Jag har varit jätte trött samtidigt som jag har svårt att sova på nätterna pga illamående. Blev heltids sjukskriven från vecka 6 till 8, började jobba förra veckan men klarade bara av mån-ons och blev hemma tor-fre, var till läkaren igår och blev sjukskriven på 50% hela november. Är i vecka 10 (9+1)
Hej! Idag är det 6+2. Jag börjar må illa nu. Jag kräks inte men jag är trött, yr, ont i magen.
Men så fort jag tar det Lungt så mår jag bra. Jätte bra!!
Men när jag är på jobbet så mår jag skit..
Hur gör ni med jobb? Jag får så dåligt samvete att inte jobba. Förlorar pengar och sätter mina kollegor i ännu mer jobb.
är det någon mer än jag som har bf 3 juni? tror mitt inlägg försvann i mängden
Herregud är det normalt att se ut sågär så tidigt?! Går in i v. 11 imorgon och jag är sååå tacksam att det bara behöver döljas 1 vecka till! 
Gick ut med det på facebook igår kväll och har hittills fått 180 gilla och 75 kommentarer, haha det känns helt plötsligt så himla verkligt :D <3 
Siri Karlenius.
Sala närmare bestämt!
Apropå olika sätt att berätta att man är gravid:
Berättade för mamma i fredagskväll när vi åt middag och hon ville att vi skulle dricka vin till och vi skulle tillbringa hela helgen tillsammans ensamma i vårt sommarhus:
Jag vill berätta något. Det är lite läskigt och jag kan behöva ditt stöd i frågan. Jag var hos doktorn i måndags och jag har fått en parasit i mig (hon ser lite förvånad/frågande ut). Men det är ingen större fara, det är en sådan som kommer ut av sig själv efter 9 månader. (Hon ser fortfarande ut som ett frågetecken. Jag sträcker fram mobilen med ett foto på ultraljudsbilden) hon säger: nääää jag vet inte vad det är, jag ser inte, jag vågar inte ens gissa! Det ser ju ut som en sån där ultraljudsbild vi fick när hästarna var med föl!
Jag bara log tillbaka.
Är det en bebis????
Jaaaa det är en bebis!!!!
Du sa ju att det var nåt läskigt!
Ja men det är ju läskigt!!! (Min första graviditet)
Nu har vi skrattat och pratat hela helgen
Hur är era sambon under denna tid?
Min verkar inte riktigt bry sig. Han vill ju ha barn och är glad. Men han visar sällan någrs känslor inför det här . nojjar jag blir han bara sur, pratar jag namn o bebissaker osv så tkr han att jag hypar. Är jag ledsen gnäller han på hormoner, det är liksom aldrig hans fel att jag är/blir ledsen. Känns som att jag går igenom detta själv på nått sätt.
Bokat in privat UL i dec så jag slipper oroa mig för hur allt står till över jul osv innan RUL i mitten jan, men han tkr det är onödigt . istället för att stötta mig o förstå att jag behöver det här..