Tack snälla <3
Idag var grav.testet i styrka som det var på BIM-1 när jag blev gravid, så börjar bli svagt nu iaf. Skönt.
Det hoppas jag också! Håller alla tummar jag har för att din kropp kommer igång snart igen
Usch så hemskt...beklagar så mycket <3
Vårt barn hade dött i v 12+1, fick starta det på sjukhuset. Var rädd för smärta men fick morgon och bara be om mer om det behövdes. Jättefin personal som pratade om vårt barn som ett förlorat barn och inte bara ett missfall. Det kom ut i ett bäcken på toa och de gjorde rent det och vi fick sedan in det till oss (hade bett om att få se det). Fick säga farväl och sen kom personal och pratade lite och svarade på frågor. Upplevelsen blev mycket finare och bättre än jag målat upp i huvudet.
Man gråter, sörjer, lider osv...allt är tillåtet!
Vi tig med iPad och kollade på film då det kan ta lite tid, goda drickor mm eftersom jag skulle fasta från 06, ifall det blir skrapning. Hade med värmefilten osv, de erbjöd vetekudde osv. Väldigt gullig personal.
Tänker på er!
Hej! Jag har inte läst mycket av denna tråden och hade hoppats att jag inte behövde skriva i en MA-tråd alls..
Jag hade tid för rul idag (v 20) och fick beskedet att fostret slutade leva i v 15..
Så imorgon ska jag till gyn och få de första tabletterna, och på fredag ska jag få andra kuren och då ska allt ut..
Jag är så nervös för detta..! Någon här som vart med om det?
Gör det ont? Tar det tid? Är det förnedrande att ligga där och krysta ut en klump mellan tårarna :-O
Vi både tittade, klappade och tog kort. Känns så bra i efterhand. Var ju vårt barn, något vi skapat. Ångrar inte en sekund någon av oss att vi tittade. Mycket mindre läskigt än jag trodde. Såg ut som en bäbis, bara väldigt liten <3
Jag fick sent missfall i v. 19 när jag hade haft värkar hela natten. Var på förlossningen när det kom ut. Självklart ska dom respektera att ni inte vill titta på fostret.
Men fundera lite över det för det känns skönt nu efteråt att vi tittade på det.
Nu ångrar jag mig att jag inte kände på fostret istället. Jag tänkte NEJ vill inte känna på det. Känns inge bra alls att jag tänkte så för det va ju ändå ett liv vi skapat och jag får så dåligt samvete över att jag nästan kände mig äcklad över att känna på fostret. Men desto gladare är jag över att vi tittade på det för det va han verkligen värd. Känns mycket bättre nu. Hade vi inte tittat hade jag ångrat mig ännu mer nu i efterhand.
Så sorgligt...så jobbigt när man kastas tillbaka till ruta ett när man kommit så långt. Styrka till er <3
Tack för fina ord <3
Nä, de såg inget uppenbart fel och de sa att till 99% så hittar de inget på moderkaksprovet heller.
Det är väl bara att acceptera att denna gången bestämde sig naturen för att det inte skulle gå helt enkelt..
Alla jävla bakslag...började jobba i måndags efter tre helvetesveckor av semester med upp o nergångar...var inne akut på semestern på annan ort, ny omgång Cytotec pga rester. Det var förra torsdagen. Så i måndags stod jag på jobbet o fixade lunchen, kände hur det bara började akutblöda igen. Fyra bindor på 10 min...insåg det inte gick få under kontroll. Tog mig skakig ut till bilen och ringde killen som hämtade mig...blev inlagd och sen operation sent på kvällen, moderkaksbit hade växt in i ett blodkärl, tog en timme på op...efter fick de inte stopp på blödningarna så låg på CIVA 3 timmar. Förlorade över 2 liter...
Så rädd de skulle ta livmodern om det inte slutade.
Hemma nu men i dåligt skick, blodbrist så duktigt trött. Orolig o svårt att sova. Rädd det ska hända en fjärde gång...sjukskriven även nästa vecka och ska på ett återbesök då.
Jag födde vårt lilla barn den 26/7 när hjärtat stannat i v 12+1. Fyra dagar efter var vi nära åka in pga störtblödningar, men avtog efter 8 timmar. Sen blödde jag som mens veckan efter. Slutade blöda, bara brunt på pappret några dagar.
Sen fick jag ont den 10/8 på kvällen, störtblödningar på natten, lämnade semestern på Öland och fick åka in till Kalmar. Där såg de att det satt rester kvar, fick Cytotec igen och blev således liggande med smärta och stora blödningar med klumpar torsdag + fredag i husvagnen (skit inte vara hemma, köra 35 mil kändes inte heller som ett alternativ, var väldigt svag redan nu).
Lördag och söndag blödde jag knappt, tänkte att nu äntligen kanske det lossade!
Ringde på måndagen när jag börjat jobba för jag ville ha ett återbesök hemma, de sa nej, fick en tid nästa vecka först och tog inte min oro på allvar.
Bara en timme senare började jag från ingenstans akutblöda igen och åkte alltså in...
Så snart 4 veckor av ett helvete fram o tillbaka.
Mitt råd: stå på er!! Kräv kontroll om ni är oroliga!
Sjukskriven totalt 3,5 vecka så får tillbaka lite iaf...
Så fruktansvärt hemskt! Det är f-n inte rättvist! Hoppas det har vänt nu! Krya på dig! Kolla om du kan bli sjukskriven i efterhand så att du får använda semestern till något trevligare.
Tack <3
Jo man undrar...vill bara kunna börja om. Nu börjar jag ju bli rädd även för det. Men vet vår längtan är starkare än rädslan i slutändan.
Men hur mkt skit ska du behöva ta <3 Krya på dig nu!
Försöker hitta min cykel igen...10 dgr efter skrapningen nu, en månad sedan liten föddes. Gravtester visar minimalt nu, men läkaren sa att kroppen ändå är på gång nu, kunde se mognande ägg på vänster sida och en slemhinna i tjocklek som efter mens. Har haft ont i tre dagar och nu börjar ÄL-testerna stegra, så hoppas innerligt att ett ägg släpper inom 1-2 dgr, så jag testar fm + em, när det går ner vet jag att det varit. Brukar ha ÄL på dag 12, men vet inte när kroppen bestämde sig för att börja mogna ägg, om det var före eller efter skrapningen...vi får se, testerna hjälper mig iaf att fördriva tiden och ger mig en chans att se vart jag befinner mig.
Testet är ÄL-test som jag tog idag vid 11.
Vad tror ni?
Just det, småblodiga flytningar sen några dagar, men kommer ändå ha sex på ÄL. Vi har kört en gång redan och har inte mått dåligt av det, noggrann hygien innan.