• Penida

    Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod

    Igår, för att bevisa en poäng, besökte jag Anna Wahlgrens forum. Jag läste en tråd av alla tusentals. Det var den senaste för längre behöver man inte gå för att se hur illa barn behandlas enligt hennes metoder för att barn ska "lära" sig sova. Jag blev så illa till mods att jag känner att jag faktiskt behöver ventilera och dela med mig. Åter igen.
    Min förhoppning är väl att någon därute som tänker tanken eller har en vän som gör eller lever det ska tänka om eller varna någon annan, faktiskt se vilken galenskap som förespråkas. Sedan är givetvis alla hennes förespråkare välkomna hit för att säga sin sak och vad som enligt dem rättfärdigar att barn inte får sina behov tillgodosedda och istället instängda ska finna sig i att på natten då sover man och att allt annat är sekundärt oavsett om det innebär att barnet i timtals gråter efter mamma eller pappa (jag vet, de kallar det frågor eller ilska men sak samma för någon med lite empati) eller tvingas somna i smutsig säng på grund av sin reaktion på att bli övergiven.
    Det bör spridas tills det verkligen är begravt anser jag. Jag börjar här, åter igen, så får vi se.
    Så här, lite filmklipp hur barn bör behandlas enligt hennes synsätt.
    www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/filmer-start
    Forumet.
    www.annawahlgren.com/forum/viewforum.php&sid=5dff682a3a9cd7559fa19a563b7d8a0a

    Känns det lämpligt? Bra? Kärleksfullt? Bara jäkligt fel?


    Avskyr CIO-metoder
  • Svar på tråden Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod
  • AnnaSthlm
    Natulcien skrev 2015-02-07 21:21:14 följande:

    En nyfiken fråga..? Om han aldrig grät...varför fick ni extrem sömnbrist då? Och varför behövde ni en metod då över huvud taget?


    Han grät aldrig när vi buffade. Vi buffade mjukt över uppvak efter uppvak. Innan dess vaknade han varje eller varannan timma. Och sov man en halvtimme i sträck på dagen. Jag är så oerhört tacksam till den som tipsade om Annas bok. Inget fungerar för alla, detta fungerade för oss.
  • Penida

    Det man bör lägga vikt vid där, i brevet, är barnets reaktion vid sin mammas "förlåt" då det faktiskt visar på hur ett barn mest troligt upplever det. Skrämsigt säger flickan som inte är så liten längre och kan sätta ord på sina känslor, ett spädbarn har självklart inte ord för att förmedla sina behov och känslor men nog är det förbannat skrämsigt för att använda flickans ord att vara helt beroende av någon annan och med det hjälplös, inte ha utvecklade försvarsmekanismer eller tidsperspektiv att tala om. I en perfekt värld hade barn haft föräldrar som hade uppmärksammat barnet oavsett vad klockan visade på och tillfredställt barnets behov då det gör att barnet utvecklar en inre trygghet men här, istället, bemöts det med en ramsa som säger aboslut INGENTING av värde.
    Jag vänder mig inte mot att barn sover i egen säng eller att föräldrarna önskar att det ska göra det, jag vänder mig inte mot att barn somnar på egen hand utan närvarande förälder eller att föräldrarna önskar att barnet ska göra det. Jag vänder mig mot att man, enligt denna metod, inte ska se barnets verkliga behov utan bemöta det på ett sätt som jag finner omänsligt. Mycket av det hon frespråkar kan vi hitta i tidigt 1900-tals råd kring barnuppfostran, sen länge vet vi bättre och borde agera därefter.


    Avskyr CIO-metoder
  • Penida

    Anna Wahlgrens sajt blev som sagt anmäld till barnombudsmannen för några år sedan av svenska barnläkarföreningen.
    Lite citat ur den tråd som fick dem att göra detta går att läsa nedan.

