ni med autismerfarenhet...hur tusan är det tänkt man ska orka
Hur går det för dig annars, går du och pratar med någon professionell om dina orostankar? Tar du någon medicin?
Hur går det för dig annars, går du och pratar med någon professionell om dina orostankar? Tar du någon medicin?
[quote=75394971][quote-sandraP81 skrev 2015-06-07 10:3 följande:[/quote-nick]
Låter ju bra! Visst börjar du jobba snart också? Då kommer det bli svårare för dig att leta symtom och du kommer få annat att tänka på. Kanske kan du släppa på oron då..
[/quote]
Börjar jobba i sept. Kanske kommer de lätta lite då. Men samtidigt så kvarstår ju hennes problem.
Vad jag läser så går det diagnostisera barn runt 14 mån genom att de inte återkopplar pekning med blicken
Men varifrån hämtar du information? I alla studier jag någonsin har läst så tar barn i din dotters ålder inte ögonkontakt med föräldern om de får svar på sin fråga. Om signalen inte når fram så tar de som sista utväg till ögonkontakt, innan dess håller de blicken på föremålet. Hur går din och din dotters interaktion till? Ger du svar när hon pekar på något? Och pratar du med henne när du uppmanat henne att peka på något? Är du en rolig samarbetspartner för henne eller kan hon tänkas uppfatta dig och er relation som kravfylld? Sådant har också stor betydelse.
Bruner:
Den tidiga och viktigaste avvikelsen handlar om barnets naturliga intresse för att ha kontakt med en vuxen som söker kontakt. Det börjar med att barnet ler som ett svar på den vuxnes kontakt. Barnet är nöjt då det sysslar med en sak och samtidigt visar att det delar upplevelsen med den vuxne genom att omväxlande titta på föremålet och omväxlande på personen. Vid ungefär 8 månaders ålder tittar barnet åt det håll som föräldern vänder sig åt med sin blick. Mellan 10 och 12 månader börjar barnet kunna se på ett föremål som föräldern pekar ut och säger ?titta?. När barnet har sett på föremålet så tittar det tillbaka på föräldern och söker bekräftelse. Barn med autism kan mer slumpmässigt titta på det utpekade föremålet, men bekräftar inte på det typiska sociala sättet. Mellan 12 och 14 månader börjar barnet själv peka ut ett önskat föremål och göra den typiska växlingen med att ömsom se på föräldern och ömsom på saken. Några månader senare kan barnet peka på föremålet och ge ifrån sig något ljud eller enkelt ord. En del barn med autism saknar helt denna förmåga, en del kan peka eller öppna och sluta handen i riktning mot saken utan att fånga förälderns blick. En del väljer att ta förälderns hand och leda mot det önskade föremålet utan blickkontakt. Mellan 14 och 16 månader är det därför ofta möjligt att se att det handlar om autism, ifall barnet inte då på ett för barn så typiskt sätt vill dela med sig av upplevelsen av ett intressant föremål med föräldern. Vid normal utveckling märks det att barnet njuter av att få igång den sociala kontakten snarare än att peka ut själva föremålet. Utifrån den här färdigheten så utvecklar barnet olika sociala förmågor att via känsloutryck, ljud, ord och gester få till ett samspel. När barnet kan detta så är det ett tydligt tecken på att språkutvecklingen kommer att ta fart under det kommande året.
Här ifrån fick jag det!
Nån med barn runt 18 mån som kan berätta lite hur ert barn tar ögonkontakt vid pekning för att visa nått?
Återkopplar hen med blicken varje gång? Dottern pekar och säger 'titta' men tittar i princip aldrig på mig
[quote=75414944][quote-nick]Anonym (???) skrev 2015-06-12 17:00:51 följande:[/quote-ni Mitt barn återkopplar väl inte direkt. Men om jag inte lyssnar eller tittar, så brukar hon söka ögonkontakt och sen pekar igen. Sen kan hon titta på mig igen om jag säger något lite extra roligt. Typ om hon pekar på en katt. Om jag säger 'ja, titta, en katt' så tittar hon inte på mig. Men om jag säger med stor entusiasm typ 'ja, titta!!! Säger katten mjaaaaauuuu?' Då tittar hon på mig.
Fast nu undrar jag nästan om hon bara tycker jag är lite konstig... :)
[/quote]
Haha ja skulle jag göra värsta grejen av det kanske hon skulle titta mer :) får testa!
I övrigt är hon duktig på att återkoppla. Tex om hon har en leksak som låter skojjigt tittar hon upp och skrattar
Men snälla! Du måste ju förstå att det här är i ditt eget huvud? Har du nån sjukdomsinsikt?
Jag är hypokondriker själv och ser faror precis överallt, men det brukar plinga en liten klocka att mina rädslor är överdrivna. Det gör inte det hos dig eller?
Har du testat att efterlysa erfarenheter av andra föräldrar till barn med synnedsättning/skada?
I och med att ögonkontakten verkar vara det enda som kanske fallerar så skulle jag gissa att det handlar om det. Då är det nyttigt för dig att prata med andra föräldrar i samma situation.
Jag fann denna informationstext väldigt intressant med tanke på din dotters synnedsättning. Även om hon har bättre syn än de barn som beskrivs så tas många beteenden upp som påminner om hur du beskriver din dotter.
www.skane.se/Public/HAB/5-Omoss/FoU/bulletiner/bulletin-2007nr14.pdf
Vilka alla andra saker? Det jag läser ser på de senaste sidorna handlar om återkoppling vid pekning och det är nåt som påverkas vid synnedsättning/skada.. Men jag kanske har missat nåt?
Det har ju nästan enbart handlat om ögonkontakten för din del. Något annat kan det ju inte ha rört sig om vid tex 1 veckas ålder när du "visste" att hon var autistisk. Vad är det för andra saker du tänker på?