65 cm och 5,7 kg.
Vad väger era bebisar? Och hur långa osv? Min vägde 3500 gram och var 50 cm när han föddes. Nu är han fem månader, 67 cm lång och 6575 gram. Han är lång och smal med andra ord. På tillväxtkurvan dippar vikten lite men BVC är inte oroliga för han är så pigg men jag kan inte låta bli att oroa mig..
0700 Gröt med fruktsmak 1 portion
1000 Bröstmjölk el ersättning ca 1 dl
1300 Lagad mat ca 150 gram + fruktpuré ca 75 gram
1600 bröstmjölk el ersättning ca 1 dl
1730 Lagad mat ca 100 gram el naturell gröt 1 portion el smörgås och fruktpuré el välling ca 1,5 dl
21-06 amning 4-5 ggr
Påtungefär.
Hej allihopa! Jag tänkte höra med er hur erat barns "matschema" ser ut. Skulle vara roligt att läsa hur era äter/dricker om dagarna.
Hos oss ser det ungefär ut såhär:
06 - ersättning 150-200ml
08:30 - gröt med katrinplommonpure, ca halv portion
11 - ersättning 130-165ml
14 - ersättning 140-165ml
17 - ersättning 140-165ml
19 - ersättning 200ml till natten
Vaknar dock 1-2 ggr per natt och äter mellan 150-200ml också.
Håret alltså. Hon har tappat hår länge nu, kudde och skötbädd är helt lurviga av hennes fällningar OCH DET VÄXER JU ALDRIG UT NÅT NYTT! En assnygg combover, det där. :P
Om inte för barnets skull så för dina brösts skull. Att skynda långsamt alltså.
Nu är jag lite ringrostig och har dålig koll på vad som kommit fram de senaste åren vad gäller anknytningsteori men det sista matnyttiga jag fick mig till livs var att forskning visade på att barn kan ha fler än en primär anknytningsperson, dvs den som just där och då svarar på barnets behov.
Gamla föreställningar lever ofta kvar länge även efter de har motbevisats. Till exempel hävdar många fortfarande att folk på medeltiden trodde att jorden var platt och att även kyrkan lärde ut detta, vilket är helt felaktigt.
Människor är ganska konservativa i sitt tankesätt (nu menar jag inte den politiska inriktningen), vissa mer än andra, men det tar ofta tid att ställa om.
Personligen tycker jag att så länge barnet tas om hand av någon av anknytningspersonerna (oftast mamma och pappa) så kvittar det vem av dem som är hemma. Anknytning är nyckelordet i detta, om t.ex. pappan varit borta mycket under barnets första halvår kan det ju vara vanskligt att plötsligt så ska han vara hemma och mamma jobba. Jag gillar ärligt talat inte att man använder jämställdhet som en slagord i sammanhanget, för barnets väl är mycket viktigare än att mamman och pappan är jämställda när det kommer till vem som är hemma. Överhuvudtaget tycker jag att allt för mycket har fått stryka på foten i jämställdhetens namn.
Att barnet sen tidigt får känna att båda föräldrarna är lika trygga känner jag är en stor vinst för hela familjedynamiken, barnet inräknat.
Att det sen för med sig jämställdhetsfördelar för de vuxna, det är såklart en bonus jag värderar högt personligen.
Nej jag tänkte ifall du hade bättre koll bara. :P
Ja, det är så jag uppfattat det också. Det jag skriver motsäger väl inte det?
Är det måhända en vanesak? Jag är född tidigt 80-tal, mina syskon sent 80/tidigt 90 med en frilansande mamma som jobbat i mån av uppdrag och det har liksom aldrig varit nåt snack om att pappa inte skulle ta ledigt då. Ja, nu när jag är vuxen inser jag att det högst troligt var rabalder på pappas jobb, men inte hemma.
Kom det några såna beska kommentarer då? Inte för att jag tror att du bryr dig så värst om det men en upphör ju aldrig att förvånas över vad andra kan säga till en.
Alltså, jag har aldrig upplevt att jag skulle påverkas mer än en partner, även om jag ammar om nätterna. Jag har aldrig haft ont av en förlossning och vaknar om nätterna gör vi ju ändå båda två när det skriks.
Självklart kan båda föräldrarna vara lediga tidigt, framför allt om man flaskar, då är ju ingen förälder "bättre/viktigare/närmre" barnet än den andre, annars står ju mamman för maten och blir svår att ersätta i början. Allt annat kan man ju dela ändå. Det jag mer förundras över är att man som mamma orkar det.
Jag tycker fortfarande att jag är lite dimmig i hjärnan, så jag hade haft svårt att vara back in business redan. Jag jobbade när yngsta var 6 månader för att sambon skulle få ut sina pappadagar säkert medan jag hade jobb, då ekonomin krävde det, men det var det sämsta jag kunde göra för att må bra. Dels var han instabil i psyket och tösen krävde att jag ammade mycket på nätterna, så jag var rätt tröttkörd och det var lite oroligt att lämna henne. Dagen vi skulle åka och hälsa på farmor fick han panikångest, så jag fick åka hem och ta över.
Min nuvarande sambo hade fixat det galant om han haft ett annat jobb i kombination med ersättning, men det vill jag ju helst undvika.