• Elenic

    Marsbebis 2016

    Smilla80 skrev 2016-04-03 23:26:20 följande:

    Elenic; fint namn sonen ska få!

    Nelliemeja; känner också igen mig! Man är väldigt emotionell just nu på alla håll o kanter! Vi är också dunderförkylda o har varit typ hela påsklovet (även den lilla är snorig - och ibland känns det som hon inte får luft pga nästäppan ), och det är verkligen det SISTA man behöver när hela familjen är hemma på lov, med rådande sömnbrist mm... Urk! Jag får så dåligt samvete med gentemot de stora barnen, men att vi blev sjuka kan ju ingen råda över... Det känns säkert bättre sedan när ni är friska igen o de värsta hormontopparna lugnat ner sig!


    Tack!

    Känner också jag igen mig I det pendlande humöret. Inte arg då, som jag var under graviditeten, men kan känna mig outgrundligt ledsen och liten och ömtålig stundtals...
  • Elenic
    Madski skrev 2016-04-05 05:45:31 följande:

    Nu är lillebror här :) värkarna blev täta direkt, första värken vid tiotiden ovh vid midnatt kom vi in till Danderyd och ca 3,5h senare var han född. Underbar personal som peppade mig till tusen. 4365g ich 52 cm gobit som vi nu myser med på fl innan vi ska till patienthotellet vid sju.

    Tack för allt pepp de senare dagarna, derbydag behövts!!


    Åh, underbart, grattis!!
  • Elenic
    Carabellis kusp skrev 2016-04-05 06:30:39 följande:
    Grattis till er son! Jag är så glad för din skull att du fick bra stöd av personalen eftersom det inte längre är självklart på DS. njut av varje sekund! Kram
    Alltså, jag måste skriva nåt om det här..  Du skrev ju något om att du upplevde att stöket med personalen var störande, och nu när jag reflekterat lite inser jag att jag känner mig lite snuvad på min tredje och sista förlossningsupplevelse.

    Jag valde ju DS för att jag har två så bra erfarenheter därifrån. Nu hade vi väl maximal otur, eller tur, med den dagen som Ellis valde att komma på. Vi fick ju åka in på DS på koll när vattnet gick och de såg ju då på CTGn att jag hade regelbunda värkar, även om de var hyfsat svaga. Men iom att min tidigare förlossning gått så fort fick vi vara kvar. Däremot hade de inte alls plats åt oss egentligen. Men då det var fullt överallt annanstans I Sthlm lät de oss vara kvar. I en facebookmammagrupp som jag är med I var det inte samma tur. Den mamman var inne samtidigt som vi men skickades hem då värkarna inte startat. När hon ringde in vid 13 och ville komma in var det fullt I hela Sthlm. Hennes barn föddes I ambulansen 45 minuter senare...

    Hur som, jag fick inte alls den upplevelse som jag ville ha och blev också störd av all personal. Om jag summerar tror jag att vi träffade 10-12 olika under de 7 timmar vi var där. När vi ringde på personal (gjorde det två gånger) tog det över 10 minuter innan någon kom. Sista 60-minutrarna minns jag mest som ett töcken av smärta och lustgas (jag gick från 5-10 cm på 45 minuter och sedan krystningen på det). Och här känner jag att med rätt stöd och pepp hade det blivit en HELT annan grej. Nu är jag ändå glad over att jag lyckades föda som jag ville med ingen annan medicinsk inblandning än lustgasen, men jag önskar att jag kunnat vara mer närvarande och mindre "fast i smärtan". Tex så skrek jag under utdrivningen, har jag aldrig gjort förut.. Vet inte varför, men jag ville liksom bort, inte vara där. Och det kan jag vara så ledsen för nu I efterhand...   
  • Elenic
    Carabellis kusp skrev 2016-04-05 10:59:27 följande:
    Jag hade ju också alldeles för många barnmorskor och deras enda fokus var att få ut barnet så fort som möjligt eftersom det var fullt. Hela tiden så sa de att jag skulle gå runt fast jag ville sitta på bollen, när jag var fullt öppen så sa hon till mig att barnet skulle "komma" ner och menade då att jag skulle krysta ut barnet. För mig betyder det att barnet ska rotera i bäckenet och ställa sig mot bäckenbotten, så jag trodde att barnet låg uppe i bäckeningången, detta trots att jag skrivit i förlossningsbrevet att jag var väl förtrogen med förlossningens fysiologi och terminologi... Sedan var det en massa upprepningar av att jag inte fick trycka för mycket för då skulle jag spricka, vilket jag gjorde ändå (grad 2) och då kläcker hon ur sig "oj, var det hjässbjudning, ja, om jag upptäckt det skulle jag ju kunnat hålla emot bättre..." Ursäkta??? Är det inte ditt jobb att känns barnets läge...?

