Inlägg från: Anonym (helt sluut) |Visa alla inlägg
  • Anonym (helt sluut)

    ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

    Påven Johanna skrev 2015-08-24 13:30:01 följande:

    Så BUP säger typ ingenting?Så vad menar du att barnpsykologen har sagt då?

    Jag tror att du har en selektiv hörsel, och lyssnar in det du menar talar för dina farhågor. 


    BUP höll med om den korta ögonkontakten och i övrigt vill de inget säga utan en riktigt utredning och den vill man inte göra riktigt ännu. Hittills har de observerat henne vid olika situationer under ganska långa stunder typ två timmar.

    Dock är det ett tag sedan de såg henne och nästa gång blir efter 18 månaders kollen om hon inte fixar den. Fixar hon den vill man avvakta ytterligare med nästa möte som då ska innebära en början på utredning.
  • Anonym (helt sluut)

    I dagsläget är hennes problem ögonkontakt dålig ordförståelse och fruktansvärt humör/envishet. Hon leker inte. River bara ut saker.Hon kan inte jättemånga ord och använder inte språket kommunikativt förutom hej hejdå titta mamma och pappa.

    Med kommunikativt menar jag att hon tex inte säger 'där' när jag ber henne ex peka på lampan. Hon pekar bara. Hon kan inte heller svara ja eller nej utan skakar på huvudet till de flesta frågor. Möjligtvis kan hon le och skratta om man tex håller fram kex och frågar om hon vill ha.

  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-08-24 13:44:33 följande:

    Så vad menar du med detta som jag citerar här nedan då?


    Att hon har problem med ögonkontakt. Inte håller den länge. Inte söker den i alla lägen.
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (vanligt) skrev 2015-08-24 13:39:57 följande:

    För dig har hon varit ett klockrent fall sedan vecka 1. Trots det tyckte inte bup så. Det lyssnar du inte på.

    Det psykologen antagligen menar är att hon inte kan veta om ditt barn har någon diagnos, men hon kan aldrig ha sagt att din oro är befogad. Om ditt barn så har 1000 diagnoser är inte din oro befogad. Din oro gör INGET annat än förstör. Ingenting positivt kommer ur den. Du hjälper inte din dotter på något sätt. Alltså är oron inte något du skall ha, utan något som definitivt skall arbetas bort. Har psykologen sagt annorlunda bör du byta psykolog.

    Har du visat denna tråd för psykologen än? Varför inte?


    Jag har tänkt göra det men jag skäms tror jag. Skäms att jag är så svag att jag söker stöttning på nätet. Trots att hon vet att jag gör det.

    Däremot tar jag upp alla frågor jag ställer här med henne också. Men hon kan ju inte svara på dem såklart
  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-08-24 13:56:22 följande:

    Att du fixerat dig vid att de hållit med om det då när de träffade henne för "ett tag sedan" och använder det för att kunna fortsätta intala dig det jag citerar här nedanför är ju själva problemet. 

    "Men det är något mer än mitt mående i detta."


    Hur menar du då?

    Ja det är klart jag fastnade i det. Det och att man ska ta föräldrar oro på allvar.

    Hade alla sagt till mig(främst bup) att hon var heeeeelt normal hade jag nog resonerat annorlunda till en viss del. Men gällande ögonkontakten fick jag medhåll. Omän de tyckte att den var kort. Inte obefintlig.
  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-08-24 14:00:58 följande:

    Det är inte stöttning du söker, du skriver här för att kunna fortsätta göda dina orimliga föreställningar kring din dotter. Av någon anledning så är ditt behov av att ha en sjuk dotter enormt stort, och vad det beror på är något som du och din psykolog borde föra samtal  om. 


    Jag skulle nog säga tvärt om. Jag har ett onormalt stort behov av att mitt barn ska vara 'friskt'
  • Anonym (helt sluut)
    Anonym (??) skrev 2015-08-24 14:10:00 följande:

    Fast det där stämmer ju inte med vad du skrivit förut. Du skrev nyligen att hon kittlade dig på foten och sade typ "killekill" och skrattade mot dig. Ett bra exempel på att hon visst kommunicerar med språket. Och hon behöver INTE upprepa det tio gånger eller göra det på din uppmaning för att det ska räknas. Det finns garanterat en massa sådana exempel till i er vardag som du bara väljer att ignorera eller glömma bort.


    Du har rätt! Hon använder det till viss del absolut. Hon ropar tex på mig eller pappan när hon behöver hjälp. Men hon kan ju tex inte svara ja eller nej
  • Anonym (helt sluut)

    Överlag känns det väl som hennes brister var för sig inte betyder något. Förutom ögonkontakt möjligen. Men sammantaget blir det för många saker för att förbise

  • Anonym (helt sluut)

    I helgen hade vi besök av en släkting hon träffat ofta. Mot henne har hon ett annat sätt. Hon härmar tex saker hon gör och säger. Det gör hon aldrig med mig

  • Anonym (helt sluut)
    Påven Johanna skrev 2015-08-24 14:18:11 följande:

    Så tror inte jag att det är. I och med att du upprätthåller en stark oro och känsla av att din dotter är avvikande (och dessutom så extremt avvikande att du är helt förtvivlad över det och inte ser någon som helst framtid för vare sig hennes eller din egen del) så hindrar du andra känslor från att komma fram och ta plats. 

    Du sysselsätter dig hela tiden med tankarna på och testerna av det funktionshinder du tilldelat din dotter för att inte tänka på och känna andra problem och känslor som du inte vill utforska. Det enda du vill utforska och dra höga växlar på är sådant som du redan på förhand bestämt dig för är synonymt med extremt grav autism och/eller begåvningshandikapp. 

    För mig ser det inte ut som om du har ett behov av att ditt barn ska vara friskt, du vill inte ens överväga möjligheten att hon är frisk trots att ett stort antal människor berättar för dig att allt du tagit upp hittills förefaller vara helt normalt och i sin ordning. Att din dotter klarat den ena kontrollen efter den andra trots att du varit helt övertygad om motsatsen har heller inte hjälpt, om du verkligen velat att din dotter ska vara frisk och du gång på gång fått kvitto på att inget är galet så hade det ju förstås gjort dig nöjd, men så är det inte för dig.


    En inte orimlig tanke. Vet att du skrivit detta förr. Ska ta det med psykologen
Svar på tråden ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka