någon mer som nyligen fått missfall/MA och vill följas åt till ny graviditet?

Anonym (Icka) skrev 2017-02-15 08:51:07 följande:

Första veckan var det koagel och blod som kom men nu rusar det ut färskt blod utan klumpar och bindan har inte klarat det utan blött igenom kläder och allt. Blir också väldigt yr i några timmar efteråt. Lever just nu på hoppet att störtblödningen igår var den sista.

Fy tusan, dina blödningar och besvär lät inte alls roliga har du återhämtat dig ifrån det?

Jag hade krävt kontroll, något sitter ju och stör om du inte slutar blöda. 

Jag hade akut blodbrist och mådde dåligt ett bra tag efter första operationen, blev ju sen akut dålig igen och fortsatte blöda och fick vänta in sista operationen. Hade som sämt HB på 88, väldigt matt och yr eftersom det sjönk så fort vid blodförlusten, Hade 129 innan operationen...totalt var jag sjukskriven i 7 veckor. Tog tre månader innan jag fick en OK-stämpel fysiskt...psykiskt har tagit hela hösten och haft många svackor. Helst som cyklerna blev långa efter så vi inte kunde försöka, har normalt alltid haft 28 dgr, nu låg de på 33-45 dagar. Så har fått hormonstimuleras för att få normala cykler igen, men inte lyckats bli gravid...

I april går vi vidare med IVF

Men nej!!!  vad ledsen jag blir av ditt inlägg...men visst nånstans att nåt var fel med tanke på hur liknande problem du hade som jag hade vid mitt MA...

Min operation tog med över en timme och fick komplikationer..men att gå igenom livmoderväggen! Usch så hemskt...du säger att rester sitter kvar. Kommer de göra en hysteroskopi på dig för att få ordning på det? Och vad är prognosen för livmoderväggen, kan den läka ihop bra? Min är försvagad och rätt tunn, det oroar mig...

Anonym (Icka) skrev 2017-02-22 13:22:26 följande:

Hoppas verkligen du får ett plus snart. Så mycket elände på vägen och så ska kroppen bråka ännu mer

Just nu känner jag mig livrädd för att bli gravid igen. Ångest för en repris av allt och då är inte ens allt över för min del. Ligger mest och vilar och tuggar tabletter och alldeles för mycket tid till att måla upp en mörk framtid med elände. Är t o m inställd på att resterna i livmodern är elaka... Hellre det än att vara oförberedd totalt nu...

Jo jag hoppas med att det snart blir vår tur igen...även om det skrämmer mig så in i helvete...ju mer månader som gått desto mindre rädd är jag iofs. När jag var mitt i det så kände jag panik på att hamna i det igen..nu har det lagt sig lite tack och lov. Tiden läker som de säger, men tar aldrig bort smärtan och sorgen helt...

Är nästan mer rädd för att aldrig lyckas bli gravid igen...hur man hanterar det, hur bestämmer man när det är dags att ge upp? Usch nej...hoppas vi inte behöver ta det beslutet. 

Det upptar så mycket tid att läka och komma tillbaka, att våga igen och att försöka hitta nåt hopp...och OM man blir gravid igen...hur kommer jag må då? Mycket tankar...

Ta hand om dig 

Anonym (Icka) skrev 2017-03-03 09:01:12 följande:

Hur länge sen är det nu sen ert missfall och vilken v? Är kroppen helt återställd för dig? Sitter med mobilen så kan inte kolla enbart dina inlägg. Önskar jag kunde göra något mer än bara skriva.

En månad har gått nu. Kroppen fortsätter att bråka. Enda positiva är väl att nu är alla hormoner borta. Men var på sjukhuset häromkvällen igen för jag mådde pest och hade jätteont i ryggen och magen. Resterna är kvar och har varken minskat eller ökat. De hittade en cysta på ena äggstocken. Storleken var tydligen inom vissa gränser så inget de lägger tid på nu. Kontroll om 10 dagar. Är resterna kvar så måste jag tydligen ta cytotec för att försöka få bort det och lyckas inte det så blir det ytterligare en skrapning så några nya försök dröjer ytterligare. Kanske bra med, hinner bearbeta sorgen mer. Just nu väntar jag på besked med om att han fått komma till minneslunden här. Den dagen kommer bli turbulent känslomässigt. Skönt att kunna gå till honom men så definitivt slut på allt med. Usch, börjar gråta av tanken

En fråga, nån med Facebook som skulle vilja ha kontakt där?

Vårt MA var i slutet på juli, hjärtat slutade slå 12+2 mätte de till...så det är längesen nu, och det tog 3 månader efter innan jag fick min första ÄL pga upprepade rester och operationer...

Usch vad jobbigt dina rester är kvar, men bra du går på kontroller, stå på dig. Be om en hysteroskopi istället för en vanlig skrapning, den är snällare mot livmodern eftersom de ser vart de pillar..med vanlig drar de bara omkring därinne och kan skada mer än göra nytta. 

Jag var i minneslunden först veckan för BF...orkade inte innan. Hade dessutom hoppats att vi lyckats bli gravida igen innan den dagen..men är ju fortfarande inte där. Så det var hemskt tungt när vi var där och tände ljus och lämnade blommor...

Nu är jag på ÄL+9 och är lika full av ångest inför BIM som jag brukar...blir så uppgiven av att se negativa tester varje gång..blir det nånsin vår tur igen?

Anonym (Icka) skrev 2017-03-03 09:18:44 följande:

Tidsmässigt kanske länge sen men känslomässigt känns det väl som nyss jämt. Som du skrivit innan, sorgen finns ju alltid kvar. Våra dog ganska nära varandra tidsmässigt då

Ska tända ett ljus, lämna en liten nalle och blomma när vi går dit. Kommer vara ett vrak men jag måste och vill göra det. Dagen för bf vill jag inte ens tänka på nu

Kommer kräva kamera operation isf. Eftersom det gick så snett sist. Livrädd för ytterligare komplikationer. Och sen har ju inte provsvaren på resterna kommit än, fattar inte varför det tar sån tid.

Nä sorgen finns där...vissa dagar sköljer den bara över mig och då gråter jag för allt...men dagarna som är bra är många fler nu, så det blir bättre. Vi kommer ju börja med IVF i april om det inte tar sig på denna eller nästa ÄL...så tror jag är lugnare nu när vi har en plan på fortsättning, det ger hopp. 

Nej jag låg ju på CIVA efter första skrapningen då de kom åt nåt blodkärl, bara blödde nåt galet. Trodde ett tag de skulle ta hela livmodern när det inte slutade...sån panik...nu är det kört för ev barn låg jag bara och tänkte...