Hallå :) har bf den 11:e oktober och det går inte att beskriva hur segt det här börjar bli! Varje dag känns som en evighet och man letar små tecken på att förlossningen är g hela tiden... Lilltjejen verkar trivas där inne, sparkar för fullt, mindre roligt för mig när det känns som att mina revben ska gå av eller när det känns som hon bokstavligen ska gräva sig ut ur underlivet haha.
Vad sjutton gör ni om dagarna för att tiden ska gå snabbare? Jag har slut på idéer :(
Jag går också och letar efter tecken! Eftersom jag har känt förvärkar ett tag nu så tänker jag varje kväll att "i natt kanske det sätter igång", men än så länge ingen bebis.
Känner du dig klar med bebisförberedelserna? Annars finns det ju alltid nåt att göra där :P Ett tips är att dela upp saker. Gör en sak om dagen så ska du se att det går snabbare.
Jo så är det väl. Men det är så svårt och tråkigt att bara vila! Jag försöker mig på promenader ibland. Går lite så där kan man säga. Det är nästan så att jag vill gå till bm oftare, bara för att ha nåt att göra! Korta promenader, långa bad och en hel drös dokumentärer går åt nu. Och så har jag turen att ha en sambo som jobbar oregelbundna tider så han är hemma ganska mycket, vilket är jätteskönt när jag blir uttråkad ;)
Japp, första barnet här! Ska bli så spännande att träffa den lilla när det väl är dags! Vi längtar jättemycket :D
Är det ditt första med?
Apropå bf och födelse, så hittade jag en artikel i Må bra där man gjort en studie om kvinnors längd och födelsedatum. Inte vet jag hur signifikant den är, men den menade på att kortare personer föder tidigare än längre. Jag tror de skrev att en skillnad på 15 cm i längd gav en skillnad på 5 dagar, jag tror jämförelsen var mellan 160 cm och 175 cm.
Anledningen skulle vara att det fanns mindre plats i magen hos kortvuxna. Jag är 170 cm och har fött på bf-4 och bf. Min kompis som är riktigt kort födde 5,5 vecka innan. Det hade varit kul om det stämde på oss i tråden eller om det är mer slumpmässigt om födseln sker spontant.
Skulle vara roligt att höra lite om er. Hur gamla ni är, vart ni bor, är det erat första barn? :)
Själv är jag 22 och väntar mitt första barn tillsammans med min sambo, bf 11:e okt. Vi fuskade lite så vet att det är en liten prinsessa som snart kommer :) Bor i Norrköping, men är uppvuxen i Örebro så har all min släkt där, Lite tråkigt nu när man ska ha barn... Har haft en bra graviditet hittills, lite foglossning och humörsvängningar, men inget som direkt är värt att klaga över. Nu i slutet har jag dock börjat få väldigt ont i ryggen, mycket sammandragningar och ont ner mellan benen... Men snart är det äntligen över :)
Kul initiativ!
Själv är jag 28 år, TROR att det ligger en liten Ella i min mage, har bf 12 oktober och bor också i Norrköping. Det är vårt första barn.
Jag är uppvuxen i och runt Katrineholm, men släkten är utspridd i hela Sverige. Bara mamma och hennes sambo som håller sig kvar i trakterna.
Jag har också haft en suverän graviditet! Det mesta har kommit nu mot slutet, men som du sa så är det ju snart över :) Har inte ens spytt en enda gång! Jag har inte ont i ryggen heller, vilket jag trodde alla höggravida hade. Jag drog på mig ett ryggskott i v 27-28, men sen dess har ryggen mått prima!
Bebis är välkommen ut vilken dag som helst nu. Eller, sambon vill att det sätter igång på söndag kväll så han slipper jobba lite nästa vecka :P
Var hos bm igår på en vanlig kontroll. Hon upptäckte äggvita i urinen samt att jag hade högt blodtryck (har haft väldigt lågt annars och ingen äggvita alls) hon började prata om havandeskapsförgiftning och kände hur jag fick panik. Har en sån jäkla otrevlig barnmorska så att försöka prata med henne är omöjligt, va så frustrerad och arg på henne så kommer tyvärr inte ihåg vad värdena låg på.... Hon avslutade besöket med att säga "om du nu är så orolig så får du väl ringa förlossningen"
Känns som att jag har alla symtom också... Huvudvärk har jag fått dom senaste två veckorna (inte haft det under hela graviditeten) ont på höger sida har jag konstant, nu vet jag inte om det är för att lilltjejen ligger och sparkar mycket där eller om det är något annat, har gått upp ganska mycket i vikt dom senaste två veckorna, har även börjat må lite illa.
Så min fråga är, har någon av er haft det? Om jag nu skulle ha det är det någon som vet vad dom gör då? Är ju i v 38 nu
Vilken idiot :( det kan ju bli allvarligt fort! Det är hennes jobb att fortsätta "utredningen". Ofta får man göra blodprover för att se om t.e.x. levern är påverkad och framförallt ev. igångsättning beroende på hur allvarligt det är. Med en sån barnmorska hade jag ringt förlossningen och förklarat läget! Jag brukar ha högre blodtryck hos bm (ca 130/80 - 135/85) så jag fick med mig blodtrycksmätare hem och stickor för att kolla urinen varannan dag bara för att se så det inte sticker iväg och nu hemma ligger trycket på 120/75 ungefär i snitt så so far so good. Hon är verkligen jättenoggrann och har typ läxförhört mig på symptom för havandeskapsförgiftning trots att det endast var blodtrycket som var taget hos henne som skulle kunna vara ett tidigt symptom. Det borde din också vara!! Fick du ingen ny tid bokad för att se om det ser likadant ut då eller något alls??
Jag väntar mitt 4:e barn och har haft havandeskapsförgiftning under min första samt tredje graviditet. Ring förlossningen och be om att få komma på en kontroll. Mina har blivit akuta och första kom med snitt i 37+5 och tredje i 35+6. Nu har jag precis varit på bm-koll imorse vilket resulterade i inskrivning på fl direkt med ett blodtryck på 170/107 och en 2:a på äggvita (3 är Max). Blodprov visar på viss påverkan på levern men eftersom jag är i v. 34+5 så ska jag observeras och ges andra mediciner först. Är man i v. 38 brukar de inte dra ut på det hela om man nu har konstaterad hf.