Vi som fått barn efter IVF/ÄD 2014/2015

Ettårskontroll idag och vaccinering. Stackars liten. Två sprutor Gav alvedon redan på Bvc (vis av erfarenhet med storasyster) och lite ersättning och sen somnade hon i vagnen på väg hem fastän hon redan hade sovit en timme på morgonen. Har sovit i snart 3 timmar till nu. Får se hur kvällen blir!

Hoppas att ni har en bra dag alla

Kram

Just nu mår jag inte så bra om jag ska vara ärlig. Jag tror att allt med förlossningen till slut kommit ikapp mig. Jag har haft första samtalet med psykologen och jag har även haft återbesök hos förlossningsläkaren som beslutade om snittet och även genomförde det. Hon kunde svara på frågorna jag hade och det var ett bra besök men jag känner mig helt dränerad nu och vill bara gråta. Det funkar ju inte riktigt när jag är själv med barnen men jag har svårt att hålla tillbaka tårarna t o m när de är med. Läkaren sa något om att hon förstod att det var en hemsk upplevelse och att jag var rädd och så men grejen är att alla mina känslor var helt avstängda under tiden så när jag sa att jag inte upplevde det som hemskt såg hon väldigt förvånad ut. Jag fick förklara hur jag menar, det låter nog konstigt men hoppas ni kan förstå. Jag var så fokuserad på det som hände så jag hann varken tänka eller känna nånting egentligen. Men tre tankar kom. Den ena var när de körde mig till operation. Jag kände inte henne röra sig i magen då och tanken att det kanske inte skulle gå bra, att vi skulle förlora henne kom. Men jag kände inget för den känslan var för stor att ta. Precis när vi kom in till operation kände jag henne igen och då visste jag ju att det fanns hopp, att hon levde fortfarande. Känslan till den tanken; att vi kanske skulle förlora henne, kom till mig med full kraft för bara ett par dagar sedan och nu tänker jag på det hela tiden och skulle egentligen kunna låta tårarna rinna oavbrutet. Skulle nog behöva göra det också men som sagt, det finns inte riktigt möjlighet till det. Jag har inte flera timmar för mig själv om dagarna och det blir väldigt konstigt för en treåring om mamma är ledsen hela tiden. Det funkar inte helt enkelt. Så det kommer att ta lång tid det här. Ibland känner jag att jag överdriver, så farligt var det väl inte, allt gick ju bra. Men samtidigt förstod jag inte hur sjuk jag var utan det har jag också förstått lite pö om pö nu i efterhand och det är väl först nu som jag verkligen börjar inse att jag faktiskt var väldigt sjuk. Inte bara lite vanliga graviditetsbesvär utan att jag mådde riktigt dåligt, på riktigt liksom.

Men när jag tänker tillbaka på vad som hände under igångsättningen och till jag sövdes så finns det inga känslor alls med så den upplevelsen var inte hemsk just då utan först nu i efterhand och när jag läser journalen. Det känns märkligt. Upplevelsen i sig känns neutral på nåt konstigt sätt.

Jag läser allt ni skriver men just nu har jag inte energi att kommentera. Jag hoppas ni förstår.

Hur är det med er idag? Här är jag lite trött. Hade dejt igår. Var ute och åt och drack gott med maken. Så mysigt Känner mig nykär!

Vilket engagemang du har i hundarna Irma! Wow Hur mår ni idag?

Hur mår Adam Johjen? Jobbigt med förkylning.

Kram

Tack snälla ni för omtanken allihopa! Jag tror att det som blir svårast att komma över och som jag nog alltid kommer att sörja är att jag missade hela förlossningen. Från att beslutet om snitt togs och till operationen påbörjades tog det åtta minuter, och då var jag ju redan sövd. Jag hade sett fram emot och förberett mig för en förlossning och så var det bara plötsligt över. Det som jag känner nu är ju egentligen bara de känslor som skulle kommit då men trycktes undan, omedvetet. Och att få insikten att ens barn kanske inte kommer att klara sig eller kanske inte ens lever längre är en väldigt stark känsla.

Vsg: Min man gör vad han kan för att ge mig tid för mig själv. Men du vet ju också hur det är med två små och där den ene jobbar heltid... det blir helt enkelt inte mycket dötid över... 

Bell: Ja, jag tycker också det kan hjälpa mycket att skriva ner det och att prata om det så det är skönt med psykologen, även om hon är ganska speciell... Men hon säger en hel del kloka saker så jag tror det är bra att gå till henne. 

Johjen:Tack!

Irma: Jag har varit med om nästan exakt samma fast det var inte jag som var sjuk utan en som står mig väldigt nära. Efter ett år med behandlingar och cancern var borta kände jag att jag var nära gråten men motade bort det med "men nu kan jag ju inte gråta, nu är han ju frisk!" Så jag tryckte undan det ett halvår till så du förstår ju hur det gick... Ett misstag jag helst aldrig gör om. Så jag håller helt med dig om vikten av att bearbeta!

