• Anonym (Svimmade)

    Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!

    Jag måste få lite synpunkter för jag vet varken ut eller in...

    Igår var jag ute på stan när jag plötsligt började känna mig konstig. Nästa sekund är jag på marken och en hel drös människor står lutade över mig. Jag hade svimmat och varit avsvimmad i några minuter. Jag minns inte vem jag är och det är läskigt. En man hjälper mig att åka till en akutmottagning i närheten. Jag är förvirrad men kommer på att jag måste smsa min pojkvän vad som hänt. Han är på fest och han ringer upp men jag kan inte svara pga sjukhus.

    Får sedan träffa sjuksköterskor och läkare, de kommer fram till att jag har vätskebrist och lågt blodtryck, får gå hem. Smsar min pojkvän igen, att jag är ok. Inget svar. Smsar igen att jag nu är hemma. Inget svar. Ringer då upp honom. Han säger att det är skönt att jag mår bra och att han har varit så orolig (konstigt att man inte svarar på sms då?). Han frågar om jag vill att han ska avbryta festen och komma hem, jag är förvirrad och chockad fortfarande och säger att han får bestämma själv men att läkaren sa att jag inte fick vara ensam. Han säger då typ skönt att du mår bättre, jag stannar nog inte så länge, måste gå nu hejdå! Jag blir ledsen och säger att jag är rädd, han säger att han måste tillbaka till festen, jag blir sur och lägger på i örat på honom. Sen kollar jag på tv i soffan, sover lite, och det går fyra timmar. Kollar då min mobil och det att den inte har täckning! Fixar det och väntar på min pojkväns oroliga sms. Nada. Inget alls. Jag smsar och frågar hur han har det. Han säger då att det är roligt, de har precis ätit och nu ska de ha qiuz. Jag blir arg och frågar varför han inte hört av sig. Han ringer då och säger att jag sa ju att jag mådde bra, och då trodde han på mig. Jag blir ledsen att han inte bryr sig mer. Han säger att han verkligen vill stanna på festen, frågar om det är okej. Jag fräser åt honom och lägger på.

    Två timmar senare kommer han hem. Jag har då haft minnesluckor och är rädd, han är full och frågar om jag vill ha te. Jag säger att jag känner mig sämre och undrar om vi ska åka in till sjukhuset. Han blir sur och säger att det kan inte han avgöra! Jag känner mig hjälplös och att jag överdriver, vi åker inte in.

    Jag frågar varför han inte hörde av sig på fyra timmar för att kolla att jag var okej, han säger att jag hade ju redan sagt att jag mådde bra, varför säger jag det om jag inte gör det?! (Jag har på riktigt inget minne av att jag sagt att jag mår bra, men får väl lita på honom). Vi bråkar och han säger dels att han önskar att han hade stannat på festen, dels att han önskar att han hade åkt hem, att han ångrar sig, var egoistisk som bara tänkte på sig själv etc. Jag tycker att han säger emot sig själv, men efter ett tag verkar han uppriktigt ångerfull. Han sover på soffan, vi har inte pratat sedan dess.

    Detta var igår. Han är borta nu, men kommer hem om cirka en timme. Vad ska jag säga? Är det okej att bete sig som han gjort? Överdriver jag? Borde jag bara ha bett honom att höra av sig och kolla att jag är okej? Är det okej att bara strunta i sin flickvän och stanna på festen när hon har varit på akuten? Vad tycker ni?

    Jag är 27, han 33, vi bor ihop och har varit tillsammans i sex år.

  • Svar på tråden Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!
  • Anonym (överdrift)
    Kryddmix skrev 2015-01-20 10:03:02 följande:
    Är du läkare? Jag vill veta vad du grundar din tveksamhet på. För många läkare rekommenderar de som har tuppat av och blivit medvetslösa att inte var ensamma det närmaste dygnet ifall det händer igen. Oavsett anledningen. Vätskebrist och lågt blodtryck är kanske inte så farligt i sig men fallet som sker i samband med att man tuppar av kan vara. Och det tar ett tag innan man återhämtar sig helt. Så snälla Anonym... vad baserar du din tveksamhet på? Läs inte bara att hon har vätskebrist och lågt blodtryck. Hon blev MEDVETSLÖS. Om man blir medvetslös så har man all rätt att vara dramatisk och rädd. 

