ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Allt har flutit på så himla fint på förskolan men idag när sambon kom hem efter att ha hämtat dottern berättade han att personalen påpekat att hon 'börjat visa sitt sanna jag' och varit väldigt arg vid flertalet tillfällen när hon inte fått som hon velat under eftermiddagen.

Får världens klump i magen. Hennes jäkla ilskna humör är ju en sak jag tidigare reagerat över.

Samtidigt försöker jag tänka att alla går väl inte runt och är glada hela dagarna?

Brukar vansinnesutbrott vara en varningsflagg?

Jag ville gärna direkt ringa förskolan och utveckla det hela lite men sambon blev arg och tyckte att jag överreagerar och menar att dottern bara är bortskämd, vilket tydligen pedagogerna också ska ha menat på

Att "visa sitt sanna jag" på förskolan är positivt! Det betyder att hon börjar kunna slappna av där och känner trygghet med personal och andra barn. Det är alltså något bra, och normalt att det kommer efter ett tag (för vissa barn kommer det aldrig).

Låter skärmande likt min son, och har med börjat fundera över om han fått adhd genen från pappan. Men sen tycker jag med att de är för tidigt att sätta en diagnos på en 20 månaders kille då alla utvecklas olika så man blir ju lite kluven här själv.

Även han kunde peka näsan och pussas men total vägrar nu och undviker ögonkontakt med mig har han börjat göra.

Men jag följer dig gärna och ser hur eran framgång går :)

Låter redan bra, sitt sanna jag och börjar leta efter saker dvs förstår och inte väljer att ignorera morsan :)

Han lär ju sig än men nu de senaste har de väl visats mer styrkor än svagheter, men om de fortsätter så de vet jag inte, men hoppas.

Hittills är hans styrkor att han kan hämta saker, te.x snutten eller blöja. Han pekar mer, men dock inte intresserad att försöka säga ordet. Han är självständig, kan vara utan mig i sitt lekrum och kan hämta mig (ryker i mig) eller gapa efter mig.

Försöker säga lampa och pappa.

Hans svagheter är att han blir lätt frustrerad, undviker ögonkontakt, även spelar döv. Han hatar klossar, vill inte bygga och blir lite slag glad. Han är besatt av mobiler och tecknat. Han är omöjlig att bada, får utbrott när vi säger att de är bad dax.

Han är inte intresserad av böcker, inte med någon iaf, funkar bara för sig själv.

De är små saker, han verkar inte villig att vilja lära sig och slår bort oss så vi inte får va med att leka, men på nått sett lär han sig ändå. De är just därför jag tycker de är för tidigt då som sagt alla utvecklas olika

Asså ett barn kan inte dölja ev funktionsnedsättningar - de finns där alltid mer eller mindre beroende på kraven i miljön

Alltså att få vredesutbrott är helt normalt! Jag lovar! Ännu mer om barnet inte har talet för sig än och kan säga "nu blev jag arg". Inga konstigheter. Vår 20 månaders är precis likadan och min bästa väns barn också. Våra 20 månaders blir vansinniga om dom inte får som dom vill, skriker och härjar och börjar åla på golvet. Pinsamt ute bland folk men vad ska man göra, mer än att gå hem..

Jajjamen. Redan under inskolningen. Vill också tillägga att jag skulle bli skapligt sur om pedagogerna började insuinera att hon vore bortskämd.

Snälla ts försök att släppa det där för din egen skull och för ditt barns skull!! Hon är så pass liten fortfarande! Och om det kommer fram i senare tillfälle att hon får nån diagnos då är det då! Mitt barn fick diagnos när han började 1 klass och läkarna sa till mig att dem brukar inte vilja utreda först än barnen börjat skolan. Snälla prata med någon kunnig läkare ang din oro! Så att DU får hjälp med hur du känner det. Hoppas att du får hjälp!

Har ni varit på 18 månaderskontrollen? 

Det är du och de på förskolan som erbjuder träning om ditt barn har AS och inbegriper att lära barnet saker den inte automatiskt snappar upp tex vad som förväntas i olika situationer mm mm Mao initialt den träning Alla barn får och behöver under uppväxten. Om du när hen är 4-5 år tycker barnet har svårare att interagera/läsa av omgivningen då börjar du tydligare förklara för barnet hur hen ska göra, på samma sätt som du skulle hjälpa ett skyggt barn hantera nya saker. Vi gör detta automatiskt, det handlar om sunt förnuft. Att möta varje barn där det befinner sig. En diagnos kommer inte göra att barnet helt plötsligt kommer träffa behandlare dygnet runt och träna på svårigheter. Så släpp detta. Dit barn får att träning hen behöver i vardagen. Ge hen det du upplever hen behöver- stimulans och variation verkar det som då hen blir less på att vara med dig och följa dina order