BF september 2015!

Det är ju rätt komiskt så här i retrospekt :) inser ju även att beteendet inte är helt olikt mitt eget just nu. Följande utspelade sig vid vårt middagsbord idag:

- superhungrigt barn är superledsen, når inte den nyss framställda tallriken med mat

- välmenande far flyttar tallriken närmare barnet

- barnet tappar det TOTALT, hans liv är så gott som över

- förvirrad far mottar utskällning för hur i hvete han kunde komma på tanken att flytta tallriken av höggravid flickvän

Väckte hela familjen idag när jag fick kramp i vaden, tog flera minuter innan jag redde ut situationen. Aj! Nu blir förlossningen en enkel match ;)

Blev exhalterad när mitt kiss skiftade i rosa imorse, tänkte att nu händer det något - var förstås av all kronärtskocka som jag åt igår

Liza om kag var du skulle jag ringa förlossningen så kan de ge något för att avstanna om något är på g. Helt ska man ju gå till 37+0!

Shit pommes 8 dagar kvar. Det är ju verkligen snart =) Jag både avis och inte - Jag är lite nervös inför en eventuell igångsättning. Blir det en väldigt lång förlossning då eller kan det gå fort iaf?

Ni som har två barn redan, hur har förlossning nummer två varit? Startade det tidigare eller senare i förhållande till första?

Fy :( styrkekramar till dig! Märkligt när livets gång ställs på sin spets sådär, ett liv tar slut samtidigt som nästa entrar scenen. Låter som att du har många nära och kära i ditt liv, ta hand om varandra och försök tillåta dig själv att känna både glädje och sorg. Jag håller tummarna för dig och tror att allt löser sig med tiden. Får jag leva ett helt liv och lämna det innan mina barn, barnbarn och barnbarnsbarn får jag nog anse mig som nöjd på det stora hela

Idag är det precis 3 veckor till BF! Hoppas hoppas att det inte dröjer längre än så, även om jag utgår ifrån att detta kommer bli ett Septemberbarn. Ingen av mig, min sambo eller någon av våra syskon har dykt upp innan BF och det sägs ju att graviditetslängd är förutbestämd i vårt DNA

Idag ska vi på jakt efter en sjal, samt försöka reklamera en skitvagn (paraplyvagn är inget för oss!)

Så himla tråkigt, speciellt för din sambo! Ruth är ett superfint namn. Jag har aldrig träffat min morfar och min farfar dog när jag var fyra, nu när man själv får barn önskar man att man träffat dom och fått veta mer om vem man är och var man kommer ifrån. Farfar har jag hört så mycket historier om så man har ändå en liten bild! Så roligt att titta på gamla bilder och höra alla anekdoter

Jag var med i en sån här grupp med förra barnet också, då var jag beräknad bland de sista så det kändes OK när alla andra "ploppade" ut barnen innan mig. Den här gången känner jag dock på mig att jag kommer att bli sjukt bitter för varje person som åker in innan mig ;) Jag är sååå less på att vara gravid

Alltså jag vet ju att alla man träffar säger så "det är efter förlossningen det börjar" och att det är då den stora utmaningen startar, och så är det ju! ..men det är nog inte så himla lätt att förbereda sig på! Mitt bästa råd är att ta allt som det kommer. Tids nog kommer du hitta hur du vill vara som mamma, och alla barn är så olika. Den ena skriker och suger på bröstet som en galning medan den andre bara sover sover sover och får trugas i mat. Kolla inte för mycket på andra utan gå in i det här med ett öppet sinne

Och det är ingen hollywoodrulle! Förlossningssalen kanske inte alls kommer lysas upp i något rosa sken medan du gråter glädjetårar över hur fantastiskt allt är och hur mycket du älskar ditt barn - Det är så mycket att ta in. Först och främst är man kanske bara lättad över att förlossningen är över, sedan inser man att det är ett helt nytt liv och vilket enormt ansvar som nu ligger i ens armar och det reagerar nog alla olika på.. Och glöm inte att det snarare är regel än undantag att amningen inte fungerar direkt! Det tar ett tag (veckor är inte alls ovanligt) innan mjölken rinner till

Var öppen för att förlossningen inte blir som du tror, att första tiden är en hel gryta av massvis med känslor och att du nu ska hem och lära känna ditt barn och hur du tar hand om det. Det ger sig med tiden! Man är inte en dålig mamma för att man inte känner enorm kärlek och vet precis hur man får tyst på sitt barn från sekund 1, man är bara helt normal. Så det är helt OK att fokusera så mycket på förlossningen med första barnet tycker jag =)