Snusmumriken: Ja, det var riktigt tungt.. Hade ju gjort ett UL i v 7+1 och då var allt frid och fröjd.. Men tydligen så hade graviditeten avstannat strax efter det.
Det som känns allra jobbigast är ju att kroppen dröjde så länge innan den sa ifrån. Först blödning och sedan fruktansvärda smärtor.Och sedan att kroppen inte klarade att sköta det själv var också tufft.. Fick avvakta några dagar.. Hände inget. Åkte in akut med fruktansvärda kramper tre dagar efter första blödningen. Blev inlagd för att ta abortpiller.. Kroppen reagerade med att helt sluta försöka stöta ut fostret.. Var väl skönt att slippa smärtorna just då, men kändes ju inte så bra att kroppen inte ens fixade det med medicinsk hjälp. Så det blev skrapning morgonen efter..
Så nu är man ju lite skraj.. Ska ringa min barnmorska 7 januari tänkte jag.. Har lite sjukdomshistoria som gör att jag måste kontrolleras mycket tidigt i graviditeten..