• Penida

    Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod

    Igår, för att bevisa en poäng, besökte jag Anna Wahlgrens forum. Jag läste en tråd av alla tusentals. Det var den senaste för längre behöver man inte gå för att se hur illa barn behandlas enligt hennes metoder för att barn ska "lära" sig sova. Jag blev så illa till mods att jag känner att jag faktiskt behöver ventilera och dela med mig. Åter igen.
    Min förhoppning är väl att någon därute som tänker tanken eller har en vän som gör eller lever det ska tänka om eller varna någon annan, faktiskt se vilken galenskap som förespråkas. Sedan är givetvis alla hennes förespråkare välkomna hit för att säga sin sak och vad som enligt dem rättfärdigar att barn inte får sina behov tillgodosedda och istället instängda ska finna sig i att på natten då sover man och att allt annat är sekundärt oavsett om det innebär att barnet i timtals gråter efter mamma eller pappa (jag vet, de kallar det frågor eller ilska men sak samma för någon med lite empati) eller tvingas somna i smutsig säng på grund av sin reaktion på att bli övergiven.
    Det bör spridas tills det verkligen är begravt anser jag. Jag börjar här, åter igen, så får vi se.
    Så här, lite filmklipp hur barn bör behandlas enligt hennes synsätt.
    www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-start
    Forumet.
    www.annawahlgren.com/forum/viewforum.php&sid=5dff682a3a9cd7559fa19a563b7d8a0a

    Känns det lämpligt? Bra? Kärleksfullt? Bara jäkligt fel?


    Avskyr CIO-metoder
  • Svar på tråden Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod
  • häxjakt
    finskatjejen skrev 2015-02-07 13:02:16 följande:
    Barnet skulle väl fortsätta gråta och få panik om det var rädd och inte somna om? Trygghet är ju att veta att mamma och pappa är utanför och vaktar :)
    Nej, barnet lär sig att det är ingen idé att skrika för att ingen räddar det. Att barnet somnar om behöver inte betyda att barnet är tryggt och harmoniskt.

    Jag har sett många barn på barnhem runt om i världen. Olika sorters barn och olika sorters barnhem och kriscenter. Både i mer utvecklade delar av världen (typ Israel) och i rena lerhyddor på den afrikanska kontinenten. De barnen har alla något gemensamt, de ropar väldigt sällan på hjälp och de gråter inte.
    Det betyder inte att de är trygga och harmoniska. Tvärtom. Det är en slags apati. En sorts brist på essentiell överlevnadsvilja (dom är såklart inte suicidala men det är något väldigt fel när ett barn frångår sina instinkter).

    Om du lärde ditt barn att varje gång det ber om vatten en varm dag så kommer det en ramsa i monoton röst från dig och inget vatten, hur snabbt tror du att ditt barn skulle sluta be om vatten?

    Närhet är ett lika essentiellt behov som vatten. Faktiskt. Det kan låta underligt men så är det. Närhet och mänsklig kontakt är precis lika nödvändigt för överlevnad som mat och vatten. Den kunskapen kan vi tacka en hel del forskare som bland annat studerade språk för. Om du vill ha extrema exempel så kan du googla "Pit of despair" av Harry Harlow till exempel. Eller "Forbidden experiments". Det är såklart extrema exempel och ingenting som kommer att hända för att man inte ger tillräckligt med närhet under några timmar per dag, men det är intressant (och obehagligt) att läsa om vilka mekanismer i hjärnan som är involverade och hur mycket skada som faktiskt går att åstadkomma levande varelser bara genom att ignorera dom...
  • finskatjejen
    Flickan och kråkan skrev 2015-02-07 13:05:24 följande:

    OK, så om ditt spädbarn gråter av en annan anledning.....agerar du på samma sätt då? Ramlat när han/hon ålat/krupit/suttit = ramsar utanför i ett annat rum.....?


    Äh helt omöjligt och förklara när ni inte tycks förstå ändå. Klart man inte ramsar då. Efter sömnkuren har jag gått in i rummet oboeroende orsak (eftersom det varit så sällan). Men under sömnkuren iaf första natten vaknar barnet väldigt många gånger varav en stor del av gråten inte har nåt med panik att göra utan barnet det är det enda sättet för barnet att kommunicera (barnet frågar om det verkligen är tryggt att sova ensam?). Tro mig eller ej så hör jag faktiskt skillnad på om barnet är bara frustrerat eller har panik eller skadat sig.
  • Batmamba

    Jag har ett par vänner vars första barn var mycket lättskött. Nyligen fick de en liten bebis som är ett mer genomsnittligt barn. Hen vill äta med två, tre timmars mellanrum och tycker om att gosa. De planerar att köra 5mm. De undviker också att bära sina barn för att de inte ska bli vana vid det - "bortskämda". Mamman har sagt att hon inte tänker amma oftare än var fjärde timme för annars "hinner hon ju inte göra någonting".

    För övrigt är det här kloka och snälla människor som jag verkligen gillar och de skulle aldrig någonsin medvetet skada sina små barn.

    Hur bemöter man det här? Vi är inte jättenära vänner utan ses då och då för lite småprat och barnen leker med varandra.

  • Förtryckt

    Hej TS ville bara säga att din länk inte syns. Kollade själv på forumet och hittade denna länk (hoppas den fungerar).

    www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&t=51096

    Som handlar om ett litet barn som sömnkurats i 1,5 mån. De använder något som heter "skratt till godnatt" i metoden. Så när barnet vet att det är läggdags och blir sur, så börjar pappa och mamma skratta stoja osv för att låtsas att allt är en lek.