    Om detta hade hänt ditt barn, hade du känt likadant? Hade du skitit i ditt barn och fortsatt festa? Oavsett om ditt barn är 5 eller 17? Jag menar... det är ju trots allt "bara vätskebrist och lågt blodtryck". Ditt barn blev ju "bara" medvetslös och hade säkert inte ens behövt läkarvård. Som du säger.
    Jag är också mycket tveksam till att en läkare säger att patienten inte skall vara ensam hemma, men samtidigt skickar hem henne själv från akuten. Vi jobbar inte riktigt så. Ja, jag är läkare.

    Dessutom helt irrelevant att jämföra med en 5-åring. Jag tror du förstår varför.
  • Anonym (överdrift)
    molly50 skrev 2015-01-20 09:47:31 följande:
    Ursäkta mig,men vad vet du om hur min och min mans relation fungerar?
    Känner du mig?

    Vi talar också klarspråk med varandra. Tro det eller ej.
    Men vi tänker så att om någon av oss skulle hamna på akuten så vill vi,av eget intresse,åka hem (eller till akuten om man är kvar där) för att se hur den andre mår. För att vi bryr oss!
    Varför är det så konstigt?
    Jag tycker ärligt talat att det är sorgligt att man väljer att sätta sina egna nöjesbehov framför sin egen partners mående.

    Du är lite otydlig ibland när du talar om att "hamna på akuten". Egentligen verkar du mena "om någon av oss skulle svimma, vill vi av eget intresse..."

    Tidigare skrev du nämligen att det inte är akuten i sig som spelar roll, i och med att "det är en viss skillnad mot magkatarr och små sår och sådana saker. Att ens nämna sådana saker blir ärligt talat bara löjligt."
    (För de som faktiskt söker akut med smärtor som visar sig vara magkatarr är det inte löjligt att befinna sig på akuten, och de kan må minst lika dåligt som någon som svimmat och piggnat till).

    Vissa åkommor är alltså viktiga för just er att ni är tillsammans och stöttar varandra, medans andra saker inte spelar så stor roll. Är det då konstigt att många inte upplever just en svimning som en stor sak? Du springer inte hem till din man efter att han skurit sig i handen, men det kanske någon annan gör. 

  • Kryddmix
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 10:09:23 följande:
    Jag är också mycket tveksam till att en läkare säger att patienten inte skall vara ensam hemma, men samtidigt skickar hem henne själv från akuten. Vi jobbar inte riktigt så. Ja, jag är läkare.

    Dessutom helt irrelevant att jämföra med en 5-åring. Jag tror du förstår varför.
    Jag kan hålla med om att det är konstigt om läkaren skickade hem henne själv samtidigt som ts blev rekommenderar att inte vara själv. Men jag tar bara fakta från det som ts har skrivit. Jag "antar" inget, jag baserar allt på det som står skrivet. men det står inget att hon åkte hem själv. Däremot står det att hon blev rekommenderad att inte vara själv.

    Och självklart är det skillnad på en femåring och en vuxen, jag ville bara påpeka att oavsett ålder på ens barn så kommer många säkert tycka att det är självklart att man släpper allt och åker in till sjukhuset, hem eller var som för deras skull så varför inte göra det för sin partner? Familj.
  • Anonym (överdrift)
    Kryddmix skrev 2015-01-20 10:25:57 följande:
    Och självklart är det skillnad på en femåring och en vuxen, jag ville bara påpeka att oavsett ålder på ens barn så kommer många säkert tycka att det är självklart att man släpper allt och åker in till sjukhuset, hem eller var som för deras skull så varför inte göra det för sin partner? Familj.
    Vi har alla olika relation till sjukdomar, sjukhus och vad som är akut eller inte. En partner är ju en vuxen människa som vid många typer av sjukdom ändå klarar sig själv, efter att man i telefon konstaterat att h*n är ok och att den själv inte bryr sig om man kommer hem eller inte ("bestäm själv"). 
    Jag skulle släppa allt för mitt barn, men med min vuxna man kan jag ha en annan typ av kommunikation, och behöver inte sitta vid hans sida om han inte ens själv bryr sig om ifall jag är där eller inte. För mig är inte en svimning som behandlats på akuten något som man behöver bli så värst rädd, orolig, eller upprörd av. Inte för min man heller. Vid vissa andra tillstånd däremot hade jag antagligen varit snabbare med att ta mig till honom.
  • molly50
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 10:16:35 följande:
    Du är lite otydlig ibland när du talar om att "hamna på akuten". Egentligen verkar du mena "om någon av oss skulle svimma, vill vi av eget intresse..."