    Kände som du att trots lustgasen gjorde det så ont att jag hade svårt att närvara i det som hände och i efterhand är jag lite stött över hur opersonligt och opeppigt det var... Och att bm+studenten inte ens sa hejdå... Tur att undersköterskan var godhjärtad åtminstone...
    Usch så trist... Jag har inte samma upplevelse som du att jag blev stressad av dem. Snarare tvärtom. Första två timmarna var vi ju i nån sorts "intagningsrum" där de gjorde CTG (men det såg snarare ut som ett förråd...). Sen fick de loss ett rum och paret som varit där kom in i förrådet tillsammans med oss medan de städade, sen fick vi gå över. Och där vankade jag omkring i tre timmar och väntade på att värkarna skulle ta fart. Jag hade ju regelbunda värkar men de kändes inte tillräckligt för att de skulle göra nytta, så mycket förstod jag. När vi kom in var jag öppen 4 cm och vid 13 när jag bad om att bli undersökt (då det började göra ont) var jag öppen ynka 5... Här blev jag modfälld och ledsen och hade behövt lite uppmuntran. Men omkring här drog också de ordentliga värkarna i och jag kände direkt att nåt hände - jag blev orolig, ville inte vara med, blev "ledsen" och kände mig ensam. Då fick jag gå och bada och fick lustgas och där var det nice till en början men sen började kaoset - som sagt 5 cm på 45 minuter och sen nedträngning och krystning på 15... Jag minns att det kom in massor med folk där i badrummet för att få upp mig ur badkaret och in i rummet igen, men vet inte alls vilka. Och fattar nu att de ville få upp mig och in i ett rum då de hade klassat min förlossning som "risk" (pga. förväntat stort barn) men det kändes bara stressigt och jobbigt och blä. Dessutom missade jag nog infon om att det var bebis snart - hade jag fattat det hade jag nog orkat vara lite mer närvarande. Nu undrade jag mest varför BMn inte gick... Till slut frågade jag och då sa hon "för att du börjar krysta snart" och då fattade jag, och så kändes ärligt allt bättre. Däremot fick jag föda sittande, vilket jag inte alls ville då jag hade så ont i fogarna i bäckenet, men för att de skulle kunna minimera bristningar (vilket de ju också lyckades med faktiskt). Helt SJUKT att de missade bjudningen för dig! Usch så trist... Har inte pratat med DS om det här men kommer garanterat att prata med min MVC-BM på återbesöket om det.
  • Elenic
    AKF skrev 2016-04-05 15:36:38 följande:

    Elenic och Carabellis: Fy va tråkigt att höra om detta! Har ni hunnit höra av er till DS eller fått prata om hur ni upplevde detta? Tyvärr kände jag igen mig i en del av beskrivningarna från när jag födde på DS 2010. Trodde att vi haft otur och att det var för att de 'trodde' att jag skulle föda mkt senare än jag gjorde. Nu har jag valt BB Stockholm och hoppas verkligen på att få en bättre upplevelse på alla sätt.


