Har du förtroende för regeringen?

Svaret på din fråga är att det är Wallström och inte Löfvén. Vem av dem är rikets statsminister?

Dock ser jag ett mönster i att Löfvén i många fall uttrycker sig undanglidande och ryggradslöst t.o.m. för att vara politiker, sällan rakt och konkret.
Jag ser det som ett ställningstagande och i detta fall är det för Kaplan.

Alldeles för tydligt. Ignorerar dock det mesta av uppkastningarna från det hållet.

Rakryggat? Från denna regering? När grisar flyger typ.

Vad gör miljöpartiet i en regering överhuvudtaget. ?

Vice statsminister Åsa Romson förklarar ordvalet "olycka":

- Olyckan är att vi fick en väldigt hård debatt kring integrationen och kring hur samhället växer med olika religioner sida vid sida och den diskriminering som kom

"Mehmet Kaplan står för den första ministeravgången i den nuvarande regeringen. Den har med andra ord klarat sig intakt under en ovanligt lång tid. Men det är en klen tröst eftersom Kaplan avgår på grund av att han anses som en politisk belastning påverkas naturligtvis förtroendet för regeringen. Men det är Miljöpartiet som drabbas hårdast. I en koalitionsregering är det de enskilda partierna som föreslår vilka som ska vara med i regeringen. I en enpartiregering, som exempelvis Göran Perssons, kan statsministern däremot bestämma helt på egen hand.

När MP-topparna nu på måndagseftermiddagen överträffar varandra i att uttala sitt stöd för Mehmet Kaplan gör de det väldigt svårt för sig. Innebär det att de sympatiserar med de uttalanden som Kaplan har gjort om Israel? Eller tycker att det är ursäktligt att Kaplan i fjol åt middag med företrädare för den högerextremistiska organisationen Grå vargarna?

Om de hade nöjt sig med att tacka den avgångne ministern för hans insats i regeringen hade de sluppit fortsätta debatten om Kaplans lämplighet.

 

Stefan Löfven kan däremot gå vidare, något stärkt. Han har visat rimlig handlingskraft genom att ge Mehmet Kaplan sparken (för det är naturligtvis så det har gått till i realiteten). Stefan Löfven har visat att han sätter en gräns för hur en politiker får prata om exempelvis Förintelsen. Och han har visat att en politiker som umgås med extremister inte får sitta kvar.

 

 Stefan Löfven agerade snabbt på helgens uppgifter om de gamla uttalandena där Mehmet Kaplan jämförde Israels behandling av palestinier med nazisternas förföljelse av judar. Löfven vet, liksom de allra flesta politiker, att sådana resonemang aldrig kan accepteras i debatten. Löfven har också den diplomatiska krisen mellan Sverige och Israel i färskt minne. Utrikesminister Margot Wallström förklarades i praktiken som persona non grata i Israel efter uttalanden som brännmärktes av den israeliska regeringen.

Därmed hade Stefan Löfven knappast något val. Han kommer nu att uppfattas som handlingskraftig medan Miljöpartiet stukas ytterligare. MP har fått vika sig i migrationsfrågan och när det gäller framtiden för Vattenfalls miljöfarliga produktion (i dag på eftermiddagen blev det klart att bolaget vill  sälja brunkolsverksamheten till en ifrågasatt tjeckisk köpare, en utveckling som MP är emot). MP har fått lättviktiga ministerposter Gustav Fridolin är den mest avlövade utbildningsministern någonsin (han får bara ha hand om skolan upp till årskurs nio). Åsa Romson skulle bli vice statsminister men hon blev det bara i representativa sammanhang (Margot Wallström är formellt den som är statsministerns ställföreträdare).

 

Och nu ska Miljöpartiet av allt att döma skaka fram en ny ministerkandidat. I en koalitionsregering brukar antalet ministrar inte förändras mellan partierna. Däremot kan ministerposterna flyttas om. Det är inte säkert att Stefan Löfven vill låta en miljöpartist ha hand om bostadsfrågorna. Det politikområdet har blivit alldeles för centralt i och med flyktingkrisen för att det ska gå till en lågrankad miljöpartist.

 

Räkna alltså med att Miljöpartiet blir ett parti som kommer att få mindre makt och utsättas för ytterligare förödmjukelser i regeringssamarbetet."

Källa: Dagens Industi  www.di.se/artiklar/2016/4/18/ledare-avgangen-.../

 

Vad gör egentligen Gustav Fridolin när han inte lägger ner all sin kraft på att förbehållslöst  försvara personer som umgås med fascister och turkiska regimens agenter, jämför israeler med nazister samt bjuder in antisemiter till riksdagen?

Ja, alltså, hur sköter han sitt ansvarsområde i regeringen som är utbildning? I valrörelsen lovade han ju att fixa svenska skolan på 100 dagar och vad det var, samtidigt som han frenetiskt viftade med en kolbit för att visa hur viktigt han tyckte det var att Vattenfalls brunkolsverksamhet inte säljs och drivs vidare, något som nu kommer att ske med Fridolin i regeringen.

Tja, idag läser man t.ex. följande:

www.svd.se/stora-avhopp-fran-lararutbildninge...

Stora avhopp från lärarutbildningen

Många lärarstudenter hoppar av utbildningen. Nästan två av fem blivande ämneslärare för årskurs 7-9 slutar innan examen, visar en ny undersökning från UKÄ som SvD tagit del av. Störst är avhoppen bland manliga studenter - var fjärde antagen väljer att sluta förskollärarutbildningen.

Lärarbrist, sjunkande studieresultat och stökiga klassrum. Krisen i skolan har fördjupats det senaste året och bristen på kompetenta lärare är akut. Det var bilden som UKÄ tidigare i år målade upp av lärarkrisen. Då räknade man med att antalet nya elever på lärarutbildningen borde vara 8 000 fler per år än i dag för att täcka framtida behov.

Var Fridolin inte medveten om det när han gav sina löften om förändring?