lelle75 skrev 2015-09-23 20:37:46 följande:
Jag har läst den och även alla andra böcker om sömn. Mitt råd till dig är att börja i tid, så fort som möjligt. Ju längre man väntar desto svårare blir det. Glader som var med i denna tråden tidigare hade ju samma problem med sömnen men så plötsligt en dag så löste det sig och hennes bebis sov hela natten. Jag gick väl och väntade på den dagen men den har fortfarande inte kommit. Bvc tror att de mammor som "vill för mycket " får barn som får problem med mat och sömn. Och ja Alice har ju både och nu så det beror ju säkert på mig då, men vet ju inte vad jag ska göra åt saken. Just nu är det riktigt förfärligt illa med både mat och sömn, känner mig alldeles uppgiven. Hade ni sett all mat som erbjöds ikväll så hade ni skrattat, typ ett julbord fullt med godsaker, bland annat hemmagjorda avlånga "köttbullar" så hon kunde hålla själv. Der var inte mycket hon fick i sig tyvärr. Mellisen som var yogurt med jordgubbspure började hon först att sluka i sig med god aptit men sen plötsligt så ville hon inte ha mer. Ser inget mönster i hennes beteende och det känns bara helt omöjligt att förstå. Kanske så enkelt att en tand stör henne och dessutom är hon väldigt trött.
Vi har också märkt att hon blir väldigt röd om kinderna innan hon ska sova, ngn som vet varför?
Kram
Konstig BVC så klart att det inte är ditt fel eller någon annans heller för den delen. Jag menade så klart inget illa, förlåt om det verkade så.
Min största skräck är att Douglas ska gråta sig till sömns ett par ggr under utvecklingsfaser har han blivit helt otröstlig och gråtit och snyftat och hulkat, gråter nästan själv då för jag tycker så synd om honom.
Jag läser själv somna utan gråt och tycker den är vettig och väldigt human så det var menat som ett tips men jag visste inte att du redan läst den.
Jag har sedan jag läst boken insett att jag påverkats av andra mammor i min närhet som inte är speciellt amningsvänliga och även min svärmor som inte kunnat amma själv och de tycker att jag är helt manisk med amningen och att jag borde slutat för länge sedan.
Jag och Douglas trivs bra med att amma och då vi samsover så vaknar jag direkt när han börjar vakna och lägger honom till bröstet och det känns som jag sover hela natten nästan. Däremot har jag problem med att musklerna är svaga, är stel och kan knappt gå på morgonen och det är jobbigt att inse att kroppen tagit stryk av graviditeten även om Douglas är värd varje krämpa.
Hoppas att din vardag blivit lite enklare när du fått lite hjälp.
Kram
