BF september 2015!

Ok, oglammigast hittills; fick väldigt ont i magen nu på kvällen, både halsbränna, enormt tryck mot revbenen där bebis ligger men också en känsla av att behöva göra nummer två. Försökte förgäves gå på toaletten och har precis insett problemet - jag har sjukt mycket luft i magen!

Så nu ligger jag inne i sovrummet och fiser medan sambon och en vän kollar på film i vardagsrummet med extra hög volym på.. Herregud, kommer inte vara någon mage kvar när jag är klar :P

Alltså, det känns fortfarande som att jag skulle kunna fisa hur mycket som helst! Har fått sova med benen högt inatt för att underlätta "vädersläppningar"!! Hoppas verkligen det här bara är en övergångsfas :P

Shit pommes 8 dagar kvar. Det är ju verkligen snart =) Jag både avis och inte - Jag är lite nervös inför en eventuell igångsättning. Blir det en väldigt lång förlossning då eller kan det gå fort iaf?

Ni som har två barn redan, hur har förlossning nummer två varit? Startade det tidigare eller senare i förhållande till första?

Min mormor gick bort hastit igår efter en oväntad stroke, hon har stått mig lika nära som en förälder och jag kan inte förstå vad som hänt. Jag förstår inte heller hur jag ska föda barn om ca en vecka och planera brgravning och fixa med hennes lägenhet straxt efter... kännslorna är helt röriga och jag vet inte vad jag känner, hon var ju så pigg hade ingen hjälp alls och körde bil. Fattar inte heller att hon inte kommer få träffa det nya lilla livet, pyttan som hon brukade kalla bebisen för. Samtidigt var vi på tul idag och allt såg bra ut med bebisen den lekte med sina fötter och min mamma var med. Känslorna är så blandade.

Ja det har varit och är jättejobbigt men jag försöker tänka på att allt var bra och hon hade framtidstro och allt var så bra inga orosmoln utan bara ljust och hon slapp vara sjuk och fick dö snabbt. Jag gläds också över barnet som kommer snart, det är ju en flicka och hon kommer få mormors namn. Här är några bilder på henne från igår:)

går av oj så tungt det är hoppas de lilla kommer i v 37 

Alltså jag vet ju att alla man träffar säger så "det är efter förlossningen det börjar" och att det är då den stora utmaningen startar, och så är det ju! ..men det är nog inte så himla lätt att förbereda sig på! Mitt bästa råd är att ta allt som det kommer. Tids nog kommer du hitta hur du vill vara som mamma, och alla barn är så olika. Den ena skriker och suger på bröstet som en galning medan den andre bara sover sover sover och får trugas i mat. Kolla inte för mycket på andra utan gå in i det här med ett öppet sinne

Och det är ingen hollywoodrulle! Förlossningssalen kanske inte alls kommer lysas upp i något rosa sken medan du gråter glädjetårar över hur fantastiskt allt är och hur mycket du älskar ditt barn - Det är så mycket att ta in. Först och främst är man kanske bara lättad över att förlossningen är över, sedan inser man att det är ett helt nytt liv och vilket enormt ansvar som nu ligger i ens armar och det reagerar nog alla olika på.. Och glöm inte att det snarare är regel än undantag att amningen inte fungerar direkt! Det tar ett tag (veckor är inte alls ovanligt) innan mjölken rinner till

Var öppen för att förlossningen inte blir som du tror, att första tiden är en hel gryta av massvis med känslor och att du nu ska hem och lära känna ditt barn och hur du tar hand om det. Det ger sig med tiden! Man är inte en dålig mamma för att man inte känner enorm kärlek och vet precis hur man får tyst på sitt barn från sekund 1, man är bara helt normal. Så det är helt OK att fokusera så mycket på förlossningen med första barnet tycker jag =)

I vilken vecka är ni mammor i nu? Är i v 33+2 idag, känns ju som en evighet kvar trots de är nära haha