Anonym (Svimmade)

Äldre 15 Jan 13:33

184 svar

Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!

Jag måste få lite synpunkter för jag vet varken ut eller in...

Igår var jag ute på stan när jag plötsligt började känna mig konstig. Nästa sekund är jag på marken och en hel drös människor står lutade över mig. Jag hade svimmat och varit avsvimmad i några minuter. Jag minns inte vem jag är och det är läskigt. En man hjälper mig att åka till en akutmottagning i närheten. Jag är förvirrad men kommer på att jag måste smsa min pojkvän vad som hänt. Han är på fest och han ringer upp men jag kan inte svara pga sjukhus.

Får sedan träffa sjuksköterskor och läkare, de kommer fram till att jag har vätskebrist och lågt blodtryck, får gå hem. Smsar min pojkvän igen, att jag är ok. Inget svar. Smsar igen att jag nu är hemma. Inget svar. Ringer då upp honom. Han säger att det är skönt att jag mår bra och att han har varit så orolig (konstigt att man inte svarar på sms då?). Han frågar om jag vill att han ska avbryta festen och komma hem, jag är förvirrad och chockad fortfarande och säger att han får bestämma själv men att läkaren sa att jag inte fick vara ensam. Han säger då typ skönt att du mår bättre, jag stannar nog inte så länge, måste gå nu hejdå! Jag blir ledsen och säger att jag är rädd, han säger att han måste tillbaka till festen, jag blir sur och lägger på i örat på honom. Sen kollar jag på tv i soffan, sover lite, och det går fyra timmar. Kollar då min mobil och det att den inte har täckning! Fixar det och väntar på min pojkväns oroliga sms. Nada. Inget alls. Jag smsar och frågar hur han har det. Han säger då att det är roligt, de har precis ätit och nu ska de ha qiuz. Jag blir arg och frågar varför han inte hört av sig. Han ringer då och säger att jag sa ju att jag mådde bra, och då trodde han på mig. Jag blir ledsen att han inte bryr sig mer. Han säger att han verkligen vill stanna på festen, frågar om det är okej. Jag fräser åt honom och lägger på.

Två timmar senare kommer han hem. Jag har då haft minnesluckor och är rädd, han är full och frågar om jag vill ha te. Jag säger att jag känner mig sämre och undrar om vi ska åka in till sjukhuset. Han blir sur och säger att det kan inte han avgöra! Jag känner mig hjälplös och att jag överdriver, vi åker inte in.

Jag frågar varför han inte hörde av sig på fyra timmar för att kolla att jag var okej, han säger att jag hade ju redan sagt att jag mådde bra, varför säger jag det om jag inte gör det?! (Jag har på riktigt inget minne av att jag sagt att jag mår bra, men får väl lita på honom). Vi bråkar och han säger dels att han önskar att han hade stannat på festen, dels att han önskar att han hade åkt hem, att han ångrar sig, var egoistisk som bara tänkte på sig själv etc. Jag tycker att han säger emot sig själv, men efter ett tag verkar han uppriktigt ångerfull. Han sover på soffan, vi har inte pratat sedan dess.

Detta var igår. Han är borta nu, men kommer hem om cirka en timme. Vad ska jag säga? Är det okej att bete sig som han gjort? Överdriver jag? Borde jag bara ha bett honom att höra av sig och kolla att jag är okej? Är det okej att bara strunta i sin flickvän och stanna på festen när hon har varit på akuten? Vad tycker ni?

Jag är 27, han 33, vi bor ihop och har varit tillsammans i sex år.

Anonym (essie)

Äldre 17 Jan 21:07

#141

Johan75 skrev 2015-01-17 15:28:20 följande:

Ja, själv anser jag det vara en ganska stor grej om man tappar medvetandet några minuter - oavsett orsak. Om det sedan även förmedlas att personen är rädd samt att läkaren inte rekommenderar att hon ska vara ensam, då börjar jag faktiskt undra vilken syn man har på sitt parförhållande och vad man ska betyda för varandra ifall man väljer öl och quiz med kompisarna istället för att åka hem.

