Samsover du med ditt barn?
Hur ser det ut hos dig under nätterna?
Sover ditt barn i din säng eller i egen?
Rösta och diskutera gärna för- och nackdelar i tråden. 
-
Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
-
Svar på tråden Samsover du med ditt barn?
-
Jag skulle aldrig välja en sån man...helt enkelt.Anonym (Sluta tramsa) skrev 2014-11-21 08:33:08 följande:Hur skulle det bli om ni träffar någon ny som inte vill ha era barn i sängen eller ha dom springandes på nätterna?
-
Precis vad jag menar, ni daltar med era barn och låter inte någon sova ordentligt. Smarta drag att ha barn i 7 ,8, 9 års åldern komma springandes på nätterna bara för att ni är så slö och inte orkar att gå tillbaka med dom och skapar trygghet i deras säng. Egoister och slappa människor .
-
Men alltså...hur man sover kvittar väl bara man sover?Anonym (Sluta tramsa) skrev 2014-11-21 08:55:42 följande:
Precis vad jag menar, ni daltar med era barn och låter inte någon sova ordentligt. Smarta drag att ha barn i 7 ,8, 9 års åldern komma springandes på nätterna bara för att ni är så slö och inte orkar att gå tillbaka med dom och skapar trygghet i deras säng. Egoister och slappa människor .
Varför skulle vi sova sämre än de som inte samsover? Jag hajar inte? -
Jaså? Vi sov tillsammans länge. Vi sov alla ypperligt vilket vi inte hade gjort om vi inte samsovit . Inget varannan nattande här utan båda föräldrarna fick sova.Anonym (Sluta tramsa) skrev 2014-11-21 08:55:42 följande:Precis vad jag menar, ni daltar med era barn och låter inte någon sova ordentligt. Smarta drag att ha barn i 7 ,8, 9 års åldern komma springandes på nätterna bara för att ni är så slö och inte orkar att gå tillbaka med dom och skapar trygghet i deras säng. Egoister och slappa människor . -
Mina bonusar som är 7 och 9 kommer fortfarande till våran säng titt som tätt, det är ok så länge det inte blir för trångt. Om alla barnen ligger i sängen och gör att man inte kan sova så bär vi över dem (det kan bli upp till 4 ganska stora barn i sängen samtidigt). Min bonus från ett tidigare förhållande (som är 17 idag) fick sova i våran säng så länge han kände att han behövde, han var 2,5 när jag och hans pappa träffades och sov nog hos oss tills han var 5-6. Jag tycker man ska sova tillsammans om man trivs med det och alla sover bra, men kan man inte sova finns det andra lösningar. Att barnet har en egen säng i samma rum som föräldrarna är tex en bra lösning om barnet inte vill sova ensam men en eller båda föräldrar störs av att ha barnet i sängen.Anonym (sussar gott..) skrev 2014-11-19 22:55:35 följande:
Ni som är förespråkare för samsovning, som tycker det är mysigt och viktigt att barnen får känna kroppskontakt och närhet nattetid, har ni samma åsikt när det gäller bonusbarn?
Anledningen till att jag frågar är för att jag läst trådar där bonusföräldern inte är intresserad av det, utan tycker att bioföräldern ska lära barnet sova i egen säng. Men det måste väl vara lika viktigt att bonusbarnet som kanske bara träffar sin mamma eller pappa vh eller vv också ska få känna den tryggheten?
-
Mina ungar sover hos mig redan när de går och lägger sig så här vaknar ingen för det och vi sover alla väldigt bra och tryggt, varför tror du att alla som sasmsover med sina barn sover dåligt eller att deras barn gör det?Anonym (Sluta tramsa) skrev 2014-11-21 08:55:42 följande:Precis vad jag menar, ni daltar med era barn och låter inte någon sova ordentligt. Smarta drag att ha barn i 7 ,8, 9 års åldern komma springandes på nätterna bara för att ni är så slö och inte orkar att gå tillbaka med dom och skapar trygghet i deras säng. Egoister och slappa människor .
-
Vi samsover med vår dotter som är tre månader. Därför att då får vi sova. Att stiga upp var tredje timme för att mata hade stört allas sömn. Hon ligger intill mig och sover som en stock.
Pojkarna sov hos oss fram tills de var 6-7 år. Men somnade oftast i egen säng och kom in under natten. Det är ett närhetsbehov och en trygghet. Och inte alls något som handlar om daltande och att de på något vis är bortskämda. Eller tja, det är de kanske då, fast med just trygghet.
Imorse kom åttaåringen upp och la sig i vår säng den sista timmen.
Helt ärligt så uppskattar jag att de fortfarande känner att de kan och vill sova hos oss och vara nära oss.
Dottern lär sova i vår säng så länge hon har behov av det. Barn är olika. Likaså föräldrar. -
Så tänker jag med. Att inte sova nära mina barn de första åren skulle konstigt och onormalt. Som att jag fött en sak och inte en levande varelse. Mina barn har själva slutat och är nu 7 och 10. (Den lilla kan komma ibland än) jag saknar dem och sover sämre nu. Dock har mina barn somnat rätt lätt och jag behöver inte ligga bredvid länge när vi har gäster. De vet ju att jag kommer sen så de oroar sig väl inte för att somna.Leola skrev 2014-11-21 08:00:09 följande:Man ser till att göra familjesängen säker förstås! T.ex. sova med täcket bara till höften så bebisen inte riskerar att få täcket över huvudet, inga stora fluffiga kuddar nära bebis, rulla en handduk runt bebisen så den inte kan rulla över på mage osv..Tillämpar man säker samsovning ökar det inga risker.
Rent biologiskt kan du väl också förstå att det vore konstigt om det var förenat med risk att sova nära sin avkomma? Det är ju så naturligt det kan bli att en bebis sover nära sin mamma o pappa!
Sen att du tycker det är fel att en förälder på middagen går iväg och nattar sitt barn längre än vad du gör, det spelar väl ingen roll? För barnens trygghet är viktigare än dina åsikter om hur en nattning ska gå till..
Rent praktiskt är det inte svårt att samsova heller, vår dotter sover själv i familjesängen tills jag och sambon går och lägger oss. -
Nu är mina barn stora men vi samsov inte. De somnade vid 8-tiden och vi var vakna kanske två timmar till. Ni som samsover går ni och lägger er samtidigt som barnen? Våra barn somnade tryggt och lugnt i sina sängar (i rummet bredvid oss) efter nattningsritual med sagor och godnattvisa. Ibland kom de förstås upp om de inte kunde somna meddetsamma, men då var det bara att leda tillbaka.
Jag är väldigt lättväckt och skulle ha blivit en väldigt dålig mamma om jag inte fått sova på nätterna. Om barnen kom för att de vaknat fram på småtimmarna fick de förstås ligga kvar i vår säng, fast då sov jag som sagt väldigt dåligt. -
Kan tillägga att våra barn i dag är självständiga och trygga individer, liksom de varit under hela sin uppväxt, det hänger verkligen inte på om man sover ihop eller inte. Man gör vad som passar ens familj, trygghet förmedlas till barnen under hela dygnet, är de trygga i sina egna sängar sover de alldeles utmärkt där.