    Jag blev uppringd av BMn som förlöste mig två dagar efteråt, men då hade jag inte riktigt hunnit smälta det hela... Dessutom var hon toppen och grym på alla sätt och vis (väldigt fyrkantig och osentimental, vilket passar mig ;) ) så det hade känts konstigt att prata med henne om det. Däremot kommer jag garanterat att ta upp det med min BM på MVC på återbesöket. Är lite ledsen faktiskt, var inte alls så här när jag födde sommaren 03 och 06 på DS (och då ändå sommartid som sagt). Jag brukar tycka att förlossningar är asgrymma och tokhäftiga, och hade sett så fram emot att få uppleva det igen. Allt var ju inte negativt nu, absolut inte, och jag tycker fortfarande mig ha coola minnen från den. Men lika bra som min förra förlossning var den ju inte, långt ifrån... :(
  • Elenic
    AKF skrev 2016-04-05 15:25:32 följande:
    Åh va härligt att höra! Stort grattis!

    Jag har varit på UL och MVC-besök idag. Allt såg jättefint ut och bebisen är fixerad nu. Igångsättning på tisdag om inget händer innan, fast bm trodde nog att det var dags snart. Hon ordinerade god mat, tända ljus och lugn och ro för att dra igång oxytocinet... :) Så ikväll blir det torskrygg.
    Låter som en bra plan! Skönt att allt såg fint ut med bebisen, och skönt att höra att du låter ganska positiv trots allt. Kram!
  • Elenic

    Åh GRATTIS AKF! Underbart!


     


    Här rullar livet på. Ellis har passerat två veckor I ålder och också 5 kg i vikt. Första veckan gick han upp 600g och andra 200. Så som ni förstår så äts det ganska frekvent här hemma? (ammas) Som alla barn (?) så är han nöjdast på förmiddag och strax efter lunch, och kan då lätt sova 3 timmar i sträck. Och då har jag och maken passat på att gå på långpromenader, spela golf (!) (tre gånger faktiskt J ) och göra allmänt härliga saker. Underbart! Att sen ha eftermiddagarna tillsammans med storbarnen är också ljuvligt. Kvällstid hinner jag dock inte med mycket, det ammas ammas och ammas och kinkas lite däremellan. Vilket ställer till det lite då jag egentligen borde ha börjat repa med min kör ordentligt nu, men det fungerar inte att min make har Ellis där och att jag bara ammar när det behövs, då det behövs ammas hela tiden och då det gråts om han inte är i min famn däremellan..


     


    Nattetid är det lite si och så med sömnen? Två hyfsade pass om typ 2 timmar brukar det bli, sen lite random halvtimmar/timmar med mycket amning emellan och gärna ett vaket 2-timmarspass mellan 3 och 5? Det här med att sova på rygg i ett babynest och inte mage mot mage mot mamma uppskattas inte riktigt av Ellis.


     


    I övrigt har jag väl lite dåligt samvete för storbarnen, att jag inte hinner med dem som vanligt och att de får stå tillbaka lite. Men de säger att de tycker att det är helt ok. Så det är nog mest jag som lider av det. Och de är SÅ stolta och är så glada i att roa Ellis när han sitter i babysittern och ligger på golvet. Och att bada med honom är tydligen supermysigt! (Utom när han bajsade i badvattnet.. ;) ) Apropå bajs, det är väl hans enda bekymmer, att han har lite ont i magen kvällstid. Men det tycks ju också vara rätt klassiskt?


    Hoppas er vardag funkar fint nu! Här går maken tillbaka till jobbet på måndag, och jag likaså (har bara kört möten via tele/Skype nu, men på måndag ska jag till kontoret för första gången). Känns spännande att se hur det går för mig och Ellis!


     


    Kram på er!

  • Elenic
    Frida Li skrev 2016-04-15 22:48:02 följande:
    Här är det också lite magknip på kvällarna. O som du säger så verkar det vara klassiskt??

