Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Exakt vad jag tyckte...hoppas verkligen att det helt och hållet var ironiskt!! Har också mycket hellre sex än att göra alla dessa grejer som någon annan får en att tro att de är "ett måste"
Och förresten kanske man skulle tipsa henne om att sex kan motsvara en träningspass

Kram!

Ja du, jag hoppas verkligen att hon var ironisk, men jag tror tyvärr att det finns alldeles för många kvinnor som går rakt i den fällan oavsett...

Men precis! Det är verkligen en sådan härlig känslan att inte känna minsta pressen och genuint inte bry sig om hur alla andra gör eller hur man "bör" göra. Håller verkligen med. Sedan läste jag om krönikan, och jag kan inte annat än tro som Kitty var just ironisk, men som sagt oavsett så finns det alldeles för många mammor som förlorar kraft och energi på att imponera människor som de inte ens känner eller bry sig om...och det är sorgligt att samhället ser ut så där, lika sorgligt som att så många kvinnor mellan 30 och 50 blir utbrända. Det går för långt när man "stressar till yogapasset" som du går på för att just stressa av...

Nåväl, man får hoppas på att man behåller fötterna på jorden och fortsätter att vara sig själv när de små växer upp.

Apropå annat så är det så underbart att se hur mycket mer man kan kommunicera med dem. Fick en stor kram av Victor idag, och oj vad man smälter .

Ha en skön lördag kväll gänget!

Lelle,

Prova kalvlever, det är fullt med järn.
Kött överhuvudtaget, spenat också.
Sedan har du bönor, ärtor och linser.
Det finns många fler livsmedel än blodpudding och gröt. Vi ger en del burkmat och där finns det ju adderat järn också

Sedan tror jag inte att du behöver följa allt som skrivs vännen, man blir ju bara stressad av det! Bara du ger henne en varierad kost så är det inga som helst problem!

Och nej, det är ingen fara att ge de yoghurt heller. Jag tror verkligen att det blir bara större bekymmer med maten om du fortsätter lägga en sådan press på dig själv vännen. Vi ger t.e Victor bara gröt på morgonen, resten av järn får han hoppas vi i den varierad kost vi erbjuder honom.
Om hon t.e inte vill äta katrinplommon puré, prova att ge henne små bitar av katrinplommon i stället.
Prova hemmagjorda sesamkakor, det är mycket järn i och hon kan hålla i dessa. Samma sak med torkade aprikoser, kikärtor innehåller också järn.

Kram!

Det får de visst äta, i Sverige rekommenderar man att vänta tills de har fyllt ett, i Frankrike ger man det tidigare. Alla rekommendationer ska tas med en nypa salt och inte på så blodigt allvar.

Kära du, det finns knappt några barn som dör av näringsbrist i Sverige!!! Jag tror verkligen att det bara blir en enorm stress både för dig och Alice runt allt som har med mat att göra om du tänker så mycket på näringsinnehållet varje dag. Hon är säkert inte det enda barnet i Sverige som vägrar gröt och välling...
Att du skulle låta det gå så långt att hon skulle må dåligt tror jag inte en sekund på, du är ju en oerhört engagerad mamma. Men för ditt eget bästa tror jag verkligen att du borde ta alla dessa råd och rekommendationer med en nypa salt vännen!

Det viktigaste är ju att de får en lagom varierad kost. Självklart kan de äta det mesta, dvs bönor också men i lagom mängd.

Prova haricots verts, de är mjuka och långa så hon kan hålla de själv t.e. Koka i vatten och stek sedan lätt i lite smör med kanske lite muskatnöt för smakens skull.

Massvis med grönsaker som du kan koka som långa tagliatelle (använd potatisskalaren och gör långa tunna "pasta" av morötter, zucchini, gurka...).
Jag tror verkligen att det har blivit en ond cirkel med maten då hon förmodligen känner din stress över att hon inte äter osv.
Det är ingen katastrof om hon inte för i sig 8 mg järn varje dag.
Google är bra för mycket men man skapar lätt en hysteri kring det mesta. Jag kommer ihåg att min onkolog sa som första grej till mig "googla inte för du kommer att dö fler än en gång...", det var lite ironiskt men han hade helt rätt!!!
Därför är jag väldigt försiktigt med alla rekommendationer, och förutom att inte alls ge honung pga förgiftningsrisken så har jag inte följt någonting slaviskt.

Jag vet att du bara vill göra det rätta, men det gör du redan med den enorma kärlek och engagemang du ger Alice, försök att lita på ditt eget omdöme och magkänslan, ge det som fungerar för er och ta inte alla rekommendationer på största allvar. Jag lovar att livet blir lättare då, och tro mig, det lärde jag mig den hårda vägen.

Kram!

Lelle, ett tips till: paltbröd är fullt med järn.