Visst är kommunikationen viktig, det håller jag fullständigt med om, men samtidigt så förväntar sig även människor att den partner man har även själv ska vilja saker gentemot en själv. Jag känner en stor ömhet inför min partner som gör att jag inom mig själv VILL vara hos henne om hon mår dåligt. Givetvis kommer det påverkas av en massa andra faktorer som hur långt borta man är, hur illa hon mår, hur allvarligt det är, hur viktigt den sociala tillställningen är, och så vidare - men i TS berättelse så känner jag att hon med råge uppfyller de kriterier jag anser vara tillräckliga för att jag dels skulle känna ett stort ansvar att ta hand om henne och vara ett stöd, dels att jag inte skulle VILJA vara kvar på festen.

Jag tycker inte det är så stor grej att svimma, har själv svimmat pga blodtrycksfall just eftersom jag har lågt blodtryck. Hamnade dock inte på akuten då det inte var så farligt.
Han frågade ju dock om han skulle komma hem, sen kan man säga vad man vill om hans tolkning av det hon sa till honom då men jag tycker ändå att det hela förstoras upp lite väl. Jag skulle själv inte bli sur för det helt enkelt. Att jag hade svimmat tycker inte jag är skäl nog att förväntas mig att min kille måste komma hem genast. Om jag t.ex. hade svimmat hemma och inte bland folk så hade det ju säkerligen inte slutat med akutbesök utan kanske ett besök på vårdcentralen, max. Man åker väl inte in till akuten för att man svimmat, eller? Jag förstår alltså att andra ringer en ambulans när någon svimmar på gatan, man kan ju inte vet om personen drabbas av något sjukdomsfall. Som jag skrev i något annat inlägg; vi tycker olika helt enkelt, inget mer med det.

molly50

Äldre 17 Jan 21:17

#142

Anonym (essie) skrev 2015-01-17 20:57:20 följande:

Nej och det förstår jag (att hon inte kommunicerade på ett bra sätt just då) men jag tycker det är att verkligen överreagera att bli så pass sur för en sån sak, det var ju faktiskt inget allvarligt. Jag tycker bara inte det är så stor grej. Hon förväntade sig något av honom som hon inte lyckades kommunicera, blir sedan sur när han inte ger henne det för att han inte uppfattade situationen på samma sätt. Inte något konstigt om hon blir lite ledsen men att reagera som hon gör tycker jag bara är överdrivet. Men men, vi är alla olika och man får tycka olika.

Jag tror att hon reagerade så för att hon hade trott att hennes pojkvän skulle vilja komma hem av egen fri vilja när han fick veta vad som hade hänt.
Att han valde att sätta en fest före henne i det läget sårade henne nog mer än att han missuppfattade vad hon sa.

Mattias och Hannah.

Anonym (Anna)

Äldre 17 Jan 23:56

#143

Du vet hur förvirrad och rädd du var och om han vetat det hade han nog åkt hem. Men nu hörde han det du skrev och sa ; att du var ok och att han fick bestämma själv om han skulle stanna.

Du kanske också har missat att uppfatta nån vän som behövt dej för att du inte kunnat läsa deras tankar. Det är svårt, särskilt på telefonen. Var tydlig med dina behov en annan gång innan du blir ledsen för att han inte uppfyller dem.

Jag lever inte i en kall värld men i min värld säger man till om man behöver hjälp så att den andre förstår. (Är man i samma rum är det förstås lättare att läsa av kroppsspråk och röst ).

Anonym (.....)

Äldre 18 Jan 00:26

#144

Undrar fortfarande vad läkaren sa när du kom dit för andra gången?

Undrar också om du åkte till akuten även den gången?

Det är detta som får mig att tänka att du är lite väl överdramatisk. Du har blivit undersökt och vet att det bara var lågt blodtryck och vätskebrist, helt ofarligt.

Anonym (Anna)

Äldre 18 Jan 11:01

#145

Anonym (Ingen kärlek) skrev 2015-01-17 17:57:03 följande:]Så avtrubbade för andra och uppe i sig själva är folk alltså. Hur kan man leva i ett förhållande där man är så oviktig? Värderar man sig själv så lågt att man helt lugnt bara accepterar att ha roligt med kompisar går före när den partner man påstår sig älska hamnar på akuten? Nu var det inte farligt i det här fallet men spelar det verkligen någon roll?

