vi har nu plussat tråd 2 från "Någon mer som precis har fått mf och vill försöka igen?"

Du har ju några dagar kvar innan du är på övertid ändå. Men kanske psykologiskt är bäst att ställa in sig på det så det inte blir katastrof om det händer. Förstår att du är less.

Hur mår du idag?

Idag gick jag in i vecka 35! Så trött på att vara gravid jag med. Längtar till dagarna före förlossning, fixa det sista och allt klart.

Eller hur! Sjukt lurigt att ha massa förvärkar och känningar som inget blir och försvinner. Hellre lugnt innan stormen. Hoppas du träffar honom snart <3

Kan tänka mig att det är tufft nu. Hur lång tid tog första förlossningen?

Förstår din oro då!

Jag blev inte tagen på allvar av förlossningen. Vattnet gick på kvällen kl 21. Värkar smått vid 23. På morgonen kom de tätare runt var 7e min. De ville inte ha in mig utan avvakta. Vid 15 ringde jag igen. Värkar samma intervall hela tiden. Fick komma dit vid 16,30. Träffa dr 17,30 och klart väl där inne avtog värkarna. Han ville inte göra gyn undersökning om vattnet hade gått, de trodde inte riktigt att vattnet hade gått det det inte runnit mer sedan kvällen innan. "Åk hem och vila och återkom imorgon" sa han. Väl hemma tilltog värkarna. Ställde mig i duschen och då började jag få panik av värk och att ngt tryckte neråt. Ringde till förlossningen och de sa att jag fick komma in. Maken i lätt panik sa "men bebisen skulle ju komma imorgon. Jag har ju inte ätit kvällsmat". Haha. Gud vad jag skrattat åt hans kommentar vid senare tillfälle. Just då skrek jag "ät några jävla pannkakor sen måste vi åka".

Väl inne på förlossningen kl 21. Frågar vart han ska ställa bilen. Bm sa han ska nog inte gå för då missar han förslitningen. 40 min senare föddes sonen. Hade det varit fullt här och vi hade fått åka till grannsjukhuset så hade sonen varit halvt ute.

Min rädsla är att inte bli tagen på allvar igen. Men de kanske lyssnar mer på en omföderska?

Men hjälp vad dramatiska förlossningar ni båda haft.

Förstår oron att inte hinna in. Det är ju inte så att man vill föda hemma direkt. Kan barnvakten möta vid sjukan i värsta fall? Hoppas vattnet går så du vet utan analys. Men alla förlossningar är ju olika.

Oj vad skönt att det gått så snabbt för er! För mig tog det 25 timmar från första värken. De startade med täta värkar, ca 1 minut emellan, men de var bara ca 20-30 sek. Vi åkte in tidigt på morgonen, var bara öppen 2 cm, tog normal tid til 4-5 cm sen ville det inte öppna sig mer. Vet inte vad de hemska värkarna gjorde för nytta? På kvällen fick jag värkstimulerande och de fick ta vattnet. Sonen kom vid 23 på kvällen. Då kom hon från morgonskiftet tillbaka!

Jag förlorade 1,5 liter blod och de tog min son ifrån mig med en gång han kom ut för han var medtagen och hade svalt fostervatten som var missfärgat.

Men efter 2-3 timmar fick jag äntligen träffa honom!

Alla säger att det går fortare och lättare andra gången, men jag vågar inte hoppas på det.

Åh vad jobbigt med så täta värkar. Inte få någon återhämtning

Värkarna höll på i 22h innan han kom men då de kom var 7 min nästan hela tiden. Så dessa 7 min var jag som vanligt. Detta trodde jag inte man skulle känna. Då tyckte jag att jag klarade värkarna hemma och när de dessutom inte ville ha in mig, så dumt av mig att inte stå på mig utan bara tackade och tog emot vad de sa . Förlorade också mkt blod, 2 l. Moderkakan lossade ej utan blev akut operation på natten. Detta resulterade i en slö mamma och son. Ingen amning kom igång. Burr. Veckan efter var ingen hitt heller . Men om 1 v ska jag iaf träffa en bm och prata amning då vi försökte hysteriskt i 4 mån och jag kände mig som världens sämsta. Ska göra allt för att det ska funka denna gång men absolut inte så länge och inte deppa ner mig om det inte går.