Va duktig du är med hundklubben!! Man får stänga öronen för de som är negativa helt enkelt även om det är lättare sagt än gjort

Vi var ute och åt trerätters igår och hade barnvakt. Så det behöver inte vara så svårt Supermysigt! Bestäm att ni hittar på nåt en gång i månaden kanske? Ansvarar för varsin gång? Så fallet inte allt på dig

Kram

Hej!

Framme i vår vackra huvudstad och efter en god middag på stan ligger vi nu alla på hotellrummet och myser. Adam sover och somnade så fint och vi får se hur natten blir.. Han är fortfarande förkyld men helt ok, lite hostig och snorig men verkar inte farligare än så. Han har varit fantastiskt duktig på uppresan och vi behövde bara stanna en gång men då stannade vi i en timma så vi hann äta och röra på oss ordentligt. Imorgon ska vi strosade genom stan, kanske shoppa lite, äta lunch på något trevligt ställe och kanske besöka Skansen.. Det blir som det blir och det blir säkert jättebra!

Låter underbart med dejt Villsågärna! Det måste vi också ha snart? Lägger barnvakten barnen då också?

Kram till er alla!

Hur är det med er tjejer? Kram

Tack bra, själv?

Hade en kanon helg i Stockholm och allt gått bra. Satsade på att äta en rejäl lunch ute och sen bara ta något lättare innan vi gick tillbaka till hotellet strax innan Adam skulle sova. Hann med lite shopping också så jag är uppdaterad inför jobbstart. Känns overkligt att börja jobba igen och ska redan in på onsdag /torsdag för överlämning av min vikarie..

Idag har vi fixat här hemma och jag har varit och ridit en sväng på eftermiddagen. Imorgon tänkte vi besöka öppna förskolan, får introducera sambon nu när han snart är hemma själv med Adam.

Jag tror att Adam klarat övergång till vintertid bra, blir ju lite si och så med sovtider under helgen och i natt sov han 11 timmar i sträck från 19:30 till 06:30.. Hoppas det håller i sig!

Kram

Hej alla!

Behöver lite stöd, råd och tips här ikväll från folk som lyckats med Ä.D...
Efter sju misslyckade IVF-försök så bestämde vi oss för äggdonation och genomförde en sådan utomlands förra tisdagen då jag fick tillbaks två stycken blastocyster eller embryon (5 dagar gamla).
Jag och sambon min träffades "sent här i livet" och jag skulle fylla 41 det året vi satte igång med IVF-cirkusen. Nu fyller jag 45 om ett par månader och som i förstår sätts allt mitt hopp nu till denna äggdonation.
Ingen av oss har barn sedan tidigare. Inte helt lätt med alla tankar som snurrat/snurrar i skallen i stil med att jag inte blir den "riktiga" mamman, "vad ska barnet/barnen säga och tycka om mig den dagen vi berättar", "jag och mannen i mitt liv kommer aldrig att få något barn som är en genetisk blandning av oss två" etc.etc. Men samtidigt så är detta den chansen vi har att bli föräldrar och någonstans så vet jag att jag kommer att känna mig som en "riktig" mamma den dagen ja plussar och allt kommer att falla på plats på bästa och lyckligaste sätt och vis . Men ja, det är en känslomässig berg-och dalbana.

MEN väntan tills man kan testa om det tagit sig är som ni alla vet inte helt lätthanterlig...Nästa tisdag är dagen D så det är alltså en vecka kvar. Har i stort sett känt något av en mensliknande värk, men i "låg dos", någon gång under alla dagar sedan vi fick insatt de två embryona, men nu på e.m. idag har det känts JÄTTEMYCKET, som jobbig mensvärk och även lite i ryggen. Jag tar otroligt mycket Lutinus=4 st!!! på morgonen och 4 st!!! på kvällen=kletigt värre ; ), och kanske kan detta framkalla denna typen av värk. Tar även 1x2mg Progynon på morgonen och likadant på kvällen. Samt 1x5mg Prednisolon på morgonen. Och så 2x5mg Folsyra på morgonen. När jag var på toa (ursäkta detaljerna) för en stund sedan så tyckte jag att de Lutinusspår jag såg var en aning orangefärgade och ja, började såklart genast tänka att MENSEN är på gång  Det FÅR den bara inte vara och nu undrar jag om man kan ha såhär ont trots att det inte är mensen som är på gång, utan något positivt??!!?? Det är alltså dag 8 idag som jag ruvar på de små liven (vilka nu är 13 dagar).

Snälla, snälla, skriv några rader!!! Vet inte vad jag ska tro och känna...Tänker på detta hela tiden nu. Några tårar föll  för en stund sedan, men det är ingen idé att gråta. Blir bara värre.

Och så undrar jag en annan grej: Jag har extremt känslig hud nere vi häcken även i vanliga fall, men nu då jag tar så mycket Lutinus så har jag binda på mig varje dag och detta sliter ju såklart ännu mer på huden. Tror ni man kan ta Bepanthensalva och smörja lite? Eller vilken salva kan man använda utan risk? Läste någonstans att det ej var bra med Bepanthen vid eventuell graviditet....

/Bonifacio

 

Inte alls orolig för min kärlek för barnet/barnen OM det nu skulle gå vägen ????, men lite orolig för barnets/barnens kärlek till mig....Kram