Jag tycker synd om er Så dåligt med omtanke där man inte ens tycker det är konstigt att partnern inte verkar oroa sig alls. Att vara så betydelselös för sin partner, det är inte kärlek. [/quote]

Men nu var ju ts i tryggt förvar hemma när hon sa att han fick bestämma själv. Hon hade tidigare smsat att hon var ok. Akuten i sej är inte tecken på att det är allvarligt , det är vad läkaren på akuten kommer fram till som avgör det. Lågt blodtryck kommer ts att ha nästa vecka och nästa månad också , vätskebrist åtgärdas med att dricka.

Jag skulle oroa med om min man ringde från akuten men om han sen ringde och sa att h han var ok och jag kunde fortsätta med det jag gjorde så skulle jag sluta oroa mej och lita på det han sa. Men om han ville ha hem mej så skulle jag komma som en blixt!

Man mäter inte kärlek i antal uppoffringar .

Anonym (eeh)

Äldre 18 Jan 11:18

#146

Anonym (Anna) skrev 2015-01-18 11:01:27 följande:

Anonym (Ingen kärlek) skrev 2015-01-17 17:57:03 följande:]Så avtrubbade för andra och uppe i sig själva är folk alltså. Hur kan man leva i ett förhållande där man är så oviktig? Värderar man sig själv så lågt att man helt lugnt bara accepterar att ha roligt med kompisar går före när den partner man påstår sig älska hamnar på akuten? Nu var det inte farligt i det här fallet men spelar det verkligen någon roll?

Jag tycker synd om er Så dåligt med omtanke där man inte ens tycker det är konstigt att partnern inte verkar oroa sig alls. Att vara så betydelselös för sin partner, det är inte kärlek. [/quote]

Men nu var ju ts i tryggt förvar hemma när hon sa att han fick bestämma själv. Hon hade tidigare smsat att hon var ok. Akuten i sej är inte tecken på att det är allvarligt , det är vad läkaren på akuten kommer fram till som avgör det. Lågt blodtryck kommer ts att ha nästa vecka och nästa månad också , vätskebrist åtgärdas med att dricka.

Jag skulle oroa med om min man ringde från akuten men om han sen ringde och sa att h han var ok och jag kunde fortsätta med det jag gjorde så skulle jag sluta oroa mej och lita på det han sa. Men om han ville ha hem mej så skulle jag komma som en blixt!

Man mäter inte kärlek i antal uppoffringar .

du missade helt att ts även sa: men att läkaren sa att jag inte fick vara ensam..
Hade min man sagt så, så hade jag åkt hem..

Anonym (Ingen kärlek)

Äldre 18 Jan 13:32

#147

Anonym (Anna) skrev 2015-01-18 11:01:27 följande:

Anonym (Ingen kärlek) skrev 2015-01-17 17:57:03 följande:]Så avtrubbade för andra och uppe i sig själva är folk alltså. Hur kan man leva i ett förhållande där man är så oviktig? Värderar man sig själv så lågt att man helt lugnt bara accepterar att ha roligt med kompisar går före när den partner man påstår sig älska hamnar på akuten? Nu var det inte farligt i det här fallet men spelar det verkligen någon roll?

Jag tycker synd om er Så dåligt med omtanke där man inte ens tycker det är konstigt att partnern inte verkar oroa sig alls. Att vara så betydelselös för sin partner, det är inte kärlek. [/quote]

Men nu var ju ts i tryggt förvar hemma när hon sa att han fick bestämma själv. Hon hade tidigare smsat att hon var ok. Akuten i sej är inte tecken på att det är allvarligt , det är vad läkaren på akuten kommer fram till som avgör det. Lågt blodtryck kommer ts att ha nästa vecka och nästa månad också , vätskebrist åtgärdas med att dricka.

Jag skulle oroa med om min man ringde från akuten men om han sen ringde och sa att h han var ok och jag kunde fortsätta med det jag gjorde så skulle jag sluta oroa mej och lita på det han sa. Men om han ville ha hem mej så skulle jag komma som en blixt!

Man mäter inte kärlek i antal uppoffringar .

Det är nog det jag mest reagerar på. Min man skulle överhuvudtaget inte varit kvar på en fest om jag meddelade att jag är på akuten. Inte jag heller. Jag skulle inte stanna på bröllop, kafferep, viktigt möte med chefen om jag fick besked om att min man hade råkat ut för något. SENARE kom besked om att det inte var farligt men då hade min man suttit bredvid mig eller i väntrummet när det kom.
Men då hör å andra sidan bägge till den typen som inte åker in för skitsaker. (Fast han skulle inte stannat på en fest om det gällt en mindre sak heller).