    Tidigare skrev du nämligen att det inte är akuten i sig som spelar roll, i och med att "det är en viss skillnad mot magkatarr och små sår och sådana saker. Att ens nämna sådana saker blir ärligt talat bara löjligt."
    (För de som faktiskt söker akut med smärtor som visar sig vara magkatarr är det inte löjligt att befinna sig på akuten, och de kan må minst lika dåligt som någon som svimmat och piggnat till).

    Vissa åkommor är alltså viktiga för just er att ni är tillsammans och stöttar varandra, medans andra saker inte spelar så stor roll. Är det då konstigt att många inte upplever just en svimning som en stor sak? Du springer inte hem till din man efter att han skurit sig i handen, men det kanske någon annan gör. 
    Jag tycker jag har varit ganska tydlig genom hela tråden.

    Vi kanske inte skulle åka hem från jobbet eller en fest om den andre bara var förkyld eller hade magkatarr.
    Men jag tyckte att det var ganska löjligt att jämföra förkylningar och magkatarrer med medvetslöshet.
    Jag har heller aldrig påstått att jag tycker att de som söker akutvård för sådana saker är löjliga.
    Man kanske mår riktigt dåligt och inte vet vad det är för fel.
    Och då är det aldrig fel att söka vård.

    Min man och jag vet var vi har varandra.
    Och om någon av oss skulle svimma (oavsett orsak) så skulle vi åka hem från festen,jobbet eller var vi nu är för att hjälpa den andre och se hur h*n mår.
    Ingen fest är viktigare än de vi älskar.

    Ja,vissa åkommor kanske man ser som värre än andra.
    Men jag har lite svårt att se hur man kan se en förkylning eller magkatarr som värre än medvetslöshet.
    Jag för min del tycker inte ens att det är jämförbart.
    Mattias och Hannah.
  • Anonym (S)
    Anonym (.....) skrev 2015-01-20 09:48:21 följande:
    Jag är mkt tveksam till att läkaren sagt så. Ts hade vätskebrist och lågt blodtryck. Det är så pass ofarligt att hon inte ens hade behövt läkarvård öht. (men alltid bra att kolla upp för säkerhets skull).

    Jag tror ts i sitt dramatiska tillstånd inbillat sig detta.
  • Anonym (överdrift)
    molly50 skrev 2015-01-20 10:45:45 följande:
    Jag tycker jag har varit ganska tydlig genom hela tråden.

    Vi kanske inte skulle åka hem från jobbet eller en fest om den andre bara var förkyld eller hade magkatarr.
    Men jag tyckte att det var ganska löjligt att jämföra förkylningar och magkatarrer med medvetslöshet.
    Jag har heller aldrig påstått att jag tycker att de som söker akutvård för sådana saker är löjliga.
    Man kanske mår riktigt dåligt och inte vet vad det är för fel.
    Och då är det aldrig fel att söka vård.

    Min man och jag vet var vi har varandra.
    Och om någon av oss skulle svimma (oavsett orsak) så skulle vi åka hem från festen,jobbet eller var vi nu är för att hjälpa den andre och se hur h*n mår.
    Ingen fest är viktigare än de vi älskar.

