika stallar och blir svettig och smutsig. Smink känns då både onödigt och opraktiskt.

    Mitt piff inför förlossningen består i 1) klippt håret, 2) rakat benen o armhålorna. Övrig kroppsbehåring vågar jag mig inte på, speciellt inte nu med en jättemage i vägen

    Sen har jag gjort i ordning rena kläder att åka in i ifall tiden medger ett ombyte. Med tanke på att vi har så mycket djur vill jag byta om innan av hänsyn till ev allergiker på fl!


    Men OH så omtänksamt! Jag som pälsdjursallergiker (katter och hästar) tackar ödmjukast!
  • Elenic
    Carabellis kusp skrev 2016-03-20 12:46:36 följande:
    Håller delvis med. Att öppna sig 6 cm på 2,5 h gjorde i mitt fall mycket ondare än att tuffa på med 1 cm i timmen under längre tid. Jag blev mer smärtpåverkad den här gången faktiskt och skrek lite vissa värkar
    Skriver under på det.. Min andra förlossning som gick fort upplevde jag som mycket mer smärtsam under öppningsskedet (utdrivningen var dock betydligt enklare..). Tror att det är för att kroppen inte hinner med att producera endorfiner i samma takt som skulle behövas när det går så fort. Däremot var man ju piggare och fräschare efteråt och inte alls lika slutkörd.
    Själv hoppas jag på en "lagom" förlossning denna gång, typ 4-5 timmar eller så. :)
  • Elenic

    Jaha, bf idag...
    En natt med ganska mycket ganska onda förvärkar.
    Är ensam hemma hela dagen idag och har bestämt mig för att bara göra sånt som är skönt och härligt. Tagit ett långt bad, ätit en sen frukost, ägnat mig åt lite mer finfiff av kroppen (filat fötter, smort in hela kroppen, nytt nagellack på tårna, hårinpackning etc.) Ska om jag orkar ge mig ut på en långsam promenad i parken utanför vårt hus (ganska stor park, 2,5 km runt och börjar précis vid vår tomtgräns - lyx!) och sen laga något riktigt gott till middag. Tror inte att något händer idag men det är skönt att ta hand om sig själv och göra saker man inte kommer hinna sen, och även att jag ändå känner att saker är på gång i kroppen. Har ju inte haft några "tecken" tidigare så det här med förvärkar och att slemproppen lossnar i bitar är helt nytt för mig, men ganska häftigt också. Gör att fokus blir mer och mer på det som komma skall liksom... Hoppas att ni alla har en härlig dag!

  • Elenic
    Carabellis kusp skrev 2016-03-20 13:04:45 följande:
    Jag har hört det där med utdrivningsskedet; att första barnet banar är för sina syskon. Synd att min bebis jade den dåliga smaken att ligga i vidöppen hjässbjudning bara, så att det blev en svårare krystning istället... Kanske får satsa på en trea om 8 år eller så...

    En fråga ang amning, eftersom jag vet att du är pro. Jag har små små sårskorpor, visst försvinner de troligen av sig själva? Eller är det alltid ett tecken på felaktigt sugande?
    Ajaj, vidöppen hjässbjudning är ju ingen höjdare... Spännande att se då om det blir en revansch om åtta år eller så. ;)

    För mig var skillnaden enorm - nästan två timmar (ja, jag var heeeeelt slut då så utdrivningen tog alldeles för lång tid) vs. en enda krystvärk. Där kan man lugnt säga att jag föredrog den senare varianten.

    Hmm, sårskorporna är svåra att svara på. Är de liksom "långsmala" som streck? (Antingen vertikala eller horisontella.) Isf. skulle jag gissa att de beror på för litet tag eller felaktig position vid bröstet. Sår ska normalt inte uppstå vid "korrekt" amning, inte ens av "slitage" i början. Men visst kan de försvinna av sig självt, bara av anlendningen att bebisen blir bättre och bättre på taget och att brösten inte blir fullt lika spända när den värsta startproduktionen lagt sig lite. Risken med sår är dock att bakterier och svamp lättare får fäste vilket kan leda till andra problem lite längre fram. Så man vill helst undvika dem...


Svar på tråden Marsbebis 2016