För snabb... Titta också på brabarnmat.se det finns intressanta recept!

Då önskar vi dig en härlig resa till Skåne vännen!

Kram

Lelle, jag vet att du skriver att det inte är en stress eller en oro, men det är det enda som genomsyrar dina inlägg vännen. Att du ens oroar dig över att Alice skulle kunna dö i näringsbrist visar ju att du är orolig angående detta! Jag är absolut ingen expert på något sätt, men jag tror att roten till många av era bekymmer ligger i att du förmedlar så mycket oro och stress utan att förmodligen vara medveten om det. 

Får jag fråga dig om du själv tycker att det är roligt med mat? Gillar du att laga mat t.e eller ser du mest det som en nödvändigt ont?
För jag tror att det allra viktigaste är inte att checka varje kväll att idag har mitt barn fått i sig exakt de RDI av alla näringsämnen hon behöver, men att ge barnet matglädjen. Kära du, det finns inte många barn i Sverige eller i andra länder som får dina dagliga RDI intagen av alla näringsämnen varje dag! Från att inte äta exakt den mängden som "rekommenderas" (igen det är en rekommendation, inte någon exakt vetenskap) till att dö av näringsbrist finns det en gigantiskt steg!!!

Tänk t.e att människor som är födda runt medelhavet lider ofta av den lätta formen av Thalassemi, som är just järnbrist. Jag har den t.e, då min pappa är född i Algeriet och det är jättevanligt runt Medelhavet. Det är en genetisk förändring av hemoglobinet. I den svåra typen kan man faktiskt dö, men den är oerhörd sällsynt och igen den är GENETISK. Alltså finns det ingen chans om ingen av er härstammar från Medelhavets område att Alice skulle ha på något sätt fått den. Och som jag skrev, jag har den, den har aldrig gett mig några som helst symptom....det enda jag gör två gånger per år när jag känner mig lite tröttare än vanligt är att ta en kur Blütsaft, alltså inget som är speciellt betungande...Annars är det ingenting jag någonsin märker av...

Vad jag försöker säga är att du måste verkligen sluta oroa dig för allt. Om jag kommer ihåg väl var du också oerhört orolig för PSD, och jag förstår dig men jag tror att du drar det ett steg för långt och att du gör ditt och Alices liv mer komplicerade än det behöver vara. Barn känner av så mycket mer än man tror. Jag blir bara så ledsen när jag läser dina inlägg för det känns som den oro och onödig stress du skapar gör att du missar så många härliga stunder, som blir en pinna i stället. Förstår mig rätt, jag är bara en nybliven mamma som försöker göra sitt bästa, ingens expert eller någon som tror sig veta bättre, men jag blir väldigt berörd av eran situation och vill hjälpa till på mitt sätt. Och jag söver vad jag tycker. Du kanske inte alls håller med, men vi är uppenbarligen tre stycken som tycker att dina inlägg genomsyras av oro, stress och nästan panik. Vi må ha fel alla tre, men det kanske skulle vara värd att du stannar av, andas och tar lite avstånd från allt du läser. Igen, det är rekommendationer, inga vetenskapliga sanningar.

Som vsg skrev, så är välling en svensk påfund, och gröt finns det många länder som inte har...Inte dör deras barn av näringbrist.

Din första reaktion när jag nämnde bönor var att direkt se ett annat problem: klarar deras mage av det?
Det är det jag menar, du verkar fokusera på det sämsta som kan hända. Och tro mig, jag vet, min man brukar alltid säga till mig att jag är en negativ person, för att jag gärna vill veta vad är det sämsta som kan hända. Men för mig är det att vara realist. Så jag förstår hur du tänker, men av egen erfarenhet kan jag säga att livet blir så mycket enklare när man inte alltid tänker på vad är det sämsta som kan hända? Händer det så lyckas man lösa det på något sätt, men åtminstone har man inte tappat en massa energi på att funderas på vad gör jag om det händer...

Det kanske är min kultur som kommer upp, att jag är uppvuxen i ett land där man är van att ifrågasätta och ta det mesta med en nypa salt (på gott och ont). Och jag förstår också att när man som vi har kämpat så länge och hårt för att få våra efterlängtade barn så är det lätt att bli ängslig och nästan inte våga göra något av rädsla för att göra fel. Men då förlorar vi bara den underbara tiden med våra små.

Snälla, ta inte detta inlägg på fel sätt. Jag är bara genuint orolig över den press och stress du verkar lägga på dig själv. Var lite snäll mot dig själv. Du är en fantastisk mamma, du älskar din dotter och vill hennes bästa. Men du behöver inte lägga så mycket press på dig. Sunt förnuft räcker långt. Att barn, som är älskade och efterlängtade dör i näringsbrist i Sverige idag, det händer inte.

Stor kram