DU skapar DITT liv!

Nej, jag har inte skrivit att du har sagt att man inte får visa känslor. Du har skrivit att man kan välja känsla, jag kallar det förträngning. Det är först när man möter känslan och låter den ta plats ut som man sedan kan släppa den och gå vidare.

Instämmer ts! Faktum är att de flesta "slipade" människorna i min omgivning har ett tungt bagage med trasslig bakgrund. Jag tror mer på att det handlar om att ta den enkla vägen och gömma sig med offerkoftan eller kämpa, även om man går i motvind. Jag har även arbetat många år utomlands, runt om i europa. Och det är väldigt typiskt svenskt beteende att gnälla, söka medömkan och vara allmänt lat och se sig som offer.i sverige går var och varannan "in i väggen"/panikångest/deprimerad och det ligger troligen mycket i att vi har möjligheten att kunna stanna upp och pausa vardagen. Ex i london var det annat, där fanns det driv och hunger att få jobba. Lika så har jag arbetat med människor med fysiskt handikapp, och där fanns det mer driv än hos "friska". Nä svenskar är riktigt bekväma och mjäkiga människor, numera.

Vad är det för fel på människan som letat men inte kunnat finna en stabil partner på drygt 20år? Och trotts att man funnit "den rätta" så finns det inga framtida garantier. Därför ser man till att vara självständig och trygga sin framtid, tar förhållandet slut så kan man klara sig själv, och kanske tom fått dom barn man önskat. Så vad är problemet?

Jag tror du missar poängen. För att man ska KUNNA välja rätt så måste man ha rätt verktyg och rätt kunskaper om hur livet fungerar. Om man inte har det så kan det vara nästintill omöjligt att välja rätt, hur mycket man än försöker. Jag går i terapi och försöker lära mig dessa verktyg nu, men det tar tid, och fram tills att jag lyckats så kommer jag fortfarande att välja fel för att jag inte alltid vet bättre. Och fram tills dess kommer jag troligtvis att må ganska dåligt. Men då menar du att jag får skylla mig själv också om jag är olycklig fram tills att jag lyckats reparera den skada mina föräldrar orsakat? Det fungerar inte så att man knäpper med fingrarna och sen kan man bara börja välja rätt och bli lycklig. Föräldrarna har 18 år på sig att sabba sitt barn. Hur lång tid tror du det tar att reparera skadan?

Positivt tänkande i all ära, men när man hårddrar det riskerar man att framstå som väldigt oförstående och dömande. Du låter som någon som blivit frälst. Du har hittat något som fungerar för dig i ditt liv, och du är övertygad om att samma sak fungerar för alla andra. Men du missar en sak. Vi är alla individer. Vi fungerar inte alla som dig.

En sådan ursäkt kan vara på sin plats om man levt under förhållanden som Fritzl. Men har du gått i skolan och haft en umgängeskrets under barndomen, haft möjlighet att ta in information genom media etc så får man lära sig det nödvändiga i livet. En allmänbildning, sociala koder och resten får man skapa själv.

Du glömmer sådant som anknytningsmönster och andra trauman. Nej, man behöver inte ha suttit inlåst i en källare hela barndomen för att det ska sätta stora spår. Det finns mycket du kan läsa i ämnet för att få förståelse och kunskap.

jag haller med om att man har ett ansvar for sig eget liv. Tycker dock inte att man kan bortse fran en persons bakgrund, uppvaxt etc. Till exempel, en person fran en bakgrund med lagutbildade foraldrar, kanske fick de barn unga, kanske ar mamman ensamstaende. Antingen lagavlonade eller arbetslosa. Barnet far inte stod hemifran i skolan. Ingen motivation till att gora bra ifran sig, inget fokus pa utbildning etc. Nog har en person fran den har bakgrunden mycket svarare for att sjalv lyckas bra i livet. Sen ar det klart att du fortfarande har ansvar for ditt liv och att det ar fullt mojligt att inte ga i foraldrars fotspar, men det gor det ju mycket svarare. Samma sak med relationer, om du vaxer upp och ser din mamma bli daligt behandlad, forvantas skota allt i hemmet utan att forsoka forandra situationen sa lar du dig ju att det ar sa det ska ga till. Du far det att lata valdigt latt, TS.

Äh överanalyseringar. När jag växte upp med egenföretagande föräldrar, som jobba 7 dagar i veckan året runt, så tog man hand om sig själv. Efter skolan syselsatte man sig själv, lekte med kompisar, sen hem och fick kärlek genom ett mål mat innan man gick till sängs. Jag hade kunnat vara tafatt, men istället har det gjort mig självständig väldigt tidigt. Om jag inte försökte själv så skulle jag inte lära mig helt enkelt, och det gick bra trotts allt.

... och det var du.

Jag, då: En ensamstående, urfattig förälder på två barn. Man utsattes för psykisk misshandel av grova slag (kränkningar, hot, manipulationer, gaslightning, hån... osv). Få vänner, mobbning genom hela skoltiden. Ingen vuxen som såg en, alltså ingen alls. De som såg, såg en som ett problem och konstig. Konstig var man för att man blev behandlad som ett djur.

Det gick inte bra, trots allt. Men en lever och kämpar som.. ett djur. Tar ansvar. Lycklig? Låter det vara osagt.

Inte intresserad av att höra fördomar. Ödmjukhet för det man inte förstår, sett eller kan föreställa sig kommer man långt med. (Y)

Nej ts. Jag tror att du har lite svårigheter med empati, att kunna sätta dig in i andras skor. Inte för att du inte sitter och tycker synd om massa människor. Utan för att du som personen lite längre upp sa hittat något som funkar för dig och tror att då funkar det för alla andra. Kan du överkomma din trasiga bakrund och få ett framgångsrikt liv kan alla andra det. Kan du välja att inte må dåligt kan alla andra det. Men det funkar inte så. Enbart ett fåtal människor kan välja hur de mår. Kan du sitta och må dåligt och sedan välja att må bra är väl det helt fantastiskt, men du är en person. Något som funkar på dig behöver inte funka på andra.

Många mår sämre än de behöver. Dom slänger på sig offerkofta och tar den enkla vägen. Det finns en bok som heter "Ingen tar skit i de lättkränktas land" som handlar mycket om offermentaliteten i samhället du nog skulle gilla. Men det är ett låååångt steg från det till att alla väljer sina liv och hur de mår. Den mänskliga hjärnan är mycket mer komplicerad än svart och vitt eller en on och off knapp. Och att du sätter dig på en hög häst och hävdar att detta skulle gälla alla är förolämpande och får dig att verka känslokall. Din bakrund kanske gjorde ett större intryck på dig än du tror.