Marsbebis 2016

Mina stora är ju just stora, 9 och 12 år. Så de sköter sig ju hyfsat bra själva (ffa 12-åringen) men de måste ju fortfarande väckas, få lite hjälp med frukosten och skolförberedelser och så. De klär ju på sig själva och kan packa sina väskor etc. men 9-åringen behöver ju hjälp med vad som ska med i väskan och även vilka kläder som är lämpliga och så där. Så snart vädret blir lite bättre kan de ju också cykla tillsammans till skolan. :) Men det är helt klart en stressig timme mellan kvart i sju och kvart i åtta varje morgon.

Men jag tänker också som du, sak samma om bebis har pyjamas och jag bara har dragit på mig myskläder - det viktiga är ju att storbarnen är på plats i rätt tid.

Jag har tyvärr inte så mycket knep från min tvåa då hon ju var hemma när jag var mammaledig, så vi njöt av ganska lugna morgnar på den tiden. Hon sov ju också gärna länge (till typ 7, 8) så det passade oss utmärkt. Men, däremot så växte hon ju massor när hon blev storasyster och blev mycket mer självgående och gjorde saker mycket smidigare än innan - som att hon förstod att hon behövde hjälpa till mer när bebisen kommit. Hoppas det håller i sig för er också. :)

Ah, förstår, jobbigt! Ja, alla har ju inte jobb där man kan styra tiderna själv. Som du säger, i början finns ju inte mycket mönster och ni hittar säkert bra rutiner. Kanske mer förberedelser kvällen innan och så där också kan hjälpa. Hoppas det kommer funka fint för er!

Och jag lär ju behöva sikta in mig på nån stans mellan 4,5 till 5 kg säger min BM om jag går 41+dagar... (Trots att magmåttet är litet, bara baserat på att mina tidigare legat runt 4,5.) Gah!

Haha, min BM tog fram receptblocket förra veckan och sa "Nu förskriver jag 6xSex, skaldjur och champagne" och tillade sedan "fast champagne får jag inte rekommendera".

Jag är restriktiv med alkohol under graviditeten och har inte druckit något, men skulle nog våga mig på ett glas så här på slutet. Och min kompis som fick barn för 9 månader sedan där vattnet gick men värkarna inte startade blev hemskickad med rådet från förlossningsBM på Danderyd att ta ett glas champagne, få en massage och sen gå ut och promenera.

Sen tror jag väl inte heller att champagnen i sig startar igång nåt, men om den får en att slappna av och må lite bättre så ökar väl oxytocinhalterna..

Åh så härligt, hoppas hemkomsten blir supermysig! Som du säger, har man stora hemma vill man ju hem till dem så fort som möjligt. Jobbigt med fogarna.. Hoppas det löser sig med liggamningen, det underlättar så mycket tycker jag.

Jaha, så har maken blivit jätteförkyld... Alltså sådär supersnuvig, ont i halsen, hostig. Och det är sååååå synd om honom. Orkar inte...

Värst känns nästan att han "gnäller" över att om han inte blir friskare så "missar han" förlossningen. "Jag blir snuvad på nåt jag väntat jättelänge på" typ. Känner att det vore på sin plats att han funderade över någon annan än sig själv i just den situationen ärligt talat.

Usch, orkade liksom inte med det här också kände jag. Jag behöver honom stark, pigg, frisk, positiv och initiativtagande. Jag blir så sjukt påverkad av andras energi, och om hans är låg blir mitt jobbiga jobbigare liksom. Samtidigt har han väl rätt att vara sjuk, det är ju inte som att han har bett om det liksom.

Sorry för deppinlägg, men det blev bara lite jobbigt..

Tack alla för sympati och medkänsla! Måste faktiskt säga att jag märker att han anstränger sig en smula för att inte riktigt vara så ynklig som han nog skulle varit annars, och det är jag tacksam för. Klart tacksam!

Grejen är ju också den att jag vill inte föda barn utan honom så klart, men jag vill inte heller att bebisen ska bli sjuk det första som händer. Så jag skiter ärligt talat I om han missar förlossningen eller ej, jag är ego och tänker på mig - vem kan ge mig det stöd jag behöver om han inte är där..?

Oavsett, det verkar inte utveckla sig till nåt allvarligare än en rejäl mancold så det är ju bra iaf. Och helt plötsligt känns det helt ok om bebisen stannar till efter påskhelgen. (Fast egentligen inte, men..)

Kram på er finingar!

Jag har aldrig fått en "hel" slempropp utan min har kommit i bitar. Som lite större gelésträngar (tänk en rejäl snytning med seeeegt, genomskinligt snor). Tillräckligt stora för att man liksom ska känna när man torkar sig (eller när de glider ut i trosorna) som att "shit, nåt är på väg ut". Tror att allt mitt sånt släppt nu faktiskt, har varit rätt mycket senaste veckan..

Jag har aldrig fått en "hel" slempropp utan min har kommit i bitar. Som lite större gelésträngar (tänk en rejäl snytning med seeeegt, genomskinligt snor). Tillräckligt stora för att man liksom ska känna när man torkar sig (eller när de glider ut i trosorna) som att "shit, nåt är på väg ut". Tror att allt mitt sånt släppt nu faktiskt, har varit rätt mycket senaste veckan..

Haha, näe, jag vet - en mansförkylning är ju nästintill dödlig.. ;) Jag var faktiskt mycket tydlig med min make imorse när han som vanligt frågade "kan jag göra något för dig" och sa att ja, det kan du faktiskt - när barnen kommer från skolan idag vid 13 behöver du bete dig som att du är frisk och vara glad, energirik, positiv och hitta på massa roliga grejer de kommande dagarna - för jag kämpar hårt med att inte bli galen på att inte få sova och att vara +4. Och jag tror att han fattade..

Och mmm, olika prioriteringar känns igen. Inget kan vara mer frustrerande. Jag ska iaf betala räkningarna idag så är det gjort, känns som att det lätt glöms om det blir förlossning inom kort.