    "Dock har han gråtit så mycket så han fått små prickar i huden...känns lite jobbigt i föräldrahjärtana...men annars är vi nöjda med första natten."
    "När vi gick in i morse har han blåmärken i pannan, sängen har flyttats säkert en halvmeter ut från väggen av hans dunkande. Han sov djupt och när han vaknade var han inte riktigt så glad som han brukar. Tyst och det tog säkert en kvart innan han kändes som vanligt."
    "I morse hade han genom att dunka huvudet i spjälsängen flyttat den 70 cm från väggen. Jag provar tanken hur det vore att med en tolvkilosvikt i sängen dunka mitt huvud i den tills den flyttat sig 70 cm. Vilka känslor skulle få mig att göra så? Idag har vi lekt med de jämnåriga barnen i kvarteret trots blåmärkena i pannan. Det är tur att vi känner grannföräldrarna bra, annars hade de säkert trott att vi misshandlat honom. Nu bjöd de oss på starkt kaffe istället. Grannar är bra"
    "Mitt under påminnelserramsandet frågar han efter bröstmjölk. Han är avgjort hungrig, men det är inget jag tar hänsyn till eller låtsas ta någon notis om."
    "Han har börjat gråta när vi börjar busa, det hände redan igår. Och han blir ledsen när vi går upp på övervåningen där hans rum är. Det känns jättetrist, svårt att hitta på bus och skratta när han "genomskådar oss". Vad kan vi göra åt det??"
    "Till och från dunkar han in huvudet så jag tror både det, sängen och mitt hjärta ska brista."
    "Vid insomnandet gjorde vi alla fel man kan tänkas göra.Han har genomskådat skrattet vid godnattet. Alla lekar är redan sönderlekta. Allt är en väntan på att stängas in i ett mörkt rum".
    "Någongång under skrattet lyfter min fru upp honom för att busa, han börjar störttjuta, tror att nu är det roliga slut. Vi leker vidare, men han vet att tiden är utmätt och får det aldrig ur sinnet. Förtvivlan är total när han får en avslutande godnattpuss av min fru, en judaskyss i hans tycke. Så bär jag upp honom för trappan, solfjädrar med två händer. Han vill desperat slita sig."
    "Jo, vi närmar oss målgång, men det känns himla jobbigt att inte ta hand om sitt sjuka barn. Bara låta honom ligga där ensam och hosta."
    www.familjeliv.se/leave%3A%2F%2Fwww.angelfire.com%2Fart%2Fladydahmer%2Fcrap%2Fanna.htm


    Avskyr CIO-metoder
  • Donum

    Jag blir helt igenom bedrövad av att läsa om detta. Det finns ingen del av min kropp som förstår hur föräldrarna kunde komma till punkten att de inte reagerar med omsorg på sina barns tårar.


    I've gone to look for myself. If I should return before I get back, please keep me here.
  • häxjakt
    Penida skrev 2015-02-07 21:59:15 följande:

    Anna Wahlgrens sajt blev som sagt anmäld till barnombudsmannen för några år sedan av svenska barnläkarföreningen.
    Lite citat ur den tråd som fick dem att göra detta går att läsa nedan.

    "Dock har han gråtit så mycket så han fått små prickar i huden...känns lite jobbigt i föräldrahjärtana...men annars är vi nöjda med första natten."
    "När vi gick in i morse har han blåmärken i pannan, sängen har flyttats säkert en halvmeter ut från väggen av hans dunkande. Han sov djupt och när han vaknade var han inte riktigt så glad som han brukar. Tyst och det tog säkert en kvart innan han kändes som vanligt."
    "I morse hade han genom att dunka huvudet i spjälsängen flyttat den 70 cm från väggen. Jag provar tanken hur det vore att med en tolvkilosvikt i sängen dunka mitt huvud i den tills den flyttat sig 70 cm. Vilka känslor skulle få mig att göra så? Idag har vi lekt med de jämnåriga barnen i kvarteret trots blåmärkena i pannan. Det är tur att vi känner grannföräldrarna bra, annars hade de säkert trott att vi misshandlat honom. Nu bjöd de oss på starkt kaffe istället. Grannar är bra"
    "Mitt under påminnelserramsandet frågar han efter bröstmjölk. Han är avgjort hungrig, men det är inget jag tar hänsyn till eller låtsas ta någon notis om."
    "Han har börjat gråta när vi börjar busa, det hände redan igår. Och han blir ledsen när vi går upp på övervåningen där hans rum är. Det känns jättetrist, svårt att hitta på bus och skratta när han "genomskådar oss". Vad kan vi göra åt det??"
    "Till och från dunkar han in huvudet så jag tror både det, sängen och mitt hjärta ska brista."
    "Vid insomnandet gjorde vi alla fel man kan tänkas göra.Han har genomskådat skrattet vid godnattet. Alla lekar är redan sönderlekta. Allt är en väntan på att stängas in i ett mörkt rum".
    "Någongång under skrattet lyfter min fru upp honom för att busa, han börjar störttjuta, tror att nu är det roliga slut. Vi leker vidare, men han vet att tiden är utmätt och får det aldrig ur sinnet. Förtvivlan är total när han får en avslutande godnattpuss av min fru, en judaskyss i hans tycke. Så bär jag upp honom för trappan, solfjädrar med två händer. Han vill desperat slita sig."
    "Jo, vi närmar oss målgång, men det känns himla jobbigt att inte ta hand om sitt sjuka barn. Bara låta honom ligga där ensam och hosta."
    www.familjeliv.se/leave%3A%2F%2Fwww.angelfire.com%2Fart%2Fladydahmer%2Fcrap%2Fanna.htm


