Vi som äntligen är gravida efter IVF i April/Maj 2015

Ingen fara - vi är ju ett helt gäng härinne och man kan inte ha koll på alla ;) 

Du har nog rätt. Vi förstår kanske lite för väl hur mycket vi har att förlora och hur mycket arbete som kommer krävas om det går åt pipsvängen. Obehagligt när magen "försvinner" :S Men jag är övertygad om att det är som du skriver. Jag tycker att min navel hamnar mer åt höger eller vänster olika dagar, antar att det är beroende på hur Liten ligger ;) Vad underbart att veta att det är en liten flicka! Längtar verkligen efter att också få reda på det! 

Tack så mycket. Förhoppningsvis är det en bättre dag imorgon. <3 

Jag är nästan 100% säker på att jag kände min väldigt tidigt, alltså redan kring v. 12-14. Inte mycket alls, men som små bubblor, fast inte som att jag var gasig. Sen har de känslorna blivit tydligare och tydligare tills de nu är relativt tydliga. Jag tror att det du känner är bebis - grattis :D 

Jag tror att du hade varit säker på att det var tarmarna om det var tarmarna. Du har trots allt haft dem i magen i hela ditt liv men inte bebis ;) 

Så är det säkert ;) Det är himla bra att ha något att lägga tankarna på när de inte är så muntra. Har funderingar på att börja virka lite, åtminstone en liten filt till kusinens bebis.

Nej, jag jobbar inte. Jag brände ut mig i vintras, så jag har gått och skräpat hemma sedan 1/12. Har ett extremt krävande jobb och på det en kollega som trakasserat mig i drygt två år och som skrämmer skiten ur mig. Inte en bra kombo med barnlöshet och allt vad det innebär, men jag mår mycket bättre nu. Ska börja arbetsträna nästa vecka och ser verkligen fram emot det :) Jag menar det :P Jag misstänkte att det var rörelser jag kände men var inte säker, tills vi gjorde UL och kunde känna "bubblet" samtidigt som bebis rörde sig lite extra mycket :) Så jag är helt övertygad om att det är din bebis som sparkar, som sagt hade du säkert inte undrat om det inte var det. Det kommer bli starkare med tiden, så då kommer du nog känna dig mer säker på att det är bebis :) 

Usch, förstår inte var de kommer ifrån eller varför de har ett behov av att göra andras liv surt... Ok, det hade jag ingen aning om! Får man fråga vad som varit fel med kroppen? Håller verkligen alla tummar och tår för att det kommer gå bra att gå upp i tid! Vad jobbar du med? Kram! 

Åh nej :( Vad ledsen jag blir för din skull, att du redan har såna problem med kroppen. Men lärare är väl å andra sidan det bästa jobbet i världen (och det sämsta...) :D Då förstår jag lite av hur du har det, är också lärare fast för gymnasiet. Det är ett extremt yrke på många sätt, och jag kan tänka mig att du har en hel del moment som sliter även på kroppen med så små barn?

Tänk på att vara rädd om dig när du går upp i tid igen. Det vet du säkert redan om mer än väl, så ursäkta att jag säger det, men på riktigt: var rädd om dig. Ta hand om din kropp och gör inte saker du inte måste eller inte är säker på att du klarar. Se till att du håller ordentligt, för det är inte värt något alls att du sliter ut dig, varken psykiskt eller fysiskt <3 

Visst är det så, har man hjärtat i jobbet är man ofta en riktigt bra lärare. Har väldigt, väldigt många trasiga ungdomar på mitt jobb, så jag förstår hur det är att inte vilja kunna lämna över ansvar till någon annan. Men i backspegeln vet jag också att jag inte gjorde någon en tjänst genom att göra allt detta, inte ens de elever jag brydde mig extra om. Nu är jag inte ens på plats och har inte varit det på länge. 

Men utan att lägga hjärtat i jobbet, vad gör man där som lärare? ;) 

En dag i taget låter sunt. Stort tack. Vi härinne tar nog ingenting för givet, vi är väl ett gäng jäkligt ödmjuka människor vid det här laget :) 

Grattis till milstolpen! V. 16, det är en bra bit på vägen :) Håller tummarna för att första sparken känns snart. 

Kram på dig! 

Pratar man om andra tycker jag att optimism är det bästa. Jag var jäkligt bitter på mig själv förra graviditeten (som blev missfall) för att jag slösade bort mina första och då enda veckor som gravid på att vara orolig för att något skulle gå fel. Jag var inte gladare för det. Så du har helt rätt, men min hjärna har svårt att använda det tankesättet just nu. Fortsätt tro. Jag ska försöka bättra mig på den fronten. 

Du gör ditt RUL dagen före vi gör vårt! Åh vad spännande det ska bli!!! 

Kram <3 

Instämmer med er - är fortfarande trött. Något mindre än i början, för då var det mest som något från en komedi... Jag har dålig ork och sover fortfarande bra och länge på nätterna utan tabletter (vilket jag inte gjort någonsin i hela mitt liv). Sen är jag uppe flera gånger och kissar fortfarande, så kanske är det därför jag sover länge? ;) 

Idag ringde jag BM för att dubbelkolla fosterrörelserna. Jag känner lite mindre den här veckan än förra. Inte så att det är helt stilla dagarna runt, bara mindre. Hon sa, förstås, att det var heeelt normalt att det bara känns till och från just nu och att det är flera veckor kvar innan det ska kännas varje dag :) Så skulle någon av er oroa sig för det så vet ni nu ;) 

Sen läste jag en artikel från SVT idag om de fyra kvinnor som fått barn efter livmodertransplantation. Underbart goda nyheter tycker jag! Sen var jag dum nog att läsa kommentarerna till artikeln, och jag blev så himla ledsen. Där ifrågasattes möjligheten att få hjälp att bli med barn för skattepengar eftersom det inte direkt är något livshotande tillstånd. 

Visst vet jag om att inte alla tycker att det vi får hjälp med är nödvändigt, det är ingen nyhet. Visst kan jag förstå att en del väger det mot t.ex. cancerbehandlingar och att det i det sammanhanget kan kännas oviktigt. Men att veta om all smärta man gått igenom för att hamna här... att veta att det finns folk som inte tycker att vi är värda det här... det gör ont i mig :'(

Ska man resonera med den etiken - att alla behandlingar inom sjukvården inte är nödvändiga - då skulle man ju behöva ifrågasätta många andra också. Skulle det verkligen vara OK att inte bekosta fetma-, drog- och rökningsrelaterade sjukdomar för att de är självförvållade? Ska vi skippa estetisk kirurgi för de som t.ex. behövt ta bort bröst pga cancer för att det inte är livsnödvändigt? Eller skita i att operera gomspalt för att det bara är en ren skönhetsoperation? Behandla psykiska tillstånd för att de inte är livshotande eller direkta sjukdomar? 

Måste det vara så svårt för folk att förstå smärtan i att inte kunna skaffa barn och nyttan i att hjälpa oss istället för att vända oss ryggen? Barn är ingen rättighet, det tycker inte jag heller, men här sitter förbannat många bra föräldrar utan möjlighet att kunna bli med barn på egen hand medan en hel del folk som inte borde få lov att ha barn kan yngla av sig hur som helst utan att någon kan göra något åt det. Är det logiskt? 

Förlåt för långt och bittert inlägg... Jag blev bara så ledsen och uppgiven :( 

Du har helt rätt. Du är klok du. Jag har nog bara en riktigt, riktigt dålig vecka och tar åt mig alldeles för mycket av helt irrelevanta saker... Kram!!