Oktoberbebisar 2015

Välkommen till klubben! Min hjärna tror jag har lagt ner vissa funktioner nästan helt på grund av sömnbristen. Bland annat så kommer jag inte ihåg vad jag själv har sagt precis stunden innan. Att veta var jag gjort av saker är också helt hopplöst.

Ja, här är det väl äldsta dottern som hittar på en massa skit som får ta det. Idag har de varit uppe och klättrat på fönsterbrädorna igen och även om jag säger till, så gör de om det stunden efter. Likaså ville äldsta låna yngstas barbiedocka med prinsesskläder. Lillasyster hade inte gett sig så då bet den äldsta henne lätt i kinden. Det har inte hänt innan, tror jag. Suck, säger jag bara, det blir nog skönt att de får återvända till förskolan nästa vecka. Egentligen kunde hon väl gått denna veckan med, men då hon ska ha penicillin 3 gånger om dagen och helst inte vid måltiderna har de fått vara hemma i kombination med att det varit lite skönt med sovmorgon till framåt 9 än 7.30.

Jag är också ständigt trött. Dottern har ännu oregelbundna tider, även om hon sover längre på nätterna (och även om hon vaknar, matas och är pigg efteråt kan man lägga henne och hon somnar efter en stund). Ibland sover hon fem timmar, ibland tio, men oftast sex-sju. Trots att det är jobbigt, så är jag medveten om att det kunde varit värre. Hon är inte skrikig eller "besvärlig", är hon ledsen vill hon ha mat, ny blöja, rapa/bajsa, se sig omkring eller vara i famnen en stund. Det är alltså lätt att lista ut vad hon vill och hon skriker sällan utöver detta.

Jag är sådan att jag har svårt att somna, och om jag vaknar och går upp för att mata så har jag svårt att somna om sedan. Det är besvärligt, minst sagt. Eftersom maken är hemma får jag sova förmiddagar i alla fall.

Vi har inte vaccinerat ännu, vill vänta några månader. BVC ställer sig lite frågande till det och försöker övertala mig att vaccinera direkt, men jag vill inte av olika skäl (som jag förklarat gång på gång). Annars gillar jag vår BVC-sköterska, men jag önskar hon kunde släppa vaccinationen nu.

Dottern har varit väldigt täppt i näsan ett tag, nu är det bättre även om det rinner lite ibland. Jag  har varit rädd för RS, men det verkar som om hon klarat sig.

Jag har upptäckt något som verkar vara början till ett smultronmärke på dotterns skuldra. Storkbett har alla storasyskon haft i ansiktet och/eller i nacken, men aldrig smultronmärke. Jag är tacksam att det inte sitter i ansiktet.

Storasyster har en lite mer krävande period nu, hon vill gärna kramas och bäras. Hon har också kommit på hur man öppnar trappgrinden, innerdörrar och så kan hon klättra ur spjälsängen. Det försvårar såklart situationen att man inte bara kan stänga grinden eller en dörr för att hindra henne, utan måste passa mer.

Här varierar sömnen, men allt oftare kan vi lägga honom för natten vid 9/10 en bra kväll efter amning. Ibland somnar han vid tutten och läggs ner i halvdvala och tittar upp och noterar vad han är för att sedan sluta ögonen, andra gånger vaknar han och får ligga själv om han är glad och nöjd. Sedan sover han ganska ofta till strax över 3 och ibland nästa gång till 6 för att göra morgon framåt halv 8. En dålig natt kör han varannan timme efter ett långt pass om vi har tur.

Här ser nätterna nästan exakt likadana ut. Har vi tur så brukar hon somna vid 10 och sova till 6-7, men det händer inte lika ofta längre tyvärr. Nu har hon haft en dålig vecka, gråtit mycket, vaknat minst varannan timme ovh velat en liten skvätt mat. Man är ju lagom trött på dagarna..

På dagarna fungerar det bäst när vi är iväg och han "bor" i bärselen, då han sover mer regelbundet då. Idag är vi hemma från öf då äldsta varken ville städa eller gå iväg, så istället har vi en kille som bara sover korta stunder och en frustrerad mamma som önskar hon hann göra en massa.  

