Istället för att larva dig kan du väl förklara hur du tänkte när du lästa rubriken och kom fram till den felaktiga slutsatsen att artikeln handlade om en miljardär (med en lön på flera miljoner varje månad) betalade färre skattekronor är ett lågbetalt butiksbiträde. Jag är uppriktigt sagt nyfiken på att få ta del av hur du tänkte.
Det spelar ingen roll hur många gånger du skriver ordet register, personuppgifter och åsikter. I grunden så handlar detta om en privatperson som valt att dela sin Twitterblocklista via en Twitter app. Om detta är olagligt så måste alla i Sverige som valt att göra sina blocklistor på Twitter tillgänglig för andra via den aktuella Twitter-appen också gjort sig skyldiga till en olaglig handling.
Professor i juridik, Mårten Schultz vid Stockholms universitet och juristen Daniel Westman har på uppdrag av Svenska institutet utrett rättsliga frågor rörande SI:s agerande i samband med blockeringarna av Twitterkontot @sweden i maj. De har kommit fram till den självklara slutsatsen att det inte är några problem för Svenska institutet att enskilda curatorer upprättar blockeringlistor.
Twitterblockeringar strider INTE mot personuppgiftslagen eller andra nationella regler som skyddar den personliga integriteten Blockeringslistor ska inte betraktas som olaglig hantering av personuppgifter eller åsiktsregistrering..
Juristerna kritiserar SI för att blockeringen och kommunikationen om blockeringen inte har skett med beaktande av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Det handlar om två saker; SI valde av omtanke och av säkerhetsskäl (risk för hat, hot och trakasserier) att inte radera blockeringslistor från tidigare curatorer men eftersom det saknades tydliga och objektiva kriterier för när ett konto ska sättas upp på listan så bröt man då mot av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Detsamma gäller information om blockeringar där SI pekade ut vissa åsikter som klandervärda (tex högerextrema) och i och med detta så bröt SI mot regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.
Juristerna riktar också allvarlig kritik mot SI för att den gallrat (raderat) informationen om de blockerade kontona.
Så här sammanfattar juristerna sin granskning:
- Vi kritiserar Svenska institutet för att blockeringen och kommunikationen om blockeringen inte har skett med beaktande av regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet.
- Vi bedömer att blockeringen är förenlig med regler som skyddar yttrande- och informationsfriheten.
- Vi bedömer att blockeringen inte strider mot personuppgiftslagen eller andra nationella regler som skyddar den personliga integriteten.
- Vi riktar allvarlig kritik mot Svenska institutet för att gallringen har skett i strid med arkivlagens och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om bevarande av handlingar.
- Vi bedömer att anställda hos SI genom kommunikationen inte har gjort sig skyldiga till förtal av personerna på blockeringslistan.
- Vi bedömer att enskildas möjligheter att erhålla skadestånd från staten för blockeringen och kommunikationen kring denna är begränsade.
Mot bakgrund av utvärderingen genomför SI nu en rad åtgärder för att säkerställa att de följer kravet på saklighet och opartiskhet och i övrigt har goda rutiner i hanteringen av @sweden och andra sociala medieplattformar.
Den moderate riksdagsmannen Jan Ericson (Ericson i Ubbhult), tillika jurist kan nog räkna med att polisen snart har avskrivit hans polisanmälan mot privatpersonen Vian Tairs privata blockeringslista..
Hela rapporten kan läsas här. si.se/extern-rattslig-utvardering-om-blockerade-twitterkonton-klar/
Ja det har gjorts JO anmälan och självklart är det allvarligt när en myndighet gör fel men det flesta som varit kritiska mot Svenska Institutet och dess hantering av blockeringarna på Sweden kontot är nog besvikna på att professor i juridik, Mårten Schultz vid Stockholmsks universitet gör tolkningen att blockeringarna på Twitter inte strider mot yttrande- och informationsfriheten, personuppgiftslagen eller andra nationella regler som skyddar den personliga integriteten och att Svenska institutets inte gjort sig skyldiga till förtal.
Att Mårten Schultz gör bedömning att enskildas möjligheter att erhålla skadestånd från staten för blockeringen och kommunikationen kring denna är begränsade innebär också att han bedömer att det fel som myndigheten gjort sig skyldiga till inte är i paritet med det fel som polismyndigheten i Malmö gjorde sig skyldig till genom att upprätta ett olagligt register över romer (där har höga skadestånd betalats ut).
Det intressanta för diskussionen i den här tråden är att juridikprofessorn anser att blockeringslistor eller spridandet av sådana (som vissa här i tråden har ansett är olagliga) inte på något vis bryter mot någon lagstiftning. Det är tom så att Mårten Schultz tipsar Svenska institutet om att tillhandahålla tillträdande kuratorer information om Twitters blockeringsinställningar och om blockeringslistor som tillhandahålls av enskilda (exempelvis via Twitter-appen Block Together). Det kan Svenska Institutet göra förutsatt att informationen om sådana listor måste vara saklig och opartisk.
Avslutningsvis tycker jag att Mårten Schultz gör en tänkvärd liknelse när han jämför Svenska Institutets utlåning av Swedenkontot på twitter med andra myndigheters utlåning av lokaler. Liknelsen sätter fingret på varför det självklart är ok att man fritt får utrycka sig och fritt får blockera vem man vill på Swedenkontot (som man lånar av Svenska Institutet):
"Här kan t.ex. jämföras med att det är vanligt att myndigheter hyr ut sina lokaler till föreningars eller enskildas medborgares aktiviteter. Många gånger kan kontroversiella frågor behandlas under möten i en myndighets lokal. Myndigheten bör i sådana sammanhang - med undantag för rent brottslig verksamhet ? inte ha synpunkter på det sakliga innehåll som förmedlas på mötet. Hyresgästen får också själv bestämma vem som är välkommen på mötet"
Ja det har gjorts JO anmälan och självklart är det allvarligt när en myndighet gör fel men det flesta som varit kritiska mot Svenska Institutet och dess hantering av blockeringarna på Sweden kontot är nog besvikna på att professor i juridik, Mårten Schultz vid Stockholmsks universitet gör tolkningen att blockeringarna på Twitter inte strider mot yttrande- och informationsfriheten, personuppgiftslagen eller andra nationella regler som skyddar den personliga integriteten och att Svenska institutets inte gjort sig skyldiga till förtal.
