Marsbebis 2016

Åh, jobbigt med klåda! Hoppas det ger sig.

Jag kommer inte vara 100% ledig alls utan jobba 20% till och med juni, sen 40% från augusti till December. (men ha bebis med på jobbet och jobba hemifrån) I januari börjar vi dela så jag jobbar 60% och maken 40% och gör så fram till sommaren. Han får vara 100% ledig juni-så länge det går, antagligen oktober men förhoppningsvis januari. Sen kommer vi båda jobba 80% i nåt år eller mer så att liten bara går på dagis tis-tors.

Får tyvärr inte någon uppfyllnad av min arbetsgivare, maken får 80% av lönen i 6 månader om han tar ut full FK-ersättning...

Vi vill gärna spara en del dagar också så att vi kan göra långa resor de kommande 7 åren. =)

Bra plan, men den sprack tyvärr... ;) Jag tycker egentligen att det planeringsmässigt vore bäst med bebis till helgen (dvs. på bf). Storbarnen är hos sin pappa i helgen, och då kommer ju också pappadagarna infalla över påsklovet så att vi är två vuxna hemma med bebisen och storbarnen samtidigt. Skulle vara mysigt och bekvämt. :)

Tack! Tog igår och kaaanske att jag sovit lite bättre faktiskt. Får kanske köra på det ibland, även om jag ogillar värktabletter egentligen...

Jag vet ju inte hur det känns att jobba med bebis (den här gången) i och med att jag inte har gjort det med just den här bebisen förut, däremot jobbade jag 40% med bebis nr 2 från det att han var 4 månader och det var nog min räddning - utan det hade jag nog gått rakt in i en depression tror jag...

Men planen är att om den här bebisen är frisk och mår bra och sover hyfsat så att vi får ihop livet så kommer det nog gå finfint att jobba.

Jag arbetar som marknadschef/affärsområdeschef på ett läkemedelsföretag, som har väldigt bra kultur gällande arbetstider, work-life balance och så vidare. Man tar inte in en vikarie för mig utan min chef täcker upp vissa av mina day-to-day uppgifter och så är tanken att jag ska kunna jobba vidare med mer långsiktiga strategier, produktutveckling osv.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det passar mig perfekt om det fungerar för barnet - jag blir uttråkad och understimulerad om jag "bara" är mamma. Men det förutsätter ju att man är pigg, får sova hyfsat och tid för träning ordentligt och sådär. Men att jobba 2 timmar om dagen eller så känns inte som nån vidare anstränging faktiskt. =)

Kul att höra att det funkar även med såna mer schemalagda yrken! Det är ju olika för olika människor så klart, men för mig fungerar det verkligen jättebra att både ha bebis och jobba - både ha kakan och äta den så att säga.. :)

Ujuj, låter inte roligt alls... Inser att jag nog hade det ovanligt lätt med barn nr 2 då barn nr 1 accepterade att jag behövde amma hela tiden. Funkar det inte alls om du typ ammar sittande på golvet samtidigt som du leker, eller ammar i sjal så att du kan leka med stora barnet samtidigt? Sånt funkade för oss iaf. Eller att vi kollade film/läste samtidigt som jag ammade. Kräver ju iofs att man har ett "lättammat" barn...

Skönt att du har din man att luta dig mot och att han är ett bra stöd. Hoppas också för er skull att det vänder snart. Styrkekram!

Ajaj, låter fruktansvärt! Varför gör det så ont i snippan, vet du det? Är det foglossning i symfysen, att huvudet trängt ner och klämmer åt nerver eller typ åderbråck eller nåt? Oavsett så låter det inte hållbart. Bra att du fick tid redan imorgon! Hoppas du kan sova ok i natt..

39+0 idag och BM-besök. Alla värden var bra och sf-måttet blev 35. Dvs. fortsatt helt normalt strax under kurvan. Huvudet har nu trängt ner så långt att min BM inte kunde känna det alls utanpå magen och tro mig, det är INTE skönt att ha en kokosnöt långt ner i bäckenet. Ajajaj vad det klämmer åt nerver hela tiden och spänner ut bäckenet. Är helt omöjligt att sitta eller ligga skönt.

Vi pratade lite om min oro att gå långt över tiden och få en jättebebis. Mina tidigare har ju fötts +10 och +14 och vägt runt 4,5 kg. Och då är inte jag jättestor och barnens far är ingen jätte heller, så det är inte generna det hängt på. (De har efter födelsen dippat rätt snabbt på kurvorna för att lägga sig på en kurva under normal, och den kurvan har de följt sen - så de ska rent genetiskt bli små..) Vet ärligt talat inte varför de blivit så stora i magen. Har inte haft något i närheten av graviditetsdiabetes och inte gått upp så mycket själv heller.

Nu är det ju en ny pappa och han är lite större än "normal" och ffa var han jättestor som bebis. Så jag är superskraj för att vi nu snarare snackar 5 kg-baby. Ffa om jag går till +14 igen. Men iom att mitt sf-mått aldrig varit stort så har vi inte gjort något TUL eller så.

Min BM sa idag att hon inte tror att jag får före vecka 41 plus nåt, baserat på tidigare mönster samt att hon tycker att jag inte "ser ut att få snart", vad hon nu baserar det på. (Pratade om att jag inte är svullen alls osv. i ansiktet.) Men hon lovade att om jag går till 41+0 så görs ett UL då och om bebisen bedöms vara stor då kommer hon förorda att jag inte behöver gå en hel vecka till. Så det kan man ju alltid hoppas på... Men jag gissar att jag behöver ställa in mig på minst 2 veckor och några dagars graviditet till. Känns lagom muntert. Men ändå rättså ok. Men ändå lite tufft...Varje natt är en plåga just nu. Suck...

Jobbigt! För mig blev det tyvärr också så - först när bebisen fixerades blev det lite bättre i de bakre fogarna, men sen när bebisen sjönk ner mer så började det göra sjukt ont i främre fogen istället. :( Hoppas på jättebra besked för dig imorgon!

Jaha, det är ju tydligt att jag har en extremt kvälls/nattpigg bebis i magen... H*n sätter alltid igång med det värsta gymnastikpasset runt 23 och då är det tamejtusan omöjligt att sova.

Jag la mig tidigt idag och somnade därför redan vid 21:30, för att väckas 22:30 av de första rejäla sparkarna. Och nu har det varit igång i nästan 3 timmar! Grejen är att det inte är några söta timida buffer direkt utan det känns ärligt talat som att jag ska gå mitt itu när h*n krumbuktar sig och spjärnar emot allt som går.

I och med att huvudet är så grymt långt ner också så kläms hela tiden nerver i ljumskar och runt svanskotan (det är där det känns iaf) och det ilar till så att jag knappt kan hejda mig från att skrika rakt ut. Har nu stått och försökt vagga bebisen till sömns genom nån sorts höftgungdans, med halvbra resultat. Känns som att det är dags att förbereda sig på att de första veckorna får lite skev dygnsrytm, men glädjs åt tanken på att då kan vi iaf dela detta jobb på två och jag kan åtminstone delvis få ligga i den sköna sängen och sova...