ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka

Den här tråden gör mig så ledsen. Främst pga TS och dotterns bristfälliga relation, som innehåller ett ständigt studerande, dömande och värderande av dotterns olika beteenden, där inget är gott nog, men också för att den fullständigt KRYLLAR av felaktigheter, fördomar och okunskap kring autismspektrum-diagnoser. För mig som har ett barn på spektrum är det tufft att mötas av den verklighet som mitt barn hela tiden kommer få hantera.

Autism är ett oerhört brett tillstånd, och till skillnad från vad många tycks tro så är inte Aspergers nån light-version av autism utan det är grad och omgivning som kommer avgöra hur genomgripande personen påverkas av sin funktionsnedsättning. Personer med autism är MÄNNISKOR, de har bra och dåliga dagar, är glada ibland, ledsna ibland och kan faktiskt vara olika välfungerande från dag till dag, precis som alla andra.

Autism är en symptomdiagnos, och symptomen kan yttra sig på många sätt, och olika vid olika åldrar.

Det går inte att lova nåt om ditt barn TS, men det gäller ju inte bara autism utan ALLT. Det som dock GÅR att konstatera är att ditt barn IDAG definitivt INTE uppfyller tillräckligt många symptom för att få en autismdiagnos.

Har en som med AS som löper amok i skolan pga förändringar i personalstyrkan etc. Han har det tufft nu - utbrott mm. Klarar inte dessa förändringar. Din 1.5 mån har just fixat en inskolning galant. Vad spelar det för roll att hon är neutral i humöret- får det dig att tycka mindre om henne?

Tack Påven Johanna, jag kämpar på. :)

TS: jag rekommenderade den här boken tidigare i tråden, men du kanske inte såg det? www.adlibris.com/fi/kirja/sluta-grubbla-borja-leva-9789127114920

Jag och min terapeut jobbar med den och kag har upplevt den som väldigt bra. Du kanske kan fråga vad din terapeut anser om boken?

Jo det betyder faktiskt precis det; det räknas inte.

Varenda människa, verkligen ALLA, har något personlighetsdrag som kan klassas som autismsymptom. Autismdiagnos blir det dock först när det finns ett större antal symptom inom tre områden; kommunikation, samspel samt föreställningsförmåga, OCH dessa symptom på ett genomgripande och kvalitativt sätt påverkar personens vardag. Din dotter är INTE där idag. Hon uppfyller inga diagnoskriterier. Varenda människa kan som sagt pricka av nåt på listan över symptom vid autism eftersom ungefär allt kan vara symptom. Det är kombinationen som är avgörande.

Jag vet att mitt svar inte hjälper dig och att det är för döva öron, men kanske hjälper det nån annan. Den här tråden är som sagt full av fördomar och okunskap kring autism och det gör mig ledsen. Din relation till din dotter gör mig också ledsen. Låt henne vara fri från bedömning. Hon förtjänar det.

TS, inser det att det alltså lutar åt att din dotter inte har någon autism? Hur känner du inför detta?

Hur har du det, ts? Mår du något bättre?

Vad upplever du att hon inte förstår? Typ uppmaningar?

Hon har väl inte lust helt enkelt. Hur mycket "meningslösa" saker ber du henne göra? Varför skall hon hämta bollen tex?

Att hon tidigare kunde pussas på uppmaning men har slutat visar ganska tydligt att hon inte längre ser meningen med detta. Hon ignorerar dig helt enkelt eftersom hon inte förstår sig på dig, och inte ser varför du ber henne göra dessa saker.Har mitt barn aldrig gjort. Jo, nu när hon är 3 år, och om det är en sådan bok där man tex skall hitta gömda föremål, men inte i din dotters ålder. Det betyder ingenting alls att din dotter inte pekar ut saker i böcker. Det är helt normalt och inte ett kriterium vare sig för autism, utvecklingsstörning, diabetes eller annan diagnos.