    Ja,vissa åkommor kanske man ser som värre än andra.
    Men jag har lite svårt att se hur man kan se en förkylning eller magkatarr som värre än medvetslöshet.
    Jag för min del tycker inte ens att det är jämförbart.
    Ja, det är väl just det att vi har olika referensramar. Du tycker det är löjligt att jämföra magkatarr med svimning, men jag tycker att magkatarr kan vara betydligt allvarligare än medvetslöshet. En magkatarr med kraftiga buksmärtor, ev kräkningar, ev så illa att det blir sår med akut blödning, är allvarligt.
    Att svimma vid tex hjärnskakning eller av vätskebrist behöver inte alls vara så allvarligt, utan allt som behövs är vila.
  • Anonym (Gnägga högst som gnägga bäst)
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 11:08:45 följande:
    Ja, det är väl just det att vi har olika referensramar. Du tycker det är löjligt att jämföra magkatarr med svimning, men jag tycker att magkatarr kan vara betydligt allvarligare än medvetslöshet. En magkatarr med kraftiga buksmärtor, ev kräkningar, ev så illa att det blir sår med akut blödning, är allvarligt.
    Att svimma vid tex hjärnskakning eller av vätskebrist behöver inte alls vara så allvarligt, utan allt som behövs är vila.
    Och då är det ju bäst om man låter läkare avgöra vad som behövs och i det här fallet hade ju läkaren sagt att ts inte skulle vara ensam, att då som partner sätta en fest före visar ju på att man antingen är socialt handikappad eller helt empatilös.

    Det spelar alltså ingen roll om en någon skulle tycka att tex hemorrojer är värre än hjärnskakning eller vad det nu än må vara man går på vad dvssom vet mer om tillståndet säger.
    Sen även om det skulle visa sig att tillståndet inte är farligt så ska det till en väldigt självisk människa som hellre festar loss än att ta sig hem till den man älskar som under all omständigheter haft en j*vligt jobbig stund på akuten och antagligen är helt slut.
    Men det är klart är man självisk sätter man sig själv först, samma personer som antagligen också sen skulle ligga och gnälla högt dagen efter och må såååå så dåligt tack vare festandet och som då skulle förutsätta at partnern tog hand om dom
  • Anonym (.....)
    Kryddmix skrev 2015-01-20 10:03:02 följande:

    Är du läkare? Jag vill veta vad du grundar din tveksamhet på. För många läkare rekommenderar de som har tuppat av och blivit medvetslösa att inte var ensamma det närmaste dygnet ifall det händer igen. Oavsett anledningen. Vätskebrist och lågt blodtryck är kanske inte så farligt i sig men fallet som sker i samband med att man tuppar av kan vara. Och det tar ett tag innan man återhämtar sig helt. Så snälla Anonym... vad baserar du din tveksamhet på? Läs inte bara att hon har vätskebrist och lågt blodtryck. Hon blev MEDVETSLÖS. Om man blir medvetslös så har man all rätt att vara dramatisk och rädd. 

    Om detta hade hänt ditt barn, hade du känt likadant? Hade du skitit i ditt barn och fortsatt festa? Oavsett om ditt barn är 5 eller 17? Jag menar... det är ju trots allt "bara vätskebrist och lågt blodtryck". Ditt barn blev ju "bara" medvetslös och hade säkert inte ens behövt läkarvård. Som du säger.


    Svar i inlägg 171
  • Läs vad som står och inget annat
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 10:37:58 följande:
    Vi har alla olika relation till sjukdomar, sjukhus och vad som är akut eller inte. En partner är ju en vuxen människa som vid många typer av sjukdom ändå klarar sig själv, efter att man i telefon konstaterat att h*n är ok och att den själv inte bryr sig om man kommer hem eller inte ("bestäm själv"). 
    Jag skulle släppa allt för mitt barn, men med min vuxna man kan jag ha en annan typ av kommunikation, och behöver inte sitta vid hans sida om han inte ens själv bryr sig om ifall jag är där eller inte. För mig är inte en svimning som behandlats på akuten något som man behöver bli så värst rädd, orolig, eller upprörd av. Inte för min man heller. Vid vissa andra tillstånd däremot hade jag antagligen varit snabbare med att ta mig till honom.
    Eller hur, nu e de ju nämligen så att när folk svimmar så kan de bero på 100 olika faktorer så att bli orolig/rädd e precis vad man bör va så sitt inte o skryt om att du e "läkare" för då ljuger du folk rätt upp i ansiktet!
  • Anonym (överdrift)
    Läs vad som står och inget annat skrev 2015-01-20 23:01:52 följande:
    Eller hur, nu e de ju nämligen så att när folk svimmar så kan de bero på 100 olika faktorer så att bli orolig/rädd e precis vad man bör va så sitt inte o skryt om att du e "läkare" för då ljuger du folk rätt upp i ansiktet!
    Nja, det är ju upp till dig att tro mig eller inte, men det känns onödigt med ogrundade anklagelser. Jag skryter inte om att vara läkare, jag svarade på en direkt fråga i ett inlägg.

