Sira skrev 2015-09-14 16:52:23 följande:
Tack igen!
Jo, jag fick det även förra gången men då var det lätt/måttlig och jag fick egentligen inte reda på det förrän när jag läste journalen. Det var bara precis sista veckan som jag fick blodtryck upp mot 150/100 och på bf-dagen tror jag att jag hade +1 i urinen så min bm gjorde en hinnsvepning som satte igång det hela. Enda åtgärden de gjorde var att förlossningsläkaren var inne ett par gånger under förlossningen och kollade reflexerna och sen på BB kollade de mitt blodtryck så att det gick tillbaka till normalt. Jag behövde inte blodtryckssänkande och det hände egentligen aldrig något. Från den förlossningen har jag positiva minnen.
Den här gången började blodtrycket stiga tidigare och de började misstänka att det var på gång ett par veckor innan bf. Jag gick på ganska många extrakoller, sista veckorna var jag inne två ggr i veckan och kollade blodtrycket. Min bm gjorde hinnsvepning och skickade mig till läkare för att jag skulle bli igångsatt. Då var blodtrycket högt, +3 i urinen och dessutom lätt förhöjda levervärden så jag blev inlagd och skulle blivit igångsatt under dagen/kvällen. Dock hade de fullt på förlossningen samtidigt som medicin fick ner blodtrycket så jag skulle få vänta till morgonen. Vaknade på natten och hade skyhögt blodtryck samtidigt som jag skakade i hela kroppen så jag fick magnesium för att inte börja krampa. Mycket obehagligt! Magnesiumet gjorde att det kändes som om jag brann upp inifrån. De tog hål på hinnorna för att sätta igång förlossningen men tillsammans med fostervattnet kom det en massa blod och därför blev det katastrofsnitt. Jag var sövd under tiden. Det är först nu jag börjar förstå hur sjuk jag var. Jag tänkte att det var normalt att inte må sådär jättebra som höggravid och med ett barn till att ta hand om. Det kom ju så gradvis också, hade det varit från ena dagen till den andra hade jag ju känt mig jättesjuk...
Vad konstigt att de skickade hem dig med hf och när de dessutom höll på med en igångsättning. Hur lång tid tyckte du att det tog innan du kände dig återställd från havandeskapsförgiftningen? Jag ska på en koll igen snart för att se att blodtrycket håller sig bra men annars tycker jag att jag känner mig fysiskt ganska återställd eller på rätt väg åtminstone.
Usch, förstår att du behöver bearbeta det hela. Min låter mer som din första men levern var påverkad och jag hade +3 när de satt igång det första gången. Eftersom inget hände så kom läkaren in i mitt rum och berättade att det fanns tre alternativ:
Snitt, att fortsätta igångsättningen men de hade ju nästan gett mig maxdos så det trodde de inte på själva, eller åka hem och komma på kontroll dagen efter. Jag valde att åka hem, var inte redo för snitt och kände att jag vill ge kroppen en chans. Men när jag kom hem hade jag fortfarande värkar och vid sju på kvällen åkte vi in igen efter att jag ringde och berättade att jag hade fått en blödning. Ja, du vet hur det är med ÄD, man vill verkligen inte riskera minsta saken!
Dock släppte de mig inte bara så där, de hade stenkoll på mig.
När jag väl var inne på lördag kväll fick min man en madrass för att stanna hos mig, och jag fick bricanyl och morfin för att sova och orka dagen efter.
Jag kunde inte äta, var inte törstig och försökte jag kom det upp. Då insåg jag att njurarna mådde inte alls bra, men det kom ju igång och jag tänkte inte mer på njurarna..
Men precis som för dig kom läkaren in flera ggr och jag märkte att det var en högre risk för komplikationer men BM och undersköterskan var helt fantastiska och lustgasen gjorde sitt. Så allt gott till slut, men jag fick en kateter efter förlossningen och på morgonen hade jag kissat mängder...
Jag kunde knappt sitta ner de tre första dagarna (men jag sprack inte, fick bara två stygn), men annars mådde jag bra. Det enda jag tyckte var läskigt var att jag gick ner 23 kg på 10 dagar utan att göra något. Det blev jag orolig över (har dåliga minnen av att tappa vikt fort...) men det stabiliserade sig.
Hoppas verkligen att du får tid och bra stöd att bearbeta alltihop.
Kram