    Jag är ordlös, mållös och så oerhört sorgsen i hjärtat. Har försökt i 20 minuter att få ihop ett vettigt inlägg av mina känslor men nu ger jag upp.
  • Penida
    MajaVira skrev 2015-02-07 18:38:05 följande:

    Här finns några länkar till trådar som finns (eller har funnits) på AW's forum: mucklan.wordpress.com/2012/01/11/felicia-forsvann/

    Ett par exempel:

    Får rådet att inte byta blöja om barnet bajsat när det vaknat "för tidigt" (..oj då, blev visst problem med röd rumpa)
    www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php

    php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&t=4744
    "Gå inte in mer. Hulkar han och t o m kräks, så får han faktiskt göra det - låter hårt, men det är, som du vet, inte hela världen. Han "använder" det nu som väg till underhållning (låter också hårt). Jag drar den slutsatsen därför att ramsan plötsligt inte "tar" - ni ska stå och solfjädra i evigheter, tycks han mena - enligt minsta motståndets lag - vilket hjälper för stunden men inte för sedan."


    I den tråd jag då läste för ett par dagar sen som Anna Wahlgren svarar i och står bakom heter det (om barnet skulle skrika tills det kräks)
    "Men kräks han så skulle jag faktiskt se till att ha ett enormt extra örngott eller så i sängen eller extra lakan, när han somnat och sovit EXAKT 10 min, går man in och tar bort det som det är kräks på medans han sover. Det är ganska ofta som många barn "lär sig" att hamna i affekt och att det har en viss "belöning" om du är med? Min son är lite samma sort som din. Det gäller att ha viss is i magen då"
    www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&t=51114

    Kan ju fortsätta med lite citat då det är nytt för vissa vad metoden (eller AW då allt är hennes ord nedan) står bakom.
    " Vargtimmen kan spöka i flera veckor. Barnet vaknar en eller flera gånger mellan 4 och 6 eller somnar inte om alls, i början. Ha tålamod! Gå inte in, annat än möjligen en enda gång vid totalkris. Mota Olle (vargen) i grind redan när lilla ungen vaknar, glad, med en ramsa x4 i ljus och vänlig och betryggande ton, som säger att dagen inte har börjat än (för barnet). Undvik senare i det absolut längsta att göra något. Gör andra ljud i huset, eller låt det vara tyst. Om och när du känner att du verkligen inte orkar höra mer - en utgångspunkt som är psykologiskt nyttig därför att den avhåller dig från att tycka synd om barnet, som det inte synd om ett dugg (det är bara att lägga sig ner och sova, och det kommer den lilla älsklingen snart på också, om inte annat så av rena tristessen), kan du ge en mycket bestämd, hög, småarg ramsa, som talar om att du och resten av världen fått nog. Vid komplett desperation, lägg tillrätta, men i så fall bara en enda gång under morgonen och under tystnad. Ut genast. Ramsa, sätt punkt och gå."
    www.annawahlgren.com/index.php/view/svenska/shn-tips-pa-vagen

