ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Nä men även barn med npf har väl bättre och sämre dagar?

Alternativt att det beror på att hon inte vill göra saker med mig

Nu är vi strax klara med inskolning på förskolan.

Har nog varit lite bra för mig att se många andra barn som vi inte känner.

Kan absolut konstatera att dottern reagerar och lyssnar på sitt namn i samma utsträckning som de jämngamla.

Det känns skönt.

Däremot upplever jag henne lite likgiltig. Hon är varken glad eller ledsen liksom. Ser bara 'tom' ut.

Inte så intresserad av de andra barnen.

Absolut inte intresserad av samling. De jämngamla står framför fröken och tittar när hon sjunger och gör rörelser. Dottern går åt annat håll och tittar i hyllor och lådor.

En av dagarna ungefär en vecka innan på inskolningen var hon väldigt glad och alert!

Log mot fröknarna 'pratade' med dem osv. Men resten av tiden har hon bara varit gravallvarlig mot alla inkl mig.

En annan dag skulle jag stanna inne när dom gick ut. En fröken lyfte upp henne så hon skulle se mig genom fönstret. Jag såg att hon såg mig men reaktionen ute blev.

Nej det är tre till jämngamla. Sen är det två och treåringar, de äldre jämför jag givetvis inte med

Nej de är färdiginskolade. Har dock börjat nu i slutet av sommaren

Syskonen blir hon alltid glad att se. Ikväll när jag kom efter att ha varit och handlat log hon och kom springandes mot mig så kanske var det omgivningen som spelade in

Idag när jag hämtade var det som att hon inte ens visste vem jag var. Hon satt i knä på en fröken och tittade bara tomt på mig när jag kom. Så är det även när hon varit hos farmor eller mormor. Hon visar inte minsta ansiktsuttryck när jag kommer tillbaka. Hemma brukar hon bli glad när jag kommer. Iaf ibland. Samma sak när jag går in till henne på morgonen eller tar in henne när hon sovit. Då ler hon när hon ser mig.

Gör ont i hjärtat att hon inte rör en min när jag kommer till förskolan. Är det normalt verkligen? ?

Ja alltså trött var hon ju. Hon hade vaknat typ minuten innan jag kom och hämtade.

Jo jag jobbar men det är jag som hämtar endel dagar då jag slutar först

Ni har rätt.

Nu ska jag fokusera på att inskolningen gått helt problemfritt.

Pedagogerna upplever henne hittills som enkel nöjd och glad.

Om några månader ska jag ta upp mina tankar med dem, men hon ska få landa och bli trygg först så att de verkligen hinner lära känna henne.

Ja det tror jag!

Jag känner dem sen tidigare och vet att allihopa är extremt kompetenta.

Dessutom kommer de att se henne dagligen många timmar per vecka.

Funderar bara lite på hur länge jag ska vänta med att ta upp det. Vill vara säker på att de lärt känna henne och fått en uppfattning om henne innan jag påtalar mina tankar för att inte färga dem med mina tankar

Jag är rädd att han omedvetet vägrar se hur det ligger till alternativt ser han och erkänner det inte för att 'bespara' mig så länge det går