Förundrad över att flera pratar om att bebisarna sitter redan! Knappt 4 mån! Är ju i tidigaste laget vid 5 mån och "normalt" kring 6-7 mån. Men antar ni bullar upp med stöd från alla håll annars lär de väl tippa förmodar jag?!?

Det kan ju vara skillnad på tidsperspektivet man använder vid att sitta. Min definition är nog att de kan sitta helt utan stöd i minst 10 sekunder. Jag var tvungen att leta reda på den filmen vi hade på Wilda sittandes på golvet och den var tagen i december, så hon borde ha varit drygt 6 månader. Datumet stämde inte, så jag måste gå igenom kameran i så fall med ett halvårs bilder först för att veta mer exakt.  

Viktor kan väl sättas upp, men jag litar ju inte ett dyft på att han är stabil utan jag är ju beredd på att han dimper.  Sedan är det ju skillnad på att bebisarna kan sitta när man sätter dem och att de sätter sig upp och sitter själva. Jag tror Viktor kan bli tidigare med det då han är stadigare i nacken nu. Jag hittade en bild på Wilda vid 6 månader då hon låg på armarna och tryckte upp huvudet så högt det går och det känns som att Viktor kan nu innan 4 månader. Sambon satte honom på skoj i matstolen lutad mot ena hörnet vid ca 3,5 månader och där satt han riktigt okej, stadigare än vad jag hade väntat mig. På måndag är han 4 månader, så vi får väl testa matstolen med kudde och ge lite gröt till helgen, då vi båda kan vara med.

Ni som har första barnet, vad har ni fått för direktiv om matintroduktionen?

När Ronja var bebis (5 år sedan) så fick man börja med smakisar av gröt och rotfrukter vid 4 månader, men nu låter det mer som de ska få slicka fingret med lite sås och annat. Är det någon som vet varför? Vill de har en senare/långsammare introduktion för magens skull eller vad handlar det om?

Visst vi träffar bvc på onsdag, men jag tror jag fick min gamla tant och hon är pensionär och allmänt nonchalant. Den nya vi ska ha är mycket mer påläst och förklarar varför MYCKET tydligt, vilket känns jättebra. När Viktor har suttit i knät vid middagen har han verkligen följt varje gaffel, så det vore kul att se om han gillar det. Om vi börjar nu har ju också mer gott om tid tänker jag. En del börjar ju inte förrän vid 6 månader och har då missat intresset verkar det som, men det är min upplevelse. Att magen hänger med är ju superviktigt. Min dotter på 2,5 år har ju bekymmer med sin, så det vill vi slippa.

Åh va jag känner igen mig Fru Hermelin!

Ständigt aktivera och nästan ingen sömn på dagen, vaknar varannan timme hela natten gör hon nu också. S

Hon sov hela nätter förrut. Jag är helt slut. Jag hoppas det beror på nåt utvecklingssteg och att det är övergående?

Sen har blivit så himla bitsk mot min sambo. Blir provocerad av minsta lilla - tror det beror på sömnbristen. När han klagar på att han är sååå trött och då har han sovit utan att vakna 23 - 07 blir jag galen. Han har bokat en skidresa nu nästa vecka med. Jag gick ju med på att låta honom åka så jag kan inte gnälla på det men vara själv dag, kväll och natt i 4 dygn med bebisen. Suck! Han kan ju leva som vanligt och det irriterar mig. Jag vet, är inte direkt produktivt jag vet men kan inte hjälpa det.

Sen senaste månaden kan han inte heller bära eller hålla lilltjejen då vrålar hon. När han ger henne till mig tystnar hon direkt. Han blir ju jätteledsen och det är sjukt jobbigt för mig att hela tiden behöva bära. Nån som är med om samma? Vet hur man ska göra... Inte "rädda" honom genom att ta henne så hon till slut lugnar sig? Men det är nästa omöjligt för båda att låta henne gråta så när vi vet vad som hjälper.

Så nu har jag gnällt klart. :) På det stora hela har vi en glad och jollrande bebis. Som är nyfiken på allt, älskar vara bland massa folk och utvecklas varje vecka.