    Ur SHN- boken:
    "Första gången är det inte roligt att "solfjädra" en mer eller mindre chockad, motspänstig unge som ser en enda stor varg i dig-du såg Felix pappas rapport här ovan;han ägnade exakt 45 minuter åt att solfjädra sin son innan budskapett hade landat på ett för båda pater betryggande sätt."
    "Solfjädern som krisverktyg får ta den tid det tar. Den måste då vara så pass kraftfull att lilla barnet inte kommer åt att vända och vrida på vare sig huvudet eller kroppen. Och det är, som du förstår inte populärt första gången-ingen människa varken stor eller liten, tycker om att hållas fast."
    "Känner du dig våldsam och otrevlig som håller barnet på plats och bjuder ett så orubbligt motstånd mot barnets frenetiska utbrytningsförsök betänk två saker:
    *Så lång tid som första gången för solfjädern som krisvertyg att förmedla sitt betryggande budskap tar det aldrig mer.(Förutsatt att du inte avbryter den innan du nått ditt sömntunga mål!)
    *Kraften du använder, "våldet" du brukar är inte värre en det våld du skulle vara tvungen att ta till om och när ditt lilla barn vägrade låta sig spännas fast i bilbarnstolen, exempelvis. Visa saker kan helt enkelt inte diskuteras. De måste genomföras, punkt slut"

    "Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar Rolling Eyes Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur Exclamation Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4."
    www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php&postdays=0&postorder=asc&start=15

    "Spring sedan inte och byt och härja på natten. Bädda med plastad frotté under lakanet så madrassen skyddas och låt honom hålla på bäst han vill, tills han tröttnar (för det gör han, om ingenting händer). Budskapet är PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Ramsa honom till den informationen med en attityd av självklarhet. Vill kan kissa och bajsa i sängen - vilket han naturligtvis inte vill, egentligen - så får det vara upp till honom. Tråkigt, men ingenting du kan avhjälpa genom att ständigt bekräfta eländet, dvs springa där och försöka lösa "problemet" åt honom, vilket är, och blir, underhållning. Det får han ta hand om själv. För på natten händer ingenting, som sagt.
    Då ska det räcka med att du byter lakan en gång om dagen
    php5.web-3.crystone.se/annawahlgren.com/forum/viewtopic.php

    Avskyr CIO-metoder
  • Rocket Mania
    AnnaSthlm skrev 2015-02-07 21:06:09 följande:

    Alla "metoder" fungerar inte för alla barn, och inte i alla åldrar. Vi var helt utmattade pga extrem sömnbrist och körde buffning och ramsa när sonen var tre månader. Han fick aldrig gråta. Nu, ett år senare, har han sovit hela natten, alla nätter utom två (sjukdom) i ett år. Inga uppvak, trots tänder, resor, dagisstart etc. Hade jag fått göra om idag hade jag gjort exakt likadant. Vi är så glada att han fått den sömn han behöver.


    Jättebra för er om ni tyckte detta fungerade utan att kränka barnet men jag har en fråga. Är det bra att ett barn aldrig vaknar på natten? Ens under sjukdom? Är det ett sundhetstecken?
  • Natulcien
    AnnaSthlm skrev 2015-02-07 21:29:18 följande:
    Han grät aldrig när vi buffade. Vi buffade mjukt över uppvak efter uppvak. Innan dess vaknade han varje eller varannan timma. Och sov man en halvtimme i sträck på dagen. Jag är så oerhört tacksam till den som tipsade om Annas bok. Inget fungerar för alla, detta fungerade för oss.
    Okej, ja om ni använde mjuk och mycket lätt buffning vid uppvak och han aldrig grät så låter det ju ändå inte som om ni har använt SHN-metoden..?
    AW's sätt att buffa är nämligen hemskt och brutalt.

  • fyr

    Det är så bra att du skrev den här tråden ts. En lever i sin egna lilla bubbla.

    Jag trodde de här metoderna var borta. Jag visste inte att AW hade ett aktuellt forum. Jag trodde att det var flera år sedan folk ägnade sig åt skrikmetoder. Och jag hade ingen aning om hur hemska de kan vara.

Svar på tråden Reaktioner på Anna Wahlgrens sömnmetod