  • Anonym (mmm)

    Jag förstår att du blev irriterad på honom. Jag hade aldrig tyckt att det var okej. Jag och min kille bor för tillfället i olika städer men ska köpa lägenhet. För ett tag sen var jag riktigt dålig och han sa att om det blir minsta lilla värre så kör han (40 mil) ner och kör mig till sjukhuset. (undviker gärna in i det längsta då jag har fobi mot sjukhusmiljöer och för att ta prover och liknande) men är inte dum utan känner en läkare som jag alltid kan ringa och rådfråga om det skulle vara något. Min kille skulle aldrig skita i om jag var dålig, han åkte hela vägen ner för att jag var jätteledsen och han inte skulle jobba på två dagar. Bara för att trösta mig. Jag skulle även åka upp om det hände honom något. Jag tycker att det är självklart att man ställer upp och visar att man bryr sig i ett förhållande. Sen är det inte alltid man har möjlighet att åka dit men då kan man i alla fall skriva och se hur det är.

  • molly50
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 11:08:45 följande:
    Ja, det är väl just det att vi har olika referensramar. Du tycker det är löjligt att jämföra magkatarr med svimning, men jag tycker att magkatarr kan vara betydligt allvarligare än medvetslöshet. En magkatarr med kraftiga buksmärtor, ev kräkningar, ev så illa att det blir sår med akut blödning, är allvarligt.
    Att svimma vid tex hjärnskakning eller av vätskebrist behöver inte alls vara så allvarligt, utan allt som behövs är vila.
    Ja,om magkatarren går så långt så är det självklart allvarligt. Men då är det inte längre magkatarr utan blödande magsår.

    Det jag menade var vanlig magkatarr med lite sveda i maggropen.
    Det söker man vanligtvis inte till akuten för utan går till vårdcentralen eller köper receptfria mediciner på apoteket.

    Har man svimmat så kan det finnas många olika orsaker till det. Och när TS pojkvän fick veta att TS var på akuten efter att ha svimmat så visste varken han eller TS orsaken.
    Därför tycker jag att man borde oroa sig mer än vad han gjorde,om man verkligen bryr sig.
    Mattias och Hannah.
  • Läs vad som står och inget annat
    Anonym (överdrift) skrev 2015-01-20 23:50:53 följande:
    Nja, det är ju upp till dig att tro mig eller inte, men det känns onödigt med ogrundade anklagelser. Jag skryter inte om att vara läkare, jag svarade på en direkt fråga i ett inlägg.

    Haha :-P
    molly50 skrev 2015-01-21 20:27:46 följande:
    Ja,om magkatarren går så långt så är det självklart allvarligt. Men då är det inte längre magkatarr utan blödande magsår.

    Det jag menade var vanlig magkatarr med lite sveda i maggropen.
    Det söker man vanligtvis inte till akuten för utan går till vårdcentralen eller köper receptfria mediciner på apoteket.

    Har man svimmat så kan det finnas många olika orsaker till det. Och när TS pojkvän fick veta att TS var på akuten efter att ha svimmat så visste varken han eller TS orsaken.
    Därför tycker jag att man borde oroa sig mer än vad han gjorde,om man verkligen bryr sig.
    Klockrent Molly

Svar på tråden Hjälp! Min pojkvän brydde sig inte att jag var på akuten!