    Jag har också dåligt samvete att jag inte har samma tid/ tålamod med storasyster...o vi börjar bli lite slitna nu...dags att skruva ner tempot o försöka passa på att vila lite o lösa av varandra. Mannen också väldigt trött, han passar upp oss, handlar, lagar mat o fixar. Då får man också dåligt samvete när jag sitter i soffan o ammar o "har de bra"!!:)
    Mm, känner igen det där med mannen... Är faktiskt helt klart imponerad kring hur han dragit upp sin energi och hur mycket mer han gör här hemma all of a sudden.. Roligt,och lite förvånande, att se. Men som du säger, man behöver nog fundera lite över tempot ibland...


  • Elenic
    mammave skrev 2016-04-16 09:48:09 följande:

    Elenic: oj! Jobba!? Det skulle jag aldrig fixa nu. Funderar på att plugga till hösten dock, men distans


    Det går faktiskt jättebra! =) Har haft lite telefonmöten hemifrån redan men idag var första dagen på kontoret. Var där 9-14 och det kändes ganska lagom. Ovant dock att amma inför chefen. ;) Han har dock 4 barn själv och är van och älskar barn dessutom, så det är rätt avslappnat.
  • Elenic
    Reflexen skrev 2016-04-16 07:39:47 följande:

    Usch, jag lider med er som inte får sova!

    Min flicka sover bra, nästan för bra (3-6 timmar nattetid!). Jag hinner ju bli orolig när hon sover så länge. Vaknar i lätt panik o måste kolla så att hon andas!

    Hon är dock pigg och väldigt alert när hon sen är vaken, så tror inte det är nån fara med de långa sovpassen.

    Hon har börjat kräkas så mycket. Jag tycker det är jätteobehagligt. Stora flickan kräktes inte en gång, tror jag, så en kräkbäbis är nåt helt nytt. Är dock nästan säker på att det inte bara är vanliga "efter maten"-kräkningar. En del kommer direkt efter amning, om hon inte rapat. Dessa kan jag ta! Men de andra: stora mängder, blandat med ganska mycket slem och kommer ibland så sent som en dryg timme efter amning. De känns inte ok. Tror hon har åkt på nån förkylning, för hon får också lite svårt att andas ibland, sätter liksom slemmet i halsen o då verkar det som om hon kräks av det. Usch, det är så läskigt!

    Svårt att veta också om jag ska amma på minsta signal nu, när hon blir så mätt att hon kräks. Vad säger amningsexperterna?

    Hon är 18 dagar nu. Hon har ett väldigt sugbehov som inte blir tillfredsställt av de korta amningarna (Max 10 min per gång). Hon får därför napp efter amning och är nöjd med det. Funderar bara på hur länge man ska ge nappen, när hon går över från att visa sugbehov från förra amningen till hunger inför en ny amning!?

    Usch för denna oro! Att ha en liten bäbis som inte är helt frisk är fruktansvärt, vad snabbt de stjäl ens hjärta! Jag är helt förstörd av oro över att nåt ska hända henne!


    Hej! Äntligen får jag tid att svara på ditt inlägg!

    Jag känner igen så mycket från min dotters nyföddstid när jag läser det här. (Förutom att hon inte tog napp.) Men hon kräktes ENORMA mängder. Och jag kände aldrig att någon riktigt tog min oro på allvar. Fick en liten klapp på axeln och typ "jaja, det kan SE mycket ut när det rinner ner över ryggen...". Men ärligt, hon kaskadkräktes ner både mig och sig och sängen och vagnen och... Ibland stod det som en fontän ur munnen på henne. Och ibland kom kräket först en time efter amning och var då jätteslemmigt och ystat och rätt äckligt faktiskt.

    Nu i efterhand har jag förstått att det var en kombination av att hon hade reflux/omogen magmun och att jag hade överproduktion av mjölk. I och med att hon inte tog napp heller så snuttade hon ju oftast lite för mycket också...

    MEN, om det är så att din tjej har omogen magmun så handlar det inte om att hon kräks upp överskottet, utan hon kräks upp för mycket. Och isf behöver hon ammas igen... Har man dessutom för mycket mjölk så att det kommer mest laktosrik mjölk och inte så mycket av den feta, och dessutom lite för snabbt och hastigt, så kan det förstärka problemet. Och då kräks hon, så behöver du amma mer, och så ökar du produktionen.. Det kan bli en riktigt ond cirkel.

