Separera med ettåring under pappaledighet - har panik

Jag tror absolut stt han har trygghet där och stt der kommer gå bra, men om der är ett boende som rekommenderas och man ska jämföra och välja en boendeförälder så är ändå mamman i det här faller en tryggare bas eftersom jag tagit hand om honom på ert helt annat sätt. Skulle säga 90/10.

Frågade om någon hade erfarenhet av hur familjerätt osv resonerar, inte personliga åsikter som alltid lyder "vaddå han har väl lika stor rätt". Barnets bästa råder. Men hur bedömer msn egentligen det?

Den rekommendationen gäller väl när barnet ska övernatta hos någon annan, inte när det handlar om den andra föräldern? Varannan vecka brukar man avråda från numera åtminstone i början och i stället göra som ovan skrev, tre dagar på vardera ställe. Sen kan man gå över till vv.

Någon gång måste ni ju börja med växelvist boende, att barn under tre inte klarar av det är gamla rön. Det handlar om HUR man gör det bara.

Är det? Hur gamla då? Jag har inte läst rekomendation på 3/3 någonstans alls.

Varför skaffade du barn med en man du anser ha "0 kunskaper" hur ett litet barn ska skötas?? Du verkar egoistisk. Låt han ha barnet eller stå ut att bo tillsammans lite till.

Jag hade tagit kontakt med familjerätten imorgon och hört med dom direkt, istället för få personliga åsikter i ett forum.

Det är väl ändå stor skillnad. Hade dom vart tillsammans så hade ju mamman som va barnets trygga punkt kommit hem varje eftermiddag till barnet. Ska barnet bo hos pappan så blir det ju inte så.

Jag och min man håller på att separera och jag är glad att han inser vad som är bäst för barnen! Dottern är snart 3 år och jag har haft hand om henne sen hon föddes (pappan har henne när jag jobbar kväll eller natt). Är dessutom gravid med barn nummer 2. Barnen kommer bo hos mig. Sen kommer jag aldrig hindra varken honom eller barnen att träffa varandra. Dottern kan åka till honom så mycket hon vill. Han kommer att komma hit nästan dagligen dessutom sen när bebisen fötts. Självklart skulle han kunna ha varannan vecka med dottern men med tanke på hans arbetstider och att jag kommer va hemma i 1,5 år så har hon det bäst hos mig. Åh sen spenderar nån eftermiddag och helg hos honom när det passar alla, plus att han är här ofta.

Men om ni bor ihop under tre månader av hans föräldraledighet så kommer det se spännande ut hos familjerätten. Då kommer HAN ha störst anknytning till barnet när ni separerar eftersom att han tagit hand om barnet de senaste 3 månaderna.

Du äger inte barnet. Du vet inte bäst. Barnet är bådas och barnet har rätt till båda föräldrar.

Du valde dessutom att skaffa barn med honom. Valde du verkligen att medvetet skaffa barn med en man med noll kunskaper om hur ett barn sköts, noll intresse av familjen och i ett kasst förhållande?!

Lika bra att du vänjer dig vid att inte ha bestämmanderätt över ert barn hela tiden. Snart kommer det kanske styvmamma, styvsyskon osv som kommer bestämma och vara en del av ditt barns liv halva tiden.

Det är skitsamma vad du tror om trygghet. Barnet har rätt att skapa en anknytning till sin förälder. Den rätten har du inte att ta bort barnets rätt att knyta an till sin förälder. Det har inte familjerätten heller för den delen.

Riktigt så går anknytning inte till. Jag har tagit hand om ich Samsovigt samt ammar barnet dygnet runt i ett år. Jag kommer fortfarande vara hos barnet dagligen då vi bor ihop, ha semester mm. Sedan kommer jag vara mammaledig en månad till. Så barnet har fortfarande haft mer tif med mig ich jag har haft och kommer ha huvudsaklig omvårdnad. Den som haft hand om barnet mest har barnet störst anknytning till, inte senast föräldraledig. Den ena utesluter inte den andra. Och som sagt, vill ha delat boende men att det ska ske stegvis.

Det finns många aspekter av detta. Jag kan hålla med om att det vore skillnad om pappaledigheten var medan ni fortfarande levde ihop, då finns du där på ett annat sätt jämfört med som nu om barnet helt ska byta boendemiljö och du inte finns där alls.

Vi separerade med en 10 månaders och bytte efter max 2 nätter så det var täta byten och inga fulla veckor eller färdigbestämda helger alls. Utan vi lade upp de kommande två veckorna utifrån våra jobbscheman och sen höll vi oss till det, planerade ytterligare två veckor osv. Och det gick bra. Vi bestämde också att vårt barn inte var inblandad eller skulle lida alls av detta utan om hen visade att hen saknade den andra föräldern så var det ok att komma över och natta barnet och sen gå, träffas och äta lunch eller i en park dagtid så att man ändå träffade barnet regelbundet osv. Det värdesätter jag något enormt nu att vi mitt i kaoset lyckades skapa nån sorts struktur i alla fall. Idag har vi vv boende med byte på onsdagar.

Vi gick också i familjerådgivning för att kunna prata om saker som inte riktigt kom fram när vi försökte själva så att säga.