Lady1986 skrev 2015-08-27 18:07:06 följande:
Känner igen känslan och oron över att om någon vet att jag är gravid så kan något hemskt hända. Jag får ångest varje gång jag berättat för någon - "tänk om något händer nu!" Men i det stora hela är jag faktiskt rätt lugn nu. Försöker att tänka att jag kanske bara är med om detta en gång i livet och då vill jag också njuta. Men klart att det går upp och ner!
Pratar du med någon professionell om din oro? Har för mig att du nämnt något om det förut, eller så blandar jag ihop det?
Skönt att veta att jag inte är ensam, även om jag önskar att ingen annan tänkte så. Skönt att du är mer lugn också. Ja, jag har en psykolog jag går till (wow vilket mine du har! :D ), dock för andra problem än barnrelaterade. Men det är klart att hon hjälper mig med allt jag behöver hjälp med. Jag mådde så bra senast att jag fick nästa besökstid efter lite längre uppehåll, så jag ska inte dit förrän mitten av nästa vecka.
Love is everything skrev 2015-08-27 19:50:26 följande:
Cyanea: Glöm inte att du väntar ett barn, inte ett missfall! Att ha RUL som milstolpe är lite "old" enligt mig. För ett par år sen var ju det det enda u-ljud man gjorde, klart det blev många upptäckter där, både positiva och negativa. Nu har du ju gjort otroligt många ultraljud och allt är tipptopp varje gång. Räkna u-ljudet hos specialisten som milstolpen, att nästa vecka bara är en minikoll. Njut av din graviditet och din fina kula! Även om du är en på miljonen att det skulle hända något på resterande av vägen så får du ta i det då. Att då ha fått berätta en fantastisk nyhet för omgivningen och senare få allas stöd och förståelse är mycket mer värt än att gå runt i tystnad och med ständig oro.
Jag kan säga att när jag hade fött förra gången trodde jag fortfarande inte på att vi skulle få åka hem med en bebis. Det var först när vi spände fast honom i babyskyddet och tog med MC'Donaldsmat hem som det hela blev verkligt...
Och oron slutar inte när bebisen är ute heller tyvärr...
Njut av din tid som gravid, den går över oerhört fort och du kommer att sakna den så fort du fött! Många kramar
Helt sjukt egentligen att kunna säga att jag väntar ett barn... Trodde aldrig att det skulle hända. Men du har rätt, det är ett barn jag väntar. Ett väldigt efterlängtat, kärt litet barn. Det är så lätt att jämföra sig med de som har en "normal" graviditet där de inte sett sina små liv tidigare. MVC är så inriktade på det också, så jag glömmer bort att vi inte har gått samma väg som gemene man. Men jag ska verkligen försöka tänka så, tack.
Det kändes verkligen underbart att för en liten stund bara anta precis som alla andra att det faktiskt kommer ett barn i början på nästa år, och att se hur de i min omgivning gladdes. Det är värt så väldigt, väldigt mycket.
Haha, jag tror att det kommer vara samma här! Men det är lite skönt att höra att det kan vara så, för jag är fortfarande alldeles skadad av allt man fick höra som barnlös och att tankekraften är så magisk att den får saker att hända.
KRAM och tack för kloka ord!