    Jag har som sagt förstått nu I efterhand att jag hade för mycket mjölk med båda barnen. I dotterns fall så ledde det paradoxalt nog till för liten viktuppgång. (Iom att hon hade kräkproblemet.) Hon vägde 4,3 vid födseln och knappt 9 kg vid ett år, och knappt 12 kg vid 3 år. Med sonen blev det tvärtom, superhäftig viktuppgång - 9 kg vid 3 månader och över 12 kg vid året.

    Därför har jag redan från start nu med Ellis kört "blockamning", för att inte stimulera till för mycket mjölk, och det tycks funka rätt bra!

    Om jag vore du skulle jag stå på mig med BVC och be att få ett läkarutlåtande kring kräkningarna. Det finns medicin som håller maten nere, och hjälper inte det kan man behöva operera näe de blir större om magmunnen inte "mognar". Det hade min dotter behövt, som som 12-åring fortf. har en hel del besvär.

    Ang. amning och napp skulle jag rekommendera att läsa på på amningshjalpen.se (utan ä-prickar, den med ä-prickar är en fejksida) om det kan vara så att du har överproduktion av mjölk och isf testa tömning/blockamningsmetoden som finns beskriven där.

    Annars så är mitt tips att väga ofta - går dottern inte upp i vikt så amma alltid även efter kräk. Ang. napp är det ju svårt att veta när de vill tutta för mat, för mys och för att ställa in produktionen. Mitt tips är alltid att bara ge napp när man inte KAN amma, dvs. typ i bilen etc. och annars ge bröstet - om det funkar för en. (Enligt blockamning då om man inte vill öka mjölkproduktionen..) På så sätt riskerar man inte att missa eventuella ökningsperioder. Funkar inte det för er, testa alltid med tutte först och napp sen.

    Hoppas det löser sig för er, så jobbigt när de små mår dåligt. Kram!
  • Elenic

    Precis, blockamning är när man ammar från samma bröst i tex tre timmar innan man byter, för att på så sätt inte stimulera produktionen för mycket om man har överproduktion.

    Men, hur har det gått för er på sjukhuset?? Stackars liten och stackars er!!


    Reflexen skrev 2016-04-19 03:01:38 följande:

    Tack för jättebra amningstips, Elenic! Blockamning, är det när man ammar från samma bröst flera gånger på raken?

    Vi var på BVC idag och hon hade gått ner i vikt! Fick en läkartid till imorgon (tisdag). Ikväll blev kräkningarna dock värre och lillan slöare, så vi åkte in till sjukhuset. Nu är vi inlagda för observation. Hon har fått dropp o de har tagit olika blodprov. Ev är det nedre magmunnen som ställer till problem, det ska de undersöka imorgon.

    Det är otäckt att se sitt lilla barn med slangar i näsa o armar, men skönt att vara på sjukhuset iaf. Jag hoppas att det inte är nåt allvarligt fel och att hon snabbt blir frisk.


  • Elenic

    Carabellis och Reflexen - fy så tufft ni haft det! All medkänsla. <3

    Här rullar allt på - Ellis äter, sover och bajsar. Är lite kinkig kvällstid och sover inte toppen nattetid, menannars är allt bra. Mindre bra är det väl med maken som jag känner har svårt att anpassa sig till storbarnen vs biobarn. I mina ögon är han alldeles för "sur och hård" när storbarnen vill pussa, gosa, bära. Och då blir jag tvär mot honom... :(

    Inser annars att min tid inte räcker till. :( Att jobba 20%, hinna med mina köråtaganden och familjen/storbarnen och en bebis tar verkligen all tid. Därför kommer jag nog ha svårt att titta in här regelbundet. Vill man ha mer kontakt, feel free att lägga till mig på Facebook - Tessie Pernebrink heter jag. (EleNic är sammansatt av mina barns andranamn, Elena och Nicholas)

    Kram till er alla!

Svar på tråden Marsbebis 2016