Att Mårten Schultz gör bedömning att enskildas möjligheter att erhålla skadestånd från staten för blockeringen och kommunikationen kring denna är begränsade innebär också att han bedömer att det fel som myndigheten gjort sig skyldiga till inte är i paritet med det fel som polismyndigheten i Malmö gjorde sig skyldig till genom att upprätta ett olagligt register över romer (där har höga skadestånd betalats ut).
Det intressanta för diskussionen i den här tråden är att juridikprofessorn anser att blockeringslistor eller spridandet av sådana (som vissa här i tråden har ansett är olagliga) inte på något vis bryter mot någon lagstiftning. Det är tom så att Mårten Schultz tipsar Svenska institutet om att tillhandahålla tillträdande kuratorer information om Twitters blockeringsinställningar och om blockeringslistor som tillhandahålls av enskilda (exempelvis via Twitter-appen Block Together). Det kan Svenska Institutet göra förutsatt att informationen om sådana listor måste vara saklig och opartisk.
Avslutningsvis tycker jag att Mårten Schultz gör en tänkvärd liknelse när han jämför Svenska Institutets utlåning av Swedenkontot på twitter med andra myndigheters utlåning av lokaler. Liknelsen sätter fingret på varför det självklart är ok att man fritt får utrycka sig och fritt får blockera vem man vill på Swedenkontot (som man lånar av Svenska Institutet):
"Här kan t.ex. jämföras med att det är vanligt att myndigheter hyr ut sina lokaler till föreningars eller enskildas medborgares aktiviteter. Många gånger kan kontroversiella frågor behandlas under möten i en myndighets lokal. Myndigheten bör i sådana sammanhang - med undantag för rent brottslig verksamhet ? inte ha synpunkter på det sakliga innehåll som förmedlas på mötet. Hyresgästen får också själv bestämma vem som är välkommen på mötet"
Mårten Schultz slår alltså i sin analys fast att Svenska Institutet (förutsatt att de alltid nollställer blockeringslistan vid byte av curator) kan fortsätta med blockeringslistor på Sweden-kontot. En ny curator skulle kunna importera Vian Tahirs blockeringslista (som innehåller ca 15 000 blockerade) till Sweden-kontot utan att denne curator eller Svenska institutet skulle göra sig skyldig till någon lagöverträdelse.
Ja det har gjorts JO anmälan och självklart är det allvarligt när en myndighet gör fel men det flesta som varit kritiska mot Svenska Institutet och dess hantering av blockeringarna på Sweden kontot är nog besvikna på att professor i juridik, Mårten Schultz vid Stockholmsks universitet gör tolkningen att blockeringarna på Twitter inte strider mot yttrande- och informationsfriheten, personuppgiftslagen eller andra nationella regler som skyddar den personliga integriteten och att Svenska institutets inte gjort sig skyldiga till förtal.
Att Mårten Schultz gör bedömning att enskildas möjligheter att erhålla skadestånd från staten för blockeringen och kommunikationen kring denna är begränsade innebär också att han bedömer att det fel som myndigheten gjort sig skyldiga till inte är i paritet med det fel som polismyndigheten i Malmö gjorde sig skyldig till genom att upprätta ett olagligt register över romer (där har höga skadestånd betalats ut).
Det intressanta för diskussionen i den här tråden är att juridikprofessorn anser att blockeringslistor eller spridandet av sådana (som vissa här i tråden har ansett är olagliga) inte på något vis bryter mot någon lagstiftning. Det är tom så att Mårten Schultz tipsar Svenska institutet om att tillhandahålla tillträdande kuratorer information om Twitters blockeringsinställningar och om blockeringslistor som tillhandahålls av enskilda (exempelvis via Twitter-appen Block Together). Det kan Svenska Institutet göra förutsatt att informationen om sådana listor måste vara saklig och opartisk.
Avslutningsvis tycker jag att Mårten Schultz gör en tänkvärd liknelse när han jämför Svenska Institutets utlåning av Swedenkontot på twitter med andra myndigheters utlåning av lokaler. Liknelsen sätter fingret på varför det självklart är ok att man fritt får utrycka sig och fritt får blockera vem man vill på Swedenkontot (som man lånar av Svenska Institutet):
"Här kan t.ex. jämföras med att det är vanligt att myndigheter hyr ut sina lokaler till föreningars eller enskildas medborgares aktiviteter. Många gånger kan kontroversiella frågor behandlas under möten i en myndighets lokal. Myndigheten bör i sådana sammanhang - med undantag för rent brottslig verksamhet ? inte ha synpunkter på det sakliga innehåll som förmedlas på mötet. Hyresgästen får också själv bestämma vem som är välkommen på mötet"
Mårten Schultz slår alltså i sin analys fast att Svenska Institutet (förutsatt att de alltid nollställer blockeringslistan vid byte av curator) kan fortsätta med blockeringslistor på Sweden-kontot. En ny curator skulle kunna importera Vian Tahirs blockeringslista (som innehåller ca 15 000 blockerade) till Sweden-kontot utan att denne curator eller Svenska institutet skulle göra sig skyldig till någon lagöverträdelse.