Listan på symtom är låååång.
Bla mycket kort i ögonkontakt. Lite ointresserad av främlingar. Tittar väldigt kort på nytt folk och ler inte mot dem.
Tittar inte efter pekningar och inte heller blickpekning. Jollrar inte. Låter aaa i olika nyanser, mer som glädjetjut. Ibland eee.
I matstol sitter hon med armarna rakt ut som för att balansera och vickar på handlederna.
Tittar inte på mig ex när hon vill ha en till tugga mat eller tappar en leksak.
Är extremt nyfiken. Finns inte en rörelse eller ljud som hon missar och hon kan vrida nacken av sig för att titta vart folk tar vägen när dom går iväg, men när nån väl kommer fram och pratar med henne är det mindre intressant. Listan kan göras superlång. Förut åt hon inte heller i famnen( alltid ätit flaska från dag ett) men det har jag tränat och det funkar nu i lugn miljö.
Jag känner att ovissheten är värst! Mycket för att pappan inte håller med mig och därför inte kan stötta mig i detta förrän vi fått diagnosen.
Tycker också det känns svårt att börja jobba med henne när jag inte har verktyg för hur jag ska göra, och det gissar jag jag får hjälp med när diagnos är satt
