Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015
Vi alla är olika, så jag menar inte att ett missfall skulle kännas detsamma för dig som det gjorde för mig. Men för min del var det inte mycket värre än det vi genomgår dagligen. Sorg och motgång är liksom IVF:ares vardag. Det gick obehagligt fort att komma över det, för det är något jag upplever att jag gjort så många gånger innan. Det är svårare för mig att acceptera att det gått vägen än att det gått åt helvete.
Vad jag menar är väl helt enkelt att jag tror att du klarar ett missfall. Det gör ont som fan, men du är så van vid att tåla smärtan och gå vidare. Jag tror inte att du behöver förbereda dig mer, för du kommer redan att klara det. Därför behöver du kanske inte se alla fel som kan inträffa, utan snarare träna dig på att släppa den oron och låta saker ha sin gång. Det är mer än en vecka sedan jag fick se vårt hjärtas hjärta slå så fint, och inte fan tror jag på det ännu. Jag har inte lärt mig att acceptera det. Kanske är det viktigare att du tränar på i huvudet, hur du ska ta framgång?
Jag känner SÅ igen mig i det där. Jag tog Postafen igår för att jag skulle kunna gå till jobbet och hade en acceptabel dag. På kvällen grinade jag för att jag mått för bra och var orolig - trots att jag visste att jag tagit tabletter som kan hjälpa :) Du har säkert råkat äta bättre än någon annan dag. Tarmarna är mindre svullna eller magen mindre sur ;)
Ett missfall för mig innebär att börja om från början. Finns inga reservägg i frysen. This is it. Vägen hit var så jäkla lång då min kropp stretade emot och vi fick bryta behandlingar mm. Och jag vet inte om jag pallar att börja om från början. Är livrädd för nålar, så behandlingen var extremt påfrestande för mig. Vaknade med ångest varje morgon för jag visste att idag var det ny spruta.
Det jag gjorde annorlunda var att äta en avokado och en nektarin innan jag la mig och åt salta kex så fort jag vaknat.