    Om jag skrek och grät otröstlig som liten bebbe så hade jag blivit än mer förbannad!

    Kanske missuppfattat något, men jag ogillar AW:s netoder starkt.

  • finskatjejen
    häxjakt skrev 2015-02-07 13:43:16 följande:

    Nej, barnet lär sig att det är ingen idé att skrika för att ingen räddar det. Att barnet somnar om behöver inte betyda att barnet är tryggt och harmoniskt.


    Om man bara lämnar barnet och gråta ensam så då kan det säkert bli så. Men om man alltid reagerar på barnets skrik vet ju barnet att mamma vaktar utanför. Man lugnar barnet i sängen. Genom att ta upp ungen "räddar" du ju barnet från sängen och sedan vågar ju inte barnet sova i sängen mera.

    Och tro mig eller ej så kan man faktiskt ge mycket närhet till sina barn på dagen också :) På natten sover man. Mina barn vaknar alltid glada som solstrålar när dom sover så bra och då vill man ju bara krama dom :)
  • warrior33
    Molly1 skrev 2015-02-07 09:44:20 följande:

    Heja finskatjejen! Min syster gjorde också en variant av sova-hela-natten och det fanns ingen barnmisshandel whatsoever inblandat. Hela familjen, inklusive barnet, mådde bättre sen. Jag skulle kunna gå in på detaljer men det är ingen mening, det är bara arga kvinnor som redan bestämt sig som går in på en sådan här rubrik. De har antagligen inte ens läst boken. Sen att författaren verkar ha otaliga personliga problem, det är ju en annan sak... Live and let live people!


  • Batmamba
    Natulcien skrev 2015-02-07 12:32:30 följande:

    Hon är emot femminutersmetoden, ja. Men vad spelar det för roll, när hennes egen metod är lika vidrig. Hon lurar i osäkra föräldrar att det är skillnad på gråt och gråt. Tydligen har även du gått på det? Ibland kan man skita i bebisen om det är en "viss typ av gråt", säger AW. Tragiskt. Oerhört tragiskt att folk går på det.

    Kallar du ramsandet för "kommunikation"!?


    Jag gillar inte heller AWs metoder men håller med om att det är skillnad på gråt och gråt. Mitt första barn var det inte så med. Hon blev superledsen och illvrålande direkt - och då fick hon så mycket kramar och tuttar som hon behövde. Mitt andra barn låter mycket mer och på betydligt mer varierande sätt. Vad man kallar de här ljuden är olika, men en del kallar det gråt. Jag kallar det snarare gnäll. Gnället upphör så snart hon hittar tummen så jag ser faktiskt inget problem med att hon gnäller lite till och från i några minuter (typ 3-4) innan hon somnar. Om det inte är ett litet gnäll utan början till gråt märker man det genom att det blir mer och mer. Då blir det kramar och tuttar.
  • warrior33
    finskatjejen skrev 2015-02-07 14:02:30 följande:

    Om man bara lämnar barnet och gråta ensam så då kan det säkert bli så. Men om man alltid reagerar på barnets skrik vet ju barnet att mamma vaktar utanför. Man lugnar barnet i sängen. Genom att ta upp ungen "räddar" du ju barnet från sängen och sedan vågar ju inte barnet sova i sängen mera.

    Och tro mig eller ej så kan man faktiskt ge mycket närhet till sina barn på dagen också :) På natten sover man. Mina barn vaknar alltid glada som solstrålar när dom sover så bra och då vill man ju bara krama dom :)


    Väl skrivet av dig!

    Jag håller med dig.
  • Flickan och kråkan
    finskatjejen skrev 2015-02-07 13:52:14 följande:
    Äh helt omöjligt och förklara när ni inte tycks förstå ändå. Klart man inte ramsar då. Efter sömnkuren har jag gått in i rummet oboeroende orsak (eftersom det varit så sällan). Men under sömnkuren iaf första natten vaknar barnet väldigt många gånger varav en stor del av gråten inte har nåt med panik att göra utan barnet det är det enda sättet för barnet att kommunicera (barnet frågar om det verkligen är tryggt att sova ensam?). Tro mig eller ej så hör jag faktiskt skillnad på om barnet är bara frustrerat eller har panik eller skadat sig.
    Jodå, jag förstår alldeles utmärkt. Och det går minst lika bra att betinga bort all annan gråt på precis samma sätt, men det finns ingen vettig människa som skulle komma på den tanken.
  • Donum
    finskatjejen skrev 2015-02-07 14:02:30 följande:

    Om man bara lämnar barnet och gråta ensam så då kan det säkert bli så. Men om man alltid reagerar på barnets skrik vet ju barnet att mamma vaktar utanför. Man lugnar barnet i sängen. Genom att ta upp ungen "räddar" du ju barnet från sängen och sedan vågar ju inte barnet sova i sängen mera.

    Och tro mig eller ej så kan man faktiskt ge mycket närhet till sina barn på dagen också :) På natten sover man. Mina barn vaknar alltid glada som solstrålar när dom sover så bra och då vill man ju bara krama dom :)


    Hur lång tid tog det för dig själv att leva med att låta bli att trösta ditt barn?
    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
Svar på tråden Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod