Vi som är gravida efter IVF i januari/februari 2015
Åh, vad härligt Smilla! :) Så fin, blir också alldeles tårögd!
Åh, vad härligt Smilla! :) Så fin, blir också alldeles tårögd!
Missade dig precis Asams, gör ett nytt försök:
Wish me luck. Ska få lyssna efter hjärtljud om 30 min...Sen psykolog ..
Åhhhh här händer det grejer:) vad kul! Grattis!!!
Läser också om yogan, vill så gärna haka på men kan inte nu på våren pga jobb. Om ni går höst kursen vill jag jättegärna gå med!
Om nån sitter vid datorn inom närmsta får ni gärna lägga in rul på mig den 20/5, längtar!
Då har jag lovat mig själv att börja njuta, tro på detta och inte panika mer. Kanske tillochmed köpa första babyplagget:)
Härligt! Går du hos Stina på Sahlgrenska?
Tycker hon var jättebra. Var där några gånger innan och under sista behandlingen.
Skulle behöva gå till nån nu med känner jag.
Kan ibland känna en konstig tomhet efter allt intensivt med behandlingar och frysförsök och bara misslyckanden. Låter konstigt, jag vet, för nu har jag ju mina guldkorn i magen. Men det är också som att man har ett krav på sig att man ska vara glad, lycklig och att allt man gått igenom ska vara som bortblåst. Och riktigt enkelt är det ju inte.
Måste köpa bikarbonat förstår jag! Spännande! :)
Så fin mage! :) Ska snart våga mig på lite tightare kläder också, känns som utbudet blir lite större då, nu har jag bara oformliga blusar/toppar så ser mest småtjock ut samt har klädproblem varje dag...
Vilka fina magar ni har allihop! Josefinehej, jag tycker absolut att det syns det är en bebismage!
Jag tycker min gravidmage syns tydligt utan kläder men har tyckt den ser mer ut som en bullmage med kläder på, idag hade jag dock på mig en tunika på jobbet med knytning under brösten, och då var det som den liksom ploppade fram tydligt!
Lycka till imorgon lisodan!
Jag tror också önskan om kön försvinner när man väl fått sitt barn, jag har alltid tidigare önskat mig en dotter, tror det handlar om att jag inbillar mig att hon skulle vara lättare att förstå sig på, har också två yngre systrar så kanske också en vana vid hur flickor fungerar jämfört med pojkar. Men nu när jag fått för mig att det är en pojke i magen tänker jag nästan helt tvärtom! Kallar bebisen för han fast jag försöker säga hen, o nu börjar jag också bekymra mig för hur det blir om det är en flicka, för har nästan bara pojknamn o har nu helt plötsligt nästan ändrat mig o vill hellre ha en pojke! Men jag tror faktiskt att allt det där försvinner när bebisen väl är här!