Anonym (LB) skrev 2016-10-05 12:46:02 följande:
Ja förlåt jag ska inte klaga, men vi har haft så många motgångar nu så dessa två missfall även om det händer alla och är helt normalt tar jag lite extra hårt. Vågar inte berätta för någon om mitt andra mf för kommer bara få så konstiga reaktioner. Saken är den att vi alltid haft det svårt när det gäller barn, mitt första barn var oplanerat jag och min pojkvänn hade bara varit tillsammans i ett år, sedan föddes barnet äver för tidigt i v 27, var dessutom svårt sjukt första året. Sedan när vi ville skaffa andra barnet blev jag plötsligt inte gravid, från att ha blivit gravid med kondom med första barnet, så trodde jag att det skulle vara en baggis med barn nr två men plötsligt hade jag inga ägglossningar mer och fick äta tabletter. Sen kom barn nr 2 men han fick opereras nästan direkt efter födelsen då han föddes med en medfödd tumör, han mår bra nu men vi måste ff gå på kontroller var 6 månad. Sedan nu 2 mf på det.. Vet att jag kanske låter klagande men blir så ledsen när folk tycker att jag har haft otur med mina barn, vet ju att jag haft otur men vill inte höra det från andra. Nu har jag ju två friska barn, och alla tycker säker jag är tokig som vill ha ett tredja, men varför skulle jag liksom inte få önska mig det bara för att det inte har gått så smidigt för mmig?? Så nu blev det långt, men skönt att skriva av sig lite. :)
Man får uppleva sorg oavsett om det varit ett mf, eller många...tidigt eller sent..man behöver bearbeta det olika och man tar det olika hårt. Jag har knappt tagit in att vi förlorade vårt sista, är som att jag nästan aldrig var gravid, som att det är något som jag har drömt...tiden efter har varit hemsk med alla problem, sjukhusbesök, operaioner osv...så det känns nästan som att jag bara varit sjuk och aldrig gravid...läskigt. Men kommer fortfarande över mig och kan gråta floder då.
Jag är tacksam och glad över mina barn..och att önska sig ett tredje är nog enligt många lite för mycket begärt och att jag är för gammal och inte borde ha fler...osv osv...men vi vill förena vår familj med ett barn, allas vår gemensamma knytpunkt, då kommer vi alla vara släkt med detta barn och på så vis blir vi kompletta känner vi..
Skriv av dig så mycket som du bara vill! 
och jag hoppas inte du tycker att jag förringade din längtan och sorg, det var isf inte min mening. Jag vet precis hur du mår och det förtjänar ingen.
Min nästa BIM blir på första missfallets BF...kommer kännas tungt om man får minus då...dubbelt tungt liksom att det redan gått 9 månader från att vi blev så lyckliga för vårt plus....