Anonym (Anna)

Äldre 18 Jan 15:34

#148

Akuten låter farligt men nu var det nu inget allvarligt visade det sej ju som tur var. Ts känner väl själv om hon slog i huvudet. Man får inte hjärnskakning utan att det känns i huvudet. Lite får man tänka själv och om hon inte fick vara ensam så kunde väl inte killen få bestämma utan måste komma hem?

Vi tycker olika, jag tycker inte man kan lägga ansvaret på någon annan att avgöra om man ska åka in till akuten igen eller om personen bör komma hem. Man vet bäst själv hur man mår och får vara tydlig helt enkelt enligt mej.

Jag har svimmat själv flera gånger och att svimma är inte farligt i sej. Ts verkar oroa sej mycket helt i onödan och om man vill till akuten så tar man en taxi och skyller inte på att ens kille inte vet om det behövs. Han hade ju druckit så han kunde ändå inte köra.

Vi tycker olika och jag ser inget samband mellan kärlek och att rusa hem till någon som säger att man får bestämma själv.

molly50

Äldre 18 Jan 17:33

#149

Anonym (Anna) skrev 2015-01-18 15:34:05 följande:

Akuten låter farligt men nu var det nu inget allvarligt visade det sej ju som tur var. Ts känner väl själv om hon slog i huvudet. Man får inte hjärnskakning utan att det känns i huvudet. Lite får man tänka själv och om hon inte fick vara ensam så kunde väl inte killen få bestämma utan måste komma hem?

Vi tycker olika, jag tycker inte man kan lägga ansvaret på någon annan att avgöra om man ska åka in till akuten igen eller om personen bör komma hem. Man vet bäst själv hur man mår och får vara tydlig helt enkelt enligt mej.

Jag har svimmat själv flera gånger och att svimma är inte farligt i sej. Ts verkar oroa sej mycket helt i onödan och om man vill till akuten så tar man en taxi och skyller inte på att ens kille inte vet om det behövs. Han hade ju druckit så han kunde ändå inte köra.

Vi tycker olika och jag ser inget samband mellan kärlek och att rusa hem till någon som säger att man får bestämma själv.

TS skrev att hon var chockad och förvirrad efter att ha varit avsvimmad.
Då kan man kanske tänka sig att hon inte kommunicerade riktigt klart och tydligt.
Dessutom hade hon väl sms:at honom från akuten men han hörde inte av sig till henne på flera timmar.
Men hur det än var med den saken så tror jag att det som gjorde TS mest besviken var att hennes kille verkade tycka att festen var viktigare än henne.
Även om hon sa till honom att han fick välja om han skulle komma hem eller inte så borde han ha velat komma hem,av eget intresse,för att se hur hon mår.
Det hade både jag och min man gjort för varandra.
Ingen fest är så viktig att vi skulle strunta i varandra om någon av oss skulle hamna på akuten.

Mattias och Hannah.

Läs vad som står och inget annat

Äldre 18 Jan 19:01

#150

Anonym (Anna) skrev 2015-01-18 15:34:05 följande:

Akuten låter farligt men nu var det nu inget allvarligt visade det sej ju som tur var. Ts känner väl själv om hon slog i huvudet. Man får inte hjärnskakning utan att det känns i huvudet. Lite får man tänka själv och om hon inte fick vara ensam så kunde väl inte killen få bestämma utan måste komma hem?
Vi tycker olika, jag tycker inte man kan lägga ansvaret på någon annan att avgöra om man ska åka in till akuten igen eller om personen bör komma hem. Man vet bäst själv hur man mår och får vara tydlig helt enkelt enligt mej.
Jag har svimmat själv flera gånger och att svimma är inte farligt i sej. Ts verkar oroa sej mycket helt i onödan och om man vill till akuten så tar man en taxi och skyller inte på att ens kille inte vet om det behövs. Han hade ju druckit så han kunde ändå inte köra.
Vi tycker olika och jag ser inget samband mellan kärlek och att rusa hem till någon som säger att man får bestämma själv.

Förstår du verkligen inte alls? Älskar man sin partner o e mån om att denne mår bra då VILL man träffa vederbörande, speciellt när/om man hamnar på akuten, att de sen ej vart allvarligt hör sig ju inte hit. Det handlar helt sonika om att BRY SIG.

Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!

INNEHÅLL