Separera med ettåring under pappaledighet - har panik

Du skulle ha tänkt på konsekvenserna och inte bara varit kåt o knullat runt !!

Jag förstår fortfarande inte vad problemet blir om ni fortfarande ska bo ihop under pappaledigheten? På vilket sätt skulle du, som trygg punkt, försvinna? Ena stunden pratar du om att ni ska fortsätta bo ihop och andra stunden är du orolig över nätterna. Jag hänger inte med alls här, hur ligger det till egentligen?

Jag har varit i EXAKT samma situation. Vi kontaktade familjerätten och FR gjorde upp en plan med att jag (mamman) lämnade barnet hos pappan på morgonen, sedan åkte jag till jobbet, handlade, städade, för att sedan ta emot barnet till middagen och sedan ta hand om läggningen.

När barnet var typ 1,5 år (minns inte exakt) så hade barnet en övernattning i veckan hos pappan.

Det har varit lite fram och tillbaka. Det lutar åt att vi flyttar isär efter hans pappaledighet för att han annars inte har råd att vara det. Jag har gått med på att försörja honom så han kan ta sin tid oxh skapa bättre relation med barnet. Hör och häpna.

Men då betyder det ju att ni bor ihop under tiden han är föräldraledig och det är väl ändå det du pratar om?

Precis så som jag resonerar. Men verkar som många och även folk på FR resonerar annorlunda. Var din man emot? För det är hu kruxet här. Att vi tänker olika.

Mitt ex sa samma sak som din snubbe. Han ifrågasatte varför han skulle vara "barnvakt åt sitt eget barn", samt hävdade att han "minsann hade RÄTT att ha barnet dygnet runt - för nu var det minsann HANS tur!".

Familjerätten tog ner honom på jorden och förklarade för honom att: DU HAR INTE NÅGRA RÄTTIGHETER HÄR! DET ÄR DITT BARN SOM SITTER PÅ RÄTTIGHETERNA! De sa att barnet hade mig som anknytningsperson och ser man det utifrån barnets bästa, och barnets rätt, så tar man inte barnet från dess anknytningsperson bara så där hux flux.

Så pappan fick vänja sig vid det. Hans val var att stämma mig och troligen få samma svar, men väldigt försent, från en domstol.

[quote=75315739][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 15:16:12 följande:[/quote-nick]

Nej. Jag kommer ju ta mammsledigt igen. Och som det ser ut nu kommer vi bo ihop hela pappaledigheten och han kommer träffa mig varje dag som alltid. Det är inte dagen som är det svåra. Det är övernattningarna som är känsliga. Det finns anledning att man

Råder barn att bo på ett ställe huvudsakligen.

[/

Ja men inte att det absolut ska vara hos mamman. Du gör verkligen allt för att sabotera en närmare anknytning va?

Den är så skrämmande och vidrigt att läsa om föräldrar som håller på så här.

Nej, men vi ska ju flytta isär. Antingen sker det en mån innan hans pedighet är slut. Eller när han börjar jobba igen. Så "problemet" kvarstår.

[quote=75316144][quote-nick]Anonym (Sanna) skrev 2015-05-18 16:43:26 följande:[/quote-nick]

Jo, små barn under 3 år.

[/

Nej du har helt fel.

Bra föräldrar kan avgöra detta helt på egen hand.

Så som du håller på så hoppas jag att han går vidare ochbkömpar för sitt barn. Barnet kommer att få se o läsa varje handling senare.

Vi separerade när vårt barn var skulle fylla två, för oss var det självklart att barnet hade rätt till båda sina föräldrar. Vi hade två dygn i taget, vårt